Annons:
Annons:

Högern borde ju älska en arbetstidsförkortning

Högern saknar motargument i frågan om arbetstidsförkortning. Men för att århundradets frihetsreform ska bli verklighet krävs en offensiv socialdemokrati.

Arbetstidsförkortning. Ordet som får den samlade högern att skruva på sig.

Ekonomin kommer krascha! BNP:n kommer att krympa! Välfärden kommer att gå under! häver de panikartat ur sig i TV och i spalterna.

Exempelvis på Sydsvenskans debattsida. Där skriver företrädare för Företagarna en text med rubriken: ”Att införa förkortad arbetstid är förödande för Sveriges ekonomi.”

En liten historielektion hade varit på sin plats. Arbetstidsförkortningar har skett under hela 1900-talet. Ingen gång har samhällsekonomin fallit ner i ett avgrundsdjupt hål.

Inte när vi gick från tolv till åtta timmars arbetsdag 1919. Inte när vi gick från 48 till 40 timmars arbetsvecka 1973. Inte heller de gånger vi utökat antalet semesterveckor. Och när Danmark och Norge genomförde arbetstidsförkortningar på 80- och 90-talet syntes inga hack i deras BNP-kurvor.

Så varför skulle det vara annorlunda den här gången? Det finns inget som tyder på det.

Den där ökade produktiviteten tycks alltså hamna i fickorna på några få.

Senast Sverige genomförde någon slags arbetstidsförkortning var 1978. Då fick svensken sin femte semestervecka. Vad som har hänt sedan dess är att vi är mer än dubbelt så produktiva. Men vad som också hänt är att den ekonomiska ojämlikheten skenat.

1980 tjänade en topp-vd i snitt lika mycket i månaden som ungefär nio arbetare. Idag är siffran uppe i 71.

Den där ökade produktiviteten tycks alltså hamna i fickorna på några få.

Kanske är det också därför Svenskt Näringsliv, Företagarna och Moderaterna stretar emot. Det finns nog en rädsla för att den siffran skulle sjunka.

Men är rädslan befogad? Nej, inte direkt. Då krävs det andra reformer.

Vad studier och tester på arbetstidsförkortning visat hittills är att produktiviteten faktiskt ökar. Personalen mår bättre och sjuktalen minskar.

Det finns en rad lokala och nationella exempel på det här. Bland annat på Folktandvården i Lund. En omläggning av schemat har gjort att personalen nu jobbar 34-timmarsveckor med bibehållen lön. Och trivs bättre än någonsin.

– Man känner aldrig någon ångest att man har en hel vecka framför sig, säger tandsköterskan Hanna Wärnberg till SVT.

På Vrinnevisjukhuset i Östergötland införde man 34-timmarsveckor. Utfallet? Fler arbetade timmar. Och på sjukhuset i Mölndal har man infört 32-timmars arbetsveckor. Resultatet? Fler operationer.

– Vi kunde visa på en positiv trend med lägre personalomsättning, lägre sjuktal, hög rekrytering och ett effektivare arbete, vilket innebär att vi gör fler operationer per år, säger Henrik Andersson, vårdenhetschef på sjukhuset i Mölndal, till Arbetet.

Låter inte allt detta som något högern borde älska? Vanligtvis får de ju inte nog av effektiviseringar och ökad produktivitet. Att vanliga arbetare skulle få mer återhämtning är kanske en alltför provocerande tanke. Gud förbjude att de skulle få jobba 32,5 timmar i veckan, precis som 95 procent på Svenskt Näringsliv redan gör.

Att högern skruvar på sig är bara att strunta i.

En färsk rapport från LO visar att svensken i snitt har långt fler arbetade timmar per år än i jämförbara länder.

I pågående avtalsrörelse har arbetstidsförkortning också varit på tapeten. Exempelvis i industriavtalet finns nu avsättningar som gör att äldre kan få gå ner i arbetstid.

Dessutom är det glädjande att Annika Strandhäll, som ledde den socialdemokratiska arbetsgrupp som skulle se över frågan, nu är lite mer offensiv än i somras. Då ville hon se en arbetstidsförkortning till 35 timmar i veckan till 2035 och kallade det för “århundradets frihetsreform”. Nu vill hon att det ska bli en valfråga redan till 2026.

Men S är fortfarande något splittrade. Partiets arbetsmarknadspolitiska talesperson, Ardalan Shekarabi, vill inte se en lagstiftad arbetstidsförkortning.

Hur frågan kommer behandlas på partiets kongress senare i vår blir intressant att följa.

Att högern skruvar på sig är bara att strunta i. Om århundradets frihetsreform ska bli verklighet krävs en offensiv socialdemokrati.

Rasmus Hansson, ledarskribent

rasmus.hansson@skanesfolkblad.se

Annons:
Annons: