Filip Gaciong beskriver stämningen på varvet efter dödsolyckan som en tung dimma. Bara nyligen har den börjat lätta. Minnet av deras kollega som omkom på varvet den första söndagen i februari lever kvar.

– Han ställde upp i vått och torrt, alltid med ett leende på läpparna, säger Filip Gaciong, som arbetar i lagret på Drydocks.

När nyheten om olyckan kom hade han svårt att ta in det.

– Jag blev väldigt upprörd, att det var just han som gått bort var svårt att smälta.

Hur hanterar man en kris på sin arbetsplats, en kris av den allra värsta sorten? Hur tröstar man sina kollegor? De som dag ut och dag in arbetat tätt med personen, delat fikabröd och arbetsuppdrag.

Man pratar om det, menar Filip Gaciong. Samtalen har fått ta plats på både lunchraster och hemma.

– Det var en bearbetningsprocess, i alla fall på vår avdelning. Att prata lite grann. De första rasterna vi hade tillsammans var tunga, säger han.

Olyckan som inträffade på Oresund Drydocks utreds fortfarande av polisen som ett arbetsmiljöbrott, vållande till annans död. Det man vet är att deras kollega, 40-årige mekanikern Jakob från Polen som var anställd via en underentreprenör, träffades av en fallande propeller i verkstaden.

Huruvida några säkerhetsrutiner brustit är ovisst.

Under söndagen var de tre personer som arbetade tillsammans, Jakob, en kollega från samma polska företag och deras förman, John, anställd vid Drydocks. John har ännu inte klarat av att återvända till arbetet.

– Han var helt fördärvad efter det som hänt, säger Thomas Arvebratt, HR-ansvarig på företaget, vars ögon fylls av tårar när han tänker tillbaka på olycksdagen.

– Innan krisstödet kom till platsen satt vår ekonomichef med honom länge, länge och bara höll om honom.

Filip Gaciong uttrycker en oro för sin kollega som är sjukskriven efter dödsolyckan. Precis som Jakob, hade även han alltid ett leende på läpparna.

– De var ju samma typ av människa. Alltid glada, lugna och sansade även om man visste att det var mycket att göra.

Mathias Stark, avdelningschef på verkstaden där dödsolyckan ägde rum, beskriver dagen då mekanikern Jakob gick bort som extremt tung men också väldigt fin.

– Det kanske låter väldigt konstigt. Men alla visste vad som behövde göras, och det var stilla och sansat. De som inte var direkt berörda gav stöd till dem som behövde. Det var ju kris och man går in i något slags stabsläge, alla tänker ju på sina medmänniskor, säger han.

– Jag får också bli hur ledsen jag vill, men det får jag ta senare när mina kollegor och medarbetare inte behöver lika mycket stöd.

Polisen, räddningstjänsten och brandkåren var snabbt på plats vid olyckan som larmades in runt 11-tiden på söndagen. Landskrona stad hjälpte till med akut krisstöd eftersom olyckan skedde på en söndag då företaget inte har tillgång till något kristeam. Även en katolsk präst tillkallades dit direkt efter söndagsmässan.

Först under kvällen kom beskedet om att Jakob gått bort. Under måndagen samlades alla medarbetare klockan sju på morgonen för en tyst minut.

– Det finns inga rätt eller fel i hur man upplever något sånt här. Alla ska veta att vi finns här och löser det tillsammans. Psykologer från företagshälsovården var här och vi upprättade ett tyst rum för alla, med tända ljus, blommor och en bok där man kunde skriva en hälsning till Jakob, säger Thomas Arvebratt.

För Filip Gaciong blev det för jobbigt att besöka minnesrummet. Han valde istället att prata om det hemma.

– Det kom för nära inpå att gå in dit. Alla bearbetar sorg olika och jag kände att det kunde bli för intensivt, säger han.

De delade det polska språket och Filip berättar hur glad Jakob blev när han började prata polska med honom. Leendet blev större än vanligt.

– Jag är född i Sverige men pratar alltid polska med mina föräldrar. Så Jakob och jag kunde babbla loss, det skapade nog ett extra band.

Begravningen ägde rum i Polen i mitten av februari och en av Oresund Drydocks anställda som arbetat länge och nära Jakob var på plats.

Nu har kollegorna också startat en insamling till Jakobs fru och tre barn i Polen. 

– Vi samlar ihop vad vi kan och tänker lämna över till familjen, så att de förstår hur mycket vi tyckte om honom, säger Filip Gaciong.

Avspärrningarna runt verkstaden har lyfts sedan några dagar tillbaka och arbetet har återupptagits efter polisens och Arbetsmiljöverkets besök. Även minnesrummet på Drydocks har tagits bort efter att begravningen ägt rum.

Livet på arbetsplatsen rullar på, men minnet av deras kollega med leendet på läpparna består. Nästa gång Filip Gaciong är i Polen tänker han besöka Jakobs grav.

Jakob och John heter egentligen något annat.

Nea Magoo Eriksson
nea.magoo.eriksson@skanesfolkblad.se