Här får lumpen ta plats på scen: ”Karaktärsdanande”
Ensemblen repeterar scener ur Vintersaga av Månteatern och Banditsagor. Foto: Nea Magoo Eriksson
Hur övar man inför krig? Vad händer med en person som gör lumpen? I de frågorna tar föreställningen Vintersaga avstamp. Pjäsen låter berättelser om mönstring från olika tider mötas i dagens Sverige, där upprustning och försvaret står allt mer på agendan.
Fem skådespelare står utspridda på Månteaterns scen i Lund. Ett vitt streck i rektangulär form omger dem. Snart kommer deras fötter att vila på två ton tung jord.
– Jag vill göra lumpen för att träffa likasinnade.
– Jag vill göra lumpen för att jag tycker det är så snyggt med kamouflage.
– Jag vill göra lumpen för mina föräldrar vill att jag ska göra det.
I föreställningen Vintersaga möter publiken en uppsjö av berättelser från olika människor som antingen gjort lumpen, står inför att göra den eller sluppit undan. Kristian Hallberg som skrivit föreställningen har också inkluderat sin egen korta kontakt med försvarsmakten.
– Både jag och John har otroligt ringa erfarenheter av det. Historien med psykologen som år 2000 sa att lumpen var alldeles maskulin för mig höll inte för en hel pjäs, säger han och skrattar.
– Det blev grundläggande att hitta människor med mer konkret erfarenhet av mönstring.

Teatern är ett samarbete mellan de två fria teatergrupperna Banditsagor i Malmö och Månteatern i Lund. Två skådespelare är från Banditsagor och tre från Månteatern.
Sakta men säkert började teatergrupperna närma sig varandra, berättar Kristian Hallberg, och till slut frågade de chans på varandra.
– På många sätt liknar grupperna varandra jättemycket, men den ena gruppen har funnits dubbelt så länge som den andra och det finns olika strukturer, svagheter och styrkor som intressanta att dela med sig av, säger John Hanse, regissör från Banditsagor.
Sveriges försvar håller på att genomgå en historisk förändring. Statens anslag till försvaret har mer än fördubblats på bara några år och sedan 2017 har man haft skyldighet att mönstra och genomföra en grundutbildning med värnplikt.
I detta skifte tar Vintersaga avstamp.
– Vi blev nyfikna på att förstå vad det innebär att mönstra i dag och vad det tidigare betytt, säger Kristian Hallberg.

Under föreställningen får publiken bland annat ta del av berättelser från personer som inte velat mönstra, men som gjort det ändå, från de som velat göra det men inte lyckats och från folk som varit med i fredsbevarande styrkor och som kanske stridit i Ukraina.
– Det är ett brett spann av människor jag har träffat, berättar Hallberg.
Pjäsen riktar sig främst till ungdomar, de som kanske är mitt i processen av att skicka in sitt mönstringsunderlag.
Både skådespelarna och regissörerna menar att arbetet med Vintersaga gett insikter om att göra lumpen. Förhoppningen är att publiken också får en ökad inblick. Men Kristian Hallberg menar att de ansträngt sig för att inte ge några svar eller åsikter i pjäsen.
– Jag har nog insett att det är farligare än vad jag tidigare tänkt. Det sker ju olyckor och vi har fått vara med och skjuta skarpt. Hade jag siktat åt ett annat håll än den där tavlan så hade någon kunnat dö, säger skådespelaren Lillemor Hjelm.
I militären finns det inte något som heter en individ. Den absolut minsta enhet är ett stridspar, berättar Oskar Stenström, som är en del av Banditsagor. Han tror att det är karaktärsdanande att göra lumpen, trots sin pacifistiska inställning.
– Jag tror att det är få som gör lumpen och kommer ut därifrån och känner att det här gav mig inte ett piss, säger han.
Nea Magoo Eriksson
nea.magoo.eriksson@skanesfolkblad.se




