Din hämtmat kommer med slavliknande villkor
Arbetsvillkoren för matbuden på Wolt är direkt usla.
De som kör ut mat för Wolt gör det under direkt slavliknande arbetsförhållanden.
Överallt syns de i färgglada kläder. Matbuden.
Företag som Wolt, Foodora och Uber är numera vanliga inslag i våra stadsmiljöer.
På cyklar, mopeder och i bilar jäktar de runt på våra gator och levererar mat hem till den som är sugen på något gott från sin favoritrestaurang. Smidigt för den med stort restaurangutbud i sin närhet men som inte orkar resa sig ur soffan.
Men för matbuden är jobbet knappast bekvämt. Eller särskilt välbetalt.
Det är under gränsen för vad som räknas till absolut fattigdom i Sverige.
I tidningen Arbetet kan man läsa om Wolt-budet Milad i Eskilstuna. Han jobbar 10-12 timmar om dagen, sex dagar i veckan.
Hans genomsnittsinkomst 2023 landade på 12 780 kronor i månaden. Efter skatt och reseersättning fick han ut ungefär 10 500 kronor i månaden. Det är under gränsen för vad som räknas till absolut fattigdom i Sverige.
Att hamna under fattigdomsgränsen är alltså tacken för att jobba 60-70 timmar i veckan. Det är inget annat än uselt att det förekommer i Sverige 2025.
– Vi har försökt protestera. Men Wolt lyssnar inte på oss. För runt två år sedan kom de till hit och sa att de skulle höja ersättningen. De gjorde det i kanske en månad. Sedan sänkte de igen, säger Milad till Arbetet.
Wolt försvarar sig med att deras kurirer får betalt per leverans, inte för tiden de är tillgängliga för att arbeta.
Hur kan det få gå till så här? undrar kanske du som läser texten.
De som kör ut mat för Wolt är egenanställda. Antingen innehar chaufförerna F-skattesedel eller fakturerar via Invoicery Business AB.
Det här gör att företag som Wolt helt kan frånsäga sig det vanliga arbetsgivaransvaret. Saker som socialförsäkringar, pension och arbetsutrustning ingår då inte för de som kör för Wolt.
Det går inte att kalla annat än slavliknande arbetsvillkor.
Men snart blir det förhoppningsvis ändring. Förra året klubbades ett nytt EU-direktiv igenom som gör att de som kör ut mat för Wolt ska ses som anställda av Wolt.
Varje EU-land fick två år på sig att utreda och lagstifta om frågan. Och just nu har regeringen tillsatt en särskild utredare som ska titta på hur direktivet ska appliceras till svensk arbetsmarknad.
Både glädjande och oroande. Bra att det händer något, men samtidigt får vi inte glömma att det här nu ligger i händerna på Tidöregeringen. En regering som som inte har haft några problem med att strunta i särskilda utredares åsikter och synpunkter tidigare.
Hur matbudens villkor kommer se ut framöver återstår alltså att se. Att det här fått pågå så länge som det gjort är faktiskt direkt skamligt. Och som konsument är det värt att tänka på nästa gång man inte orkar resa sig ur soffan.
Klart är i alla fall att ingen som arbetar 60-70 timmar i veckan borde hamna under fattigdomsgränsen.
Det går inte att kalla annat än slavliknande arbetsvillkor.
Rasmus Hansson, ledarskribent
rasmus.hansson@skanesfolkblad.se
