Med försvarsmakten som granne: ”Militären har alltid företräde på något vis”

Vinden viner över Veberöd och trädtopparna svajar hit och dit. Det är så grönt att det nästan gör ont i ögonen. När Skånes Folkblad är på besök är det ungefär samma väder som dagen efter första maj. Då var det sol och blå himmel. Emil Nordh, montör och klubbordförande för IF Metall Sydvästra Skåne, var ute i trädgården och klippte gräset med sonen Lilleman.

Men ljudet den dagen kom inte från vinden. Utan från de flertalet Apache-helikoptrar som svävade ovanför dem. Influgna för att medverka i Försvarsmaktens stora Natoövning Aurora 26, som under drygt två veckor samlade 18 000 internationella soldater på olika platser i Sverige.

– Det smattrade så mycket och ruskade till i hela skogen. De är helikoptrar, men jag skulle nog kalla dem för dödsänglar, säger Emil Nordh.

Han har en förståelse för att det uppstår oro hos människor efter Rysslands invasion av Ukraina. Huruvida en ökad militär närvaro och upprustning bidrar till en tryggare värld är han desto mer osäker på.

– Följer man med i skräckpropagandan och upprustningshetsen tycker man väl att det är tryggt med massa militärer överallt, säger han och likställer det med en ökad närvaro av poliser:

– Blir man verkligen tryggare ju fler de är?

Ett stenkast från familjens hus ligger Revingehed, ett av Sveriges största militära övningsfält. Där håller det skånska regementet P7 till, som varit värd för övningen. Apache-helikoptrarna flög nära den dagen. Enligt Emil Nordh var de nästan i höjd med trädkronorna.

– Vi hade hörselkåpor på oss eftersom vi höll på att klippa gräset. Men vi hörde dem ändå och vi blev ganska paffa. Även om vi visste att de fanns i området. 

Det är inte själva övningen i sig som han reagerar på. Utan det faktum att Sveriges medborgare inte fått vara med och rösta om att gå med i Nato eller besluta om DCA-avtalet som följde Nato-inträdet, berättar han.

DCA-avtalet är ett bilateralt avtal med USA som ger den amerikanska militären tillgång till 17 utvalda militärbaser i Sverige. Varav en är P7.

– Det känns som att den svenska demokratin bara blir smalare och smalare, säger han.

– Folk fattar inte att jänkarna kan ta över en mil bort härifrån, när de vill. Det finns inga begränsningar. De kan skicka kärnvapen och bestycka P7 och Revingehed när de vill. DCA-avtalet är för jävligt.

I Sveriges avtal med USA finns det inget juridiskt bindande förbud mot att USA placerar kärnvapen på svensk mark. Till skillnad från Norge och Danmarks avtal. Ordet kärnvapen nämns inte en enda gång i det 37-sidiga DCA-avtalet.

Utanför familjens tomt löper en tågräls. Några turister cyklar förbi på dressin och vinkar samtidigt som Emil Nordh öppnar grinden mot rälsen med Lilleman i famnen. 

En lummig syrenbeklädd skogsväg leder till grannarna Tommy Petersson och Irene Engström. De har mycket att säga om allt som händer i närområdet, berättar han.

I över 40 år har de bott på sin gård i Veberöd. De tycker sig se förändringar och en ökad militär närvaro både sen landet gick med i Nato och DCA. Tidigare betade exempelvis tusentals kossor på fältet, men det spända omvärldsläget ökade militärens behov av ett pansarövningsfält och försvaret utökade sin mark.

– Det var nog den största besättningen kossor i Sverige. Tusentals fick slaktas, säger Irene Engström.

 Hon tycker att det mest obehagliga är att det är så normaliserat med upprustning i dag.

– Kanske är det ett nödvändigt ont, men jag saknar en riktig debatt. Militären har alltid företräde på något vis.

Tommy Petersson oroas över att naturen kommer att påverkas av den ökade militära närvaron. Irene Engström håller med: 

– Vi pratar aldrig om den mark som förstörts under krig. All biologisk mångfald som påverkas, och djuren.

Irene Engström betonar att det finns stora grupper som är emot upprustningen. Samtidigt som stödet för Nato ökat har även organisationer som Svenska Freds vuxit. På fem år har deras medlemmar mer än dubblerats från 6 000 till 20 000.

Marcus Nilsson, kommunikationschef för södra skånska regementet P7, menar tvärtom att försvarets närvaro bidrar till den biologiska mångfalden i området. När deras fordon river upp sand och jord skapar det en unik miljö.

– Vi smäller inte saker, spränger inte eller bombar. Vi låter inte gamla grejer ligga kvar i naturen som man gör i ett krig, säger han. 

– Och naturen får vara ifred så länge vi inte övar. Revingehed är ett fantastiskt naturområde och odlingsbar mark mår bättre i närheten av vårt fält eftersom det finns många insekter och pollinerare.

Sedan förra sommaren betar det 150 kossor på fältet. Istället för att ha en stor arrendator av försvarsmaktens mark, finns nu istället flera stycken, enligt Marcus Nilsson.

Han understryker att inte mycket har förändrats kring Revingehed senaste åren. Förutom parkeringsförbud på fältet och den mer än fördubblingen av antalet soldater på plats. Han menar också att Försvarsmakten väldigt sällan möter kritik när de är ute och träffar närboende.

– Skåne är generellt väldigt försvarsvänligt och vi möter nog minst kritik här än någon annanstans i Sverige. Vi är ju dessutom en av Lunds kommuns största arbetsplatser.

Han lägger till att småbutiker i området också gynnas och att pizzerian i Harlösa förmodligen inte funnit där vore det inte för försvaret. 

Efter ett intensivt arbete med Aurora 26 är han äntligen ledig. Över telefonlinjen hörs barn ropa i bakgrunden. Han beskriver övningen som speciell för Sverige då det är första gången landet är värd för en övning efter Natointrädet.

Övningen har varit momentbaserad och försvaret har testat olika nya tekniker med attackhelikoptrar och ukrainska drönare. 

– Hela syftet med helikoptrarna är att de ska vara så farliga som möjligt, framförallt mot andra stridsfordon. 

Han beskriver Sveriges så kallade instrumenterade övningar som ett gigantiskt laserdome. Unik i sitt slag. Alla fordon har sensorer och alla vapen har lasrar som kan följas upp med gps.

– Systemet är väldigt avancerat och väldigt få andra länder har det. Därför är många intresserade av att komma hit och öva med oss.

Han menar att det är viktigt att ha bättre soldater, fordon och taktik med tanke på att Sverige är ett litet land med en liten armé.

– Ett mänskligt liv hos oss är ju oerhört värdefullt. Det är det inte i Ryssland. Vi vill hela tiden att våra soldater ska bli bättre än ryssarna.

Tillbaka i Veberöd betonar Emil Nordh att han inte är någon pacifist, men ska Sverige ha ett försvar ska det vara för folket och inte styras av utländska intressen. Fokus menar han istället borde ligga på att verka för fred, nedrustning, bistånd och internationell solidaritet. 

– Det är kanske omodernt i dagens samhälle. Men jag tror fortfarande på det. Det går inte att lösa världens problem genom att bomba alla man inte tycker om.

Han lyfter på stängslet som omgärdar grannarnas getter. På fingrarna har han tatuerat krig och fred i versaler.

– Jag hade en kort period där jag funderade på att ta en militärtjänst. Det var ingen speciellt seriös tanke. Jag ville mest ut i världen. Men morsan bröt ihop. Då tatuerade jag mig, berättar han. 

– Inte lika populärt att ta värvning med de tatueringarna.

Emil Nordhs son heter egentligen något annat, men kallas ofta för Lilleman.

Nea Magoo Eriksson
nea.magoo.eriksson@skanesfolkblad.se