I skrivande stund är det inte långt kvar till att att första maj-tågen drar fram igenom landet. Vissa budskap i tågen är konstanter som funnits med sedan arbetarrörelsens begynnelse. Plakaten och slagorden om arbetstidsförkortning har alltid funnits med.

2026 lär det inte bli annorlunda. I över 50 år har vårt arbetstidsmått stått still och nu är striden om tiden tillbaka.

Tidigare i våras kom beskedet från LO. Man har äntligen enats och nu förbereder man för att diskutera frågan centralt med Svenskt Näringsliv om en generell arbetstidsförkortning för alla löntagare oavsett bransch. Intresset från näringslivet är dock svalt, de vill inte ens ta i frågan med tång.

Vifta med lagstiftningskortet

Och frågan är hur länge de kan göra det? Sverige är ett av de länder i Europa där vi arbetar mest, visar en rapport som LO gjorde för drygt ett år sedan. Men det räcker tydligen inte för att Svenskt Näringsliv ska masa sig till förhandlingsbordet.

I en rapport som släpptes tidigare i vår har Arena Idé gått igenom hur andra länder i Europa gjort när man förhandlat om arbetstid. Avtalsvägen är klart vanligare än den lagstiftande vägen. Den europeiska fackliga samorganisationen, EFS, uppmanar fackförbunden runtom på kontinenten att först gå via avtalsvägen.

Men om det finns en part i förhandlingen som inte ens vill delta finns det kanske inte så mycket kvar i verktygslådan än att börja vifta med lagstiftningskortet. Efter valet i höst finns det förhoppningsvis en majoritet i riksdagen som vill se en generell arbetstidsförkortning. Då ökar nog också chanserna till att näringslivet svarar på en mötesinbjudan från LO.

Sverige är en sjukskrivningsfabrik

För en sak är säker: något måste hända. Svensk arbetsmarknad är just nu en sjukskrivningsfabrik. Försäkringskassans årliga lägesrapport visar att sjukskrivningstalen ökar. Värst drabbade är de kvinnodominerande yrkena inom vård, skola och omsorg. Sedan 2019 har de ökat med 11 procent.

Det finns heller inga riktiga ekonomiska argument som talar emot en förkortning av arbetstiden. I jämförbara länder i Europa där arbetstidsförkortningar skett har inte deras BNP påverkats. Och i de större studier där man testat arbetstidsförkortning ser man att företagens produktivitet faktiskt ökar.

Visst blir det en liten initial kostnad. Enligt fackförbundet Kommunal skulle den ligga på ungefär 0,55 procent av statens totala utgifter. I kronor rör det sig om 7,3 miljarder. Det är småpotatis i sammanhanget och något vi som samhälle skulle arbeta igen snabbt.

Handlar om mer än pengar

Men frågan är viktigare och större än att bara koka ner till kronor, ören och produktivitet.

I slutändan handlar det om livskvalitet och rättvisa, inte minst för LO-kollektivet. Rätten till tid för återhämtning och att hinna med allt det där som livet kan erbjuda. Att leva ett mer anständigt liv både på och utanför arbetsplatsen.

Ett liv där orken räcker för att engagera sig i föreningslivet, att gå en ABF-kurs i fotografering eller att bara umgås med nära och kära.

Striden om tiden går vidare. Och arbetarrörelsen måste bli ännu mer högljudd i frågan.

Rasmus Hansson, ledarskribent
rasmus.hansson@skanesfolkblad.se