15 timmars arbetsdag och månadslöner på under 6 000 kronor i månaden. Au-pairer i Sverige arbetar omänskligt långa dagar under helt orimliga villkor. Det visar en ny granskning gjord av SVT.

Trots att reglerna för au pairer är att man max ska arbeta 25 timmar per vecka med barnpassning och enklare hushållsuppgifter möts kvinnor som kommer till Sverige av något helt annat.

Saknas skydd och stöd för utsatta

Det initiala kontraktet ersätts med ett där olagligt långa pass, nattarbete och hot blir vardag.

Kvinnorna som intervjuats vittnar, utöver dessa villkor, om ett trasigt system. Till skillnad från i Danmark och Norge saknas det i Sverige stöd och skyddssystem för människor som utsatts för det som går under brottsrubriceringarna människohandel och exploatering.

LO har länge varit kritiska till den liberalisering av arbetskraftsinvandring som skett i Sverige. Från högerhåll försöker man nu sätta bilden av att LO skulle vara främlingsfientliga för att man förespråkar regleringar.

Svepskäl för att slippa betala rimliga löner

Men det är i ljuset av dessa livsöden frågan måste diskuteras.

Det handlar inte om att porta ingenjörer vid Öresundsbron, det handlar om att stävja en utveckling där människor kommer hit och blir helt utlämnade till sina arbetsgivare.

Och det handlar inte om enstaka rötägg. I vissa branscher är de dumpade villkoren en förutsättning snarare än ett undantag. Aupair-system tänkta att fungera som ett första arbete eller ett kulturellt utbyte används som ett slags modernt slaveri.

I bland annat byggbranschen och bland bärplockare avslöjas fall på fall. Och det försvaras så klart av de rika och deras politiska gren; svensk höger.

Med ord som flexibilitet och konkurrenskraft hämtas folk hit för att arbeta under villkor svenskar helt enkelt inte hade accepterat.

Fokus hamnar fel

Varför ska någon betala en arbetare vad det kostar att leva ett gott liv i Sverige? En person från ett annat land och som bor hemma hos sin arbetsgivare utan möjlighet att kräva en lön att leva på kan ju göra jobbet för en bråkdel av priset.

Och alternativet: att människor som kommer till Sverige arbetar på pissjobb med pissvillkor till en pisslön verkar vida accepterat.

Fokuset hamnar nästan alltid på kostnader och den egna plånboken, sällan på människan bakom som faktiskt är den som betalar den egentliga kostnaden.

Den riktiga rasismen

Nej, helst vill man inte prata om är hur människor som kommer hit dumpar villkoren för svenska löntagare.

Samtidigt drar ju samma höger till med lagstiftning för att hålla just invandrare borta. Långt över 30 000 i månaden behöver man ha för att få stanna.

Men ingen regel utan undantag. Om invandrare kan kontrolleras och utnyttjas av välbärgade svenskar verkar de mer än välkomna.

Om inte det är rasism, så säg.

Karina Cubilla