I helgen uppmärksammades 40-årsdagen av kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl. På SVT har dokumentären ”Tjernobyl – dagarna som skakade Sverige” släppts.

Det som hände i Ukraina 1986 är inte kanonreklam för kärnkraft. Och visst bör det tilläggas att den reaktor som exploderade hanterades extremt oaktsamt den där natten för 40 år sedan. Men det vittnar ändå om de extrema faror och risker som faktiskt finns med kärnkraft.

Katastrofen i Tjernobyl fick fasansfulla konsekvenser för civilbefolkningen i Belarus och Ukraina. I Svetlana Aleksijevitjs bok ”Bön för Tjernobyl: krönika över framtiden” från 1997 skildras en bråkdel av alla människor som fick leva med konsekvenserna. Akuta strålskador, missbildningar, cancer.

Det radioaktiva moln som spydde ut rök i flera dagar efter explosionen spreds över stora delar av Östeuropa hela vägen till Sverige. I delar av vårt land är det fortsatt problem med förhöjda halter av cesium som en direkt konsekvens av olyckan.

Förvaring i 100 000 år

Ändå är det som att alla faror som finns i samband med kärnkraft sopas under mattan. Lyssnar man på politiker idag hörs inga sådana farhågor över huvud taget. Visst, sannolikheten för att ett nytt Tjernobyl skulle kunna inträffa är låg. Men så sa man om Tjernobyl, Harrisburg och Fukushima också.

Och det bränsle som används i kärnkraftverk förväntas vara radioaktivt i 100 000 år. Det är avfall som ska hanteras och förvaras på svensk mark. Debatten om det lyser också med sin frånvaro.

Nya faror med kärnkraftverk har fått nytt liv i samband med Rysslands invasion av Ukraina.

Ryssland ockuperar Zaporizjzja

Flera gånger har Ryssland på olika sätt attackerat Tjernobyl. Bland annat har ryska drönare träffat det hölje som idag omsluter reaktorn och förhindrar den från att radioaktivitet sprids för vinden.

Europas största kärnkraftspark ligger i ukrainska Zaporizjzja. Det har använts av ryssarna som en slags sköld i kriget. Man ockuperade kärnkraftverket 2022 och har sedan dess haft kontroll över det. Ukraina kan liksom inte öppna eld mot ett kärnkraftverk.

Så mycket fokus som vi haft de senaste åren på Sveriges försvar kan man ju tänka att det vore en idé att snegla mot hur Ryssland agerar i Ukraina och lyfta in det i debatten. Men icke.

Nu kan vi tvingas ha en massa brummande kärnkraftverk intill våra husknutar eller i grannbyn för att det skulle vinnas en valrörelse som präglades av höga elpriser för fyra år sedan.

Skånska kommuner vill ha

Det spelar ingen roll att kärnkraftverk hålls som gisslan i kriget mellan Ryssland och Ukraina. Volodymyr Zelenskyj har kallat det Rysslands agerande för ”kärnkraftsterror”.

Ny kärnkraft ska vara på plats i Sverige ändå. Flera skånska kommuner har hörsammat regeringens önskan om att sondera terrängen för nya reaktorer. Svalöv, Hörby och Kävlinge har alla gett klartecken. De vill stå värd för svenska reaktorer.

Inte heller spelar det någon roll att Sveriges energisystem blivit mer stabilt idag när vi gått över till mer vindkraft. Enligt en ny rapport från Energiforsk som publicerades i somras framgår det att vårt elsystem är mer stabilt idag när vi fört in mer vindkraft i systemet. Dessutom vet vi att elen från ny kärnkraft förväntas bli nästan dubbelt så dyr som el från förnybara källor.

Världen kom billigt undan

Argumenten för att bygga nya kärnkraftsreaktorer på svensk och skånsk mark finns inte.

Världen kom trots allt billigt undan under de där kritiska dagarna och veckorna för 40 år sedan. Det kunde gått mycket värre om härdsmältan nått grundvattnet och förgiftat dricksvattnet och jordbruket.

Svetlana Aleksijevitj skriver i förordet till sin bok att hon trodde att hon skrev om det förflutna, det som varit. Hon menar att människan borde lämnat atomåldern bakom sig efter kärnvapenbombningarna i Hiroshima och Nagasaki under andra världskriget. Efter Tjernobyl kan man tycka att vi definitivt borde gjort det.

Mjukis och vänsterflummare

Men Aleksijevitj skrev inte bara om det förflutna. Det visade sig att hon också skrev om framtiden. Atomåldern fortsätter. Den lever och frodas. Inte minst här i Sverige.

Det spelar ingen roll att allting talar emot att bygga ny kärnkraft. Kulturkriget mot vindkraft och förnybar energi fortsätter.

Här är man en mjukis och vänsterflummare om man lyfter farorna med kärnkraft.

Rasmus Hansson, ledarskribent
rasmus.hansson@skanesfolkblad.se