Det är inte rimligt att lägga 60 000 om året på barns idrottande

Bilden av en idrottsrörelse som är till för alla börjar tyna bort.

Enligt en ny rapport från Centrum för idrottsforskning (CIF) blir det allt dyrare för barn att ägna sig åt idrott. Upp emot 60 000 spänn om året får man hosta upp om ett barn ska ägna sig åt fotboll i en akademi. Summan sticker iväg än mer om man räknar in alla turneringar och cuper som ungarna förväntas delta i.

Vän av ordning kanske vill invända och påpeka att långt ifrån alla barn har som ambition att spela i någon av de större klubbarnas fotbollsakademier. Och visst är det så.

Akademierna ägnar sig ofta åt selektering i ung ålder, att de barn med störst talang väljs ut och ges mer tid för att utvecklas individuellt.

Dessutom tycks föräldrar ställa allt högre krav på att just deras barn hela tiden ska få det bästa. Då ökar också förväntningarna på föreningarna att professionalisera och se till att plocka in tränare som arvoderas för att träna barnen. Avgifterna höjs och plötsligt blir allt dyrare.

Alla kan inte bli nya Isak

Idrottsrörelsen handlar i grunden inte om att varenda unge som börjar sparka på en boll ska bli en ny Alexander Isak. Man måste få hålla på med en sport bara för att man tycker det är kul, lära sig vikten av att samarbeta mot gemensamma mål eller att få ett meningsfullt sammanhang.

Idén om breddföreningar där alla är välkomna börjar sakta tryckas undan till förmån för akademierna.

Men även för de barn och föräldrar som inte vill vara en del av akademivärlden hopar sig mörka moln på horisonten.

Dubbelt så dyrt

Enligt en annan rapport som gjordes av Riksidrottsförbundet häromåret framgår det fler dystra siffror kring barns idrottande. De senaste 20 åren har det blivit mer än dubbelt så dyrt för barn att idrotta. I snitt kostar det 800 kronor i månaden för ett barn att utöva någon sport.

Det är otänkbara pengar för de föräldrar som redan sliter med att hålla sig flytande efter senaste årens kostnadschock.

Dessutom tycks vi ha ignorerat det faktum att idrottsföreningar är en del av samhället som kan förebygga och skydda oss mot brottslighet.

Kristersson pengar försvann

Inför valet 2022 lovade statsminister Ulf Kristersson (M) att öronmärka pengar till idrottsrörelsen. 250 miljoner kronor om året skulle betalas ut till föreningslivet. Kristersson ansåg att pengarna var en viktig del i att bryta just nyrekryteringen till gängen.

Sedan vann han valet. De där årliga pengarna på 250 miljoner till idrottsföreningarna uteblev.

Anpassar sig efter marknadslogik

Som samhälle får vi nog börja uppdatera synen på barns idrottande och ta den debatten på allvar. Det är även något som CIF trycker på i sin rapport. Man ser gärna att den nyliberala synen på idrottande upphör. När idrottsrörelsen alltmer anpassar sig efter en marknadslogik förlorar man de grundläggande värdena kring vad allt faktiskt handlar om.

Det tycks inte längre vara viktigt att idrottsrörelsen är en del i att fostra goda samhällsmedborgare som förstår att vi är beroende av varandra för att drivas framåt. Vad hände med en idrottsrörelsen som finns till för alla?

I en nyliberal värld är storleken på plånboken viktigare än sånt där flum.

Rasmus Hansson, ledarskribent
rasmus.hansson@skanesfolkblad.se