Den demokratiska ryggradsreflexen hos högern är trasig
I december presenterade regeringen sin utredning om att riva upp permanenta uppehållstillstånd.
Förslaget om att dra tillbaka permanenta uppehållstillstånd visat att det inte finns någon hejd på det politiska vanvettet, skriver Rasmus Hansson.
Svenska politiker är yrvakna. Plötsligt verkar de ha mött någon slags vägg i migrationsdebatten. Det folkliga vredet kring den senaste tidens utvisningar har gjort att många politiker nu börjar skruva lite på sig.
Och det är välkommet. För politiken är fullkomligt urspårad på det här området.
Vid varje givet tillfälle skryter migrationsminister Johan Forssell (M) om att allt färre människor söker sig till Sverige. Huruvida det är något att skryta om som representant för en regering är en diskussion vi kan lämna därhän.
På slutspurten av mandatperioden har Tidöpartierna dessutom petat i den högsta SD-växeln. Nu ska så mycket som möjligt av partiets politik ska genomföras av borgerligheten. Vid sidan om de uppmärksammade utvisningarna gasar regeringen vidare på inslagen väg med att göra livet surare för de som invandrat.
Vill inte ha integration
För några veckor sedan meddelade man att strängare krav för medborgarskap ska införas. Något som kritiserats av forskningen som menar att hårdare krav försämrar integrationen.
Men så är det ju inte heller integration vår kära regering vill åt, även om det när något de försökt få oss att tro. Det fick vi dessutom ytterligare bevis på häromdagen.
Då presenterade ett enat Tidögäng den tredje och sista delen i sin bidragsreform. Invandrare ska ha bott här i minst fem år innan man kan få ta del av saker som exempelvis barnbidrag och sjukersättning, något vi också skrivit om på Skånes Folkblads ledarsida.
Öppnar Pandoras ask
Den senaste tiden har det inte funnits någon hejd på det politiska vanvettet. I december presenterade regeringen sin utredning om den briljanta idén att kunna dra tillbaka permanenta uppehållstillstånd. Den dummaste och kanske mest extrema idéerna av dem alla.
Nåväl. Det här visste vi egentligen om. Det står i Tidöavtalet att frågan skulle utredas.
Att dra tillbaka permanenta uppehållstillstånd är både rättsosäkert och skulle strida mot den liberala demokratins principer och rättsordning. Man ändrar inte lagar och regler retroaktivt. Det skulle vara att öppna Pandoras ask till att ändra en himla massa grejer i efterhand.
Skam att det utreds
Runt 180 000 människor i Sverige skulle omfattas av att få se sina permanenta uppehållstillstånd rivas upp. Och kritiken mot det här förslaget har inte varit nådigt. Inget av de 56 remissvar regeringen fått stödjer idén. På Svenska Dagbladets debattsida skriver 79 ledande migrationsrättsjurister att det är olagligt.
”Mer oroväckande än att regeringar ibland överväger att föreslå dumma saker vore emellertid om de, trots remissinstansernas synpunkter, framhärdar i förslag som är olagliga”, skriver man bland annat.
Låt oss tala mer klarspråk. Det är en skam att det här ens tillåtits att utredas.
SD har å andra sidan aldrig varit några särskilda försvarare av de demokratiska spelreglerna. Och de demokratiska ryggmärgsreflexerna hos KD och M verkar vara helt satta ur spel.
Men för en gångs skull har det här orsakat tandgnissel och huvudvärk inom regeringssamarbetet. För en gångs skull knorrar Liberalerna rejält.
Två partier kan åka ur
I förra söndagens Agenda sa Liberalernas Simona Mohamsson att hon inte vill gå vidare med förslaget. Jimmie Åkesson har sagt att han kan vänta med den här frågan till efter valet.
På Expressens liberala ledarsida skriver Patrik Kronqvist att riva upp permanenta uppehållstillstånd är ”en politik som borgerliga partier inte borde ställa upp på.”
Inte ställa upp på? Att i efterhand riva upp beslut är inte ett vanligt förslag att ta ställning till i en demokrati. Det måste man markera hårdare mot och ledarredaktionen på Sveriges näst största tidning borde begripa det.
Men den demokratiska ryggradsreflexen hos borgerligheten har å andra sidan sakta nötts ner. Idén att försöka tämja SD kan leda till att två partier ur Tidögänget åker ur riksdagen i höst.
Efter det får vi hoppas att det går att vända på den atlantångaren som har varit svensk migrationsdebatt. Den har fått dundra på ostört i ganska många år nu.
Nu börjar vi kanske se hur den sakta börjar vrida tillbaka på rätt kurs.
Rasmus Hansson, ledarskribent
rasmus.hansson@skanesfolkblad.se



