Näringslivet vill välja bland det som redan är en bristvara

Ungdomsarbetslösheten är inte bara en siffra – det är ett svek mot en hel generation. Sverige riskerar att cementera ett permanent utanförskap där många unga aldrig ens får chansen att kliva in på arbetsmarknaden. Redan på högstadiet tappar många greppet om skolan. Gymnasiet slutar alltför ofta utan fullständiga betyg. Varje elev som inte får rätt stöd är en förlorad möjlighet – inte bara för individen, utan för hela landet. När vi låter unga misslyckas i skolan skapar vi arbetslöshet med öppna ögon.

Trots detta fortsätter politiken att ge fel medicin. Sänkta arbetsgivaravgifter för unga låter bra i teorin – men blir i praktiken en subvention för dem som redan klarar sig bäst. Företagen väljer och vrakar bland de starkaste, medan de mest utsatta lämnas kvar. Näringslivet ropar på arbetskraftsbrist men vill helst anställa en 25-åring med tio års erfarenhet. Samtidigt står både unga och 50-plussare utan jobb. Arbetskraft finns – men arbetsgivarna efterfrågar en färdigpaketerad elit, inte människor som faktiskt behöver en chans.

Statens muskler har försvagats år efter år. Om utvecklingen fortsätter kommer staten snart sakna förmåga att möta framtidens utmaningar. AI och teknikutvecklingen driver en omvandling i raketfart – och det kräver att staten återtar handlingsutrymmet.

Politiken måste våga byta spår. Vi har inte råd att låta Timbro och näringslivet diktera agendan så att resurserna fortsätter rinna till de redan starka. Sverige behöver riktade insatser – inte generella rabatter för arbetsgivare som ändå plockar russinen ur kakan.

Det krävs tre saker – nu:

Tidiga insatser i skolan – fler vuxna i högstadiet och gymnasiet samt starkare stöd till de elever som riskerar att halka efter.

Satsningar på de mest utsatta – unga med funktionsnedsättning och de i social riskzon måste prioriteras framför generella skattesänkningar.

Ett verkligt gemensamt ansvar – skola, kommun, arbetsförmedling och näringsliv måste samarbeta.

Sverige står vid ett vägskäl. Antingen fortsätter vi låta arbetsgivarna välja bland en krympande elit – eller så bygger vi en arbetsmarknad där alla unga får en chans. Valet borde vara självklart.

Hasan Akbar (S)
lokalpolitiker och arbetsförmedlare, Kristianstad