Så kan de rödgröna förhindra nya SD-framgångar i Skåne

Det räcker inte med sänkta bränslepriser. Människor måste komma i arbete och skyddsnäten måste stärkas, skriver Rasmus Hansson.

Sverigedemokraterna backar 285 av 290 svenska kommuner i riksdagsvalet. I Skåne tappar partiet i samtliga kommuner.

Hur kunde det gå så dåligt i detta historiskt starka SD-fäste?

Frågan kommer säkerligen gäcka valforskare framöver. Men backar man bandet några år fanns det faktiskt tecken på att det skulle gå dåligt även i detta valet. 2024 backade partiet för första gången någonsin i ett val. Det märktes inte minst i skånska kommuner. Då kunde man enkelt avfärda krisrubrikerna med att det endast var EU-val och att SD-väljare inte är så benägna att rösta i sådana. Den analysen går inte att hemfalla till nu när partiet även backade för första gången i ett riksdagsval.

Förlorar platser i lokala styren

Lokalt i Skåne tappar nu SD platser i en del kommunstyren. I Trelleborg överger Moderaterna det tidigare styret med KD, L och SD, trots att man hade mandat att kunna fortsätta. Det nya styret består istället av M, S och C.

I Kristianstad överger M det tidigare styret tillsammans med KD och SD. Nu krokar man istället arm S och C.

Och i Bjuv och Örkelljunga tappar man posten som kommunstyrelsens ordförande när andra partier bildar styren.

Tappade röster till M

Så. Varför backar man nu?

Tja. Det finns nog en rad olika förklaringar.

Den här gången spelade det ingen roll vilket parti man röstade på inom Tidösamarbetet. En hel del moderater som tidigare gått över till SD verkar ha lagt sin röst på M igen. Så lyder åtminstone analysen från valforskaren och statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson.

En annan populär tanke är att nationalistiska partier förlorar i stöd när de släpps in och får reell makt i regeringar. Efter ett tag märker väljarna plötsligt vad politiken innebär i praktiken. Den här idén fick nog vatten på kvarnen i våras när tonårsutvisningarna tog fart på riktigt i Sverige och det väckte stor antipati till politiken.

Plötsligt såg man sina kollegor, klasskamrater eller grannar drabbas av helt ofattbara utvisningsbeslut. Det som tidigare låtit bra för vissa i teorin blev en annan grej i verkligheten. Först då verkade det gå upp för folk att vem som helst kunde bli drabbad.

Ett lager i löken

Någon gång tappar ju den här typen av partier dessutom sin status som uppstickare. Man kan inte kalla sig själv för anti-etablissemang hur länge som helst. Framförallt inte när man är med och styr.

Vad händer med ett SD som förlorat självförtroendet och fått sig en rejäl törn i det eviga framgångståget? Partiet kommer behöva återuppfinna sig själv på något vis. Och frågan är väl om det går. Vad blir kvar av ett enfrågeparti om man börjar rucka på den enda frågan man är drivande i? Det finns så att säga bara ett lager att skala av från löken.

Jimmie Åkesson ska eventuellt ta en paus och det finns säkerligen falanger inom SD som nu börjar snickra på en framtid utan honom som partiledare. Att backa två val i rad för ett parti som alltid gått framåt är en rejäl näsbränna. Men samtidigt var det också en tidsfråga innan man slog i taket. Någon gång måste man ju tappa i ett val. SD är nog ett förvirrat parti just nu.

Klen tröst

Men det finns också ett ganska enkelt recept den rödgröna sidan kan använda sig av för att SD inte ska växa igen.

Man måste göra upp med de nyliberala dogmer som präglade politiken under 90- och 00-talen. Och det får inte bli några nya decemberöverenskommelser eller januariavtal. Det är detta som lagt grunden till den ekonomiska ojämlikhet och otrygghet som vi ser idag.

De ökade inkomstklyftorna i Sverige får inte fortsätta. Samhället kan inte fortsätta dra sig tillbaka från mindre kommuner.

Människor måste få det bättre. Man måste känna av att vardagen blir mer lätthanterlig ekonomiskt och att det finns sociala skyddsnät som fångar upp en när man blir av med jobbet eller sjuk. Det enda SD fokuserat på när det kommer till att stärka människors plånböcker har varit att sänka bränslepriserna. Det hjälper föga när man skurit i a-kassan, försörjningsstödet och lämnat arbetsmarknaden åt sitt eget öde. Om människor blir av med jobbet och får försämrade skyddsnät tycks lägre bränslepriser vara en ganska klen tröst.

Det här måste de riktigt rödgröna partierna ha med sig när de regeringsförhandlar med nyliberalerna i Centerpartiet.

Rasmus Hansson, ledarskribent
rasmus.hansson@skanesfolkblad.se