2026 kan bli hoppfullt för S – om man lyssnar på sina gräsrötter

Ett nytt år har ringts in. Ett gammalt har ringts ut.

2026 kommer avgöra vilket land vi lever i fram till 2030. Om lite drygt åtta månader går vi till valurnorna och gör våra röster hörda.

Ska man tro opinionssiffrorna i skrivande stund blir det maktskifte. Socialdemokraterna blir det regeringsbärande partiet med stöd av V, MP och C.

Hur en sådan regeringskonstellation skulle kunna se ut är ännu oklart.

Men det är för väl att opinionen ser ut som den gör. En mandatperiod till med Tidögänget är det nog inte många som har råd med.

Fyra år till med skattesänkningar för de rikaste, urholkningar av a-kassan och försörjningsstödet skulle nog vara direkt förödande för stora delar av befolkningen.

De senaste åren har vi matats med rapporter och larm om hur fattigdomen i landet fortsätter öka. På tre år har antalet som lever i social och ekonomisk utsatthet fördubblats, enligt SCB.

Det spelar roll vilka som styr, brukar Moderaterna säga.

Lär inte skruva ner tempot

Men även inom andra områden har Sverige gått åt helt fel håll.

Klimatpolitiken är skjuten i sank. Sveriges utsläpp ökar och vi kommer missa våra klimatmål.

Lägg därtill obefintlig bostads- och arbetsmarknadspolitik som gör att människors boendepriser lär sticka iväg ännu mer och att folk går utan jobb.

Utöver det har vi sett en integrations- och migrationspolitik som mest går ut på att misstänkliggöra och skruva upp tonläget mot människor med ”fel” hud- eller hårfärg.

Och som kronan på Tidöverket har vi även sett en radikal utveckling inom brotts- och kriminalpolitiken.

13-åringar ska man kasta i fängelse. Detta trots att i princip alla kriminologer och jurister vänder sig mot det. Och dessutom finns det avskräckande exempel från Danmark i närtid.

Ingenting tyder på att Tidöpartierna kommer skruva ner tempot om de får fyra år till vid makten. Snarare tvärtom.

Att Sverige blivit ett mer splittrat land de senaste fyra åren skriver nog en majoritet under på. En mandatperiod till vore direkt förödande.

Visioner finns

Tyvärr har Socialdemokraterna på riksnivå kopierat lite väl mycket av Tidöpartiernas förda politik.

Och det är inte uppskattat. Bland gräsrötterna muttras det missnöjt.

Många av de aktiva socialdemokrater i lokala föreningar vill se något annat. De vänder sig mot den politik som partiet för på riksnivå.

De känner sig inte trygga i brottspolitiken som S talar om och att partiets svar tycks vara visitationszoner och att sänka straffåldern.

Det är i gräsrötterna motståndet mot detta finns. Där finns tankar om och idéer om att vi faktiskt kan göra något annat, något mer med samhället.

Där hör man andra svar på de utmaningar Sverige står inför. Det är de som på ett annat sätt har kontakt med verkligheten.

Där pratar man om offensiv fördelningspolitik, en mer aktiv klimatpolitik och att inte följa efter borgerligheten in i den repressiva politikens återvändsgränd.

Istället pratar man engagerat om arbetstidsförkortning, ny järnväg och avprivatisering av både vård och skola. Där vänder man sig mot den extremt strama migrationspolitiken.

För dem lever drömmen om att åter bli ett av världens mest jämlika länder.

Strunta i Danmark

Senaste tiden har vi sett progressiva rörelser vinna mark både i New York och Köpenhamn.

Den i Danmark finns det mycket att lära av för svensk del. Där styr de danska socialdemokraterna regeringen tillsammans moderater och liberaler.

Partiet har flyttat sig långt högerut i frågor om migration och kriminalitet samtidigt som man försöker röra sig åt vänster i ekonomiska frågor. Lite som S i Sverige, alltså.

I kommunalvalet tappade S makten i Köpenhamn efter att ha styrt i 100 år. Väljarna la istället sin röst på partier längre vänsterut för att visa sitt missnöje mot högervridningen.

Vanligtvis brukar Sverige snegla mot Danmark. Det som sker på andra sidan sundet kommer hit efter fem-tio år.

Nu borde S titta på sitt systerparti i Danmark och sluta kopiera. Danskarna är ett varnande exempel på vad som händer när man börjar glida för långt högerut.

Inför valet borde man istället börja lyssna mer på sina gräsrötter och säkerställa att ett maktskifte på riktigt blir progressivt.

Rasmus Hansson, ledarskribent
rasmus.hansson@skanesfolkblad.se