Ulf Kristerssons jämmer hjälper inte Irans frihetskämpar

Få kan ha missat senaste veckornas protester i Iran. Efter årtionden av socialt, politiskt och ekonomiskt förtryck har människorna i landet fått nog.

Gatorna har sedan 28 december fyllts av människor som fått nog av regimen, förtrycket och mullorna. Av tvångsassimilering, av könsapartheid, av ofrihet.

Omfattande motstånd och våld

Protesterna är omfattande och engagerar så klart kvinnorättskämpar och minoriteter.

Men inte bara. Som många andra redan konstaterat är motståndet enat i missnöje, men inte så mycket mer än så. Ändå är det svårt att inte känna både hopp och beundran.

Irans regim gör allt i sin makt för att slå ner motståndsrörelsen. Den som ger sig ut kan inte vara säker på att komma hem igen.

För att dölja det omfattade våld de nu utsätter demonstranter och oppositionella för har de bland annat stängt av nätet. Minst hundratals har redan mist livet.

Stor osäkerhet inför framtiden

Utrikesdepartementet har sedan 2022 avrått ifrån resor till Iran.

I dagarna gick ett sms från just UD ut till de cirka 1500 svenskar som befinner sig i landet att lämna omedelbart. Det är helt enkelt för farligt att vara kvar.

Vad som kommer att hända i Iran är svårt att säga. Känslorna hos så väl experter som diasporan är splittrade. Å ena sidan kanske regimen faller. Å andra sidan: vad ska hända i det maktvakuum som uppstår?

Mycket snack, lite handling

Flera högt uppsatta politiker i Sverige har uttalat sig. Ulf Kristersson säger sig stötta folket i Iran. Han fördömer våldet, vilket man får säga är ett steg i rätt riktning, sett till hur passiv man varit i Gaza-frågan.

UD har även kallat upp Irans ambassadör.

Men sanningen är att orden väger lätt och kostar statsministern ytterst lite. Och med regeringens rådande utrikespolitiska linje har vi som land valt att i praktiken göra motsatsen.

Drar in stöd i kristid

De frihetsrörelser som verkar i Iran hade behövt stöttning. Den sortens bistånd som skulle kunna understödja demokratikämpar, demokratibiståndet, sänks konsekvent, budget efter budget av sittande regering.

Och det är ju inte bara i Iran situationen är direkt ohållbar. En klar majoritet av världens befolkning lever under auktoritära styren. I dessa kristider vänder Sverige dem ryggen.

I stället verkar regeringens så kallade strategi bestå av att ifrågasätta Sveriges möjligheter att ens göra skillnad och skuldbelägga människor som befinner sig i osäkra zoner.

Hur denna logiska rävsax går ihop är svårt att förstå. Det hindrar inte vår regering från sin numera konsekventa inkonsekvens.

Världen påverkar Sverige

För oss svenskar kan världen och dess konflikter kännas långt borta. Men det går inte nog att understryka att det påverkar oss.

Mänskliga rättigheter, människovärdet och allas rätt till frihet är inga modeord i Ulf Kristerssons Sverige. Osäkerhet, ekonomi, migration kommer däremot alla vilja prata om. Givetvis hänger allt detta ihop.

Men vår regering verkar tro att de kommer undan med att låtsas om att så inte är fallet. Det är ett hån mot både de modiga frihetskämparna i Iran och, ärligt talat, den egna svenska befolkningen.

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.
karina.cubilla@skanesfolkblad.se