Tillåt AP-minor för Skånes skull

Om kriget kommer till Sverige måste Skåne vara redo. Platta fält, långa kustytor nära Kaliningrad, och vital infrastruktur gör vår region sårbar för en rysk attack.

Samtidigt har Sverige förbundit sig till att inte använda vapen som kan göra verklig skillnad i försvaret av Skåne, och i förlängningen hela Sverige. Antipersonella minor är ett sådant system, förbjudet av Ottawafördraget. Det är dags att Sverige lämnar fördraget.  

Antipersonella minors främsta styrka ligger i deras kostnad och skalbarhet. Kriget i Ukraina har visat att Rysslands huvudsakliga strategi är att utkämpa utnötningskrig, genomsyrat av billiga vapen i stor kvantitet och samhällelig massmobilisering.

Den europeiska försvarspolitiken har i kontrast präglats av en vilja att spetsa försvarsförmågan med dyra, högteknologiska, vapensystem och professionaliserade arméer.

För att möta morgondagens fiende behöver dagens försvarssystem kompletteras med billigare system som kan massproduceras, annars kommer man inte att vara förberedd på den sorts krigföring man långsiktigt kommer behöva utkämpa.

Dels kan det handla om drönare, dels om AP-minor. AP-minor stärker framför allt förmågan att förhindra motståndaren från att tillträda specifika områden (även om de inte vinner slag på egen hand) enligt en rapport från International Committee of the Red Cross.

Särskild effektivitet kan uppvisas i tidskänsliga operationer, när exempelvis manskap ska landsättas bakom fiendens linjer och en temporär landningsplats måste försvaras. Defensivt kan det i sin tur höja trösklar för attacker på känsliga områden, som Öresundsbron, och sakta ner fiendens framfart enligt samma rapport. Varje timme räknas i början av en attack, i synnerhet när det gäller Sveriges viktigaste förbindelse till sina NATO-allierade, Öresundsbron.

AP-minor möjliggör att Försvarsmaktens befäl kan forma slagfältet till sin egen favör på ett sätt andra vapen inte kan. Deras psykologiska effekt på motståndarens soldater bör heller inte underskattas. Idag kan Ryssland nyttja dessa fördelar till fullo, medan Sverige explicit avsagt sig möjligheten för att bidra till en värld med mer human krigföring.

Ukraina, Polen, de baltiska staterna och Finland har alla lämnat fördraget eller beslutat att göra det inom en snar framtid. Trenden är tydlig: Rysslands grannar ser allvaret i dagens säkerhetspolitiska situation och är beredda att göra allt som krävs för att hävda sin suveränitet mot en fiende som inte respekterar folkrätten.

Sverige bör stå upp för sina närmaste allierade och ta efter. Det faktum att vi idag inte ligger i linje med dessa länder och USA skapar även logistiska problem. Ett talande exempel är Sveriges bidrag till Natos multinationella brigad i Lettland.

Sveriges trupper får enligt lag inte hantera AP-minor och kan således inte samarbeta med sina motparter i viktiga delmoment, något Sveriges överbefälhavare starkt kritiserat.

Vår förmåga att samverka med allierade tar stryk av vår stelbenthet i en tid där försvarsförmågan hastigt måste byggas upp till moderna standarder och våra försvarspolitiska samarbeten fördjupas. 

Samtidigt slåss Ottawafördraget för en ädel sak. AP-minor har historiskt skapat oproportionerligt civilt lidande i relation till dess strategiska värde. Även efter att fredsavtal slutits har minor fortsatt att döda oskyldiga och slukat stora mängder resurser under lång tid efter oräkneliga konflikter världen över.

Men det är inte minor i sig som skapar humanitära kostnader, utan deras beständighet. USA beslutade exempelvis under Bush-administrationen att aldrig använda bestående AP-minor, trots att man inte signerade Ottawafördraget.

Deras AP-minor skulle i stället självförstöras inom högst femton dygn och utrustas med begränsad batteritid om mekanismen inte skulle fungera, vilket skulle avaktivera minan.

Att använda icke-bestående minor på ett reaktivt sätt är en mer human lösning än Ottawafördraget enligt Federation of American Scientists, som länge slagits för bland annat kärnvapennedrustning. Anti-fordonsminor kan i kontrast vara aktiva i upp till 30 år efter utplacering, och är legala under Ottawafördraget.

Ottawafördraget är förlegat och har spelat ut sin roll, dels på grund av en ny säkerhetspolitisk situation i Europa, dels de militärteknologiska framsteg som gjorts.

Varför ska vi då tvingas att slåss med händerna bakbundna mot en granne som redan hyser förakt för den grundläggande folkrätten?

Det är dags att vi går i Europas fotspår och tar lärdom av de länder som har blivit påverkade av Rysslands hänsynslösa aggression och träder ur Ottawafördraget för att maximera Skånes, Sveriges, och Europas försvarsförmåga.

Malte Olausson, styrelseledamot LUF-Lund
Oskar Johansson Milesson, ordförande LUF-Lund och styrelseledamot LUF-Skåne