”Smaklöst av Rubin att prata om en yrkesgrupp på det här viset”
Vårdbiträde på sin arbetsplats. Foto: Oscar Olsson/TT
Uttalandena från Anders Rubin om att vårdbiträdens löner i Malmö Stad är en lön som går att leva på, är ett hån. Det skriver Cáit Wallace och Manuela Måbring, fackliga företrädare för Kommunal sektion Malmö vård och omsorg.
Den 16 juni lyckades Anders Rubin, ordförande i hälso-, vård- och omsorgsnämnden, med flera mindre lyckade uttalanden i en intervju i Skånes Folkblad. Intervjun gjordes i samband med att tidningen skrev om att vårdbiträden är den yrkesgrupp som har lägst medianlön i Malmö stad, omkring 26 000 kronor i månaden.
Han sa: ”Vi kommer inte att göra en lönesatsning på en grupp som vi på sikt inte vill ha kvar. Det är inte en yrkeskategori vi eftersträvar. Vi befinner oss i en process där den successivt ska fasas ut.” Sen sa han: ”Det låter naturligtvis lågt för många, men min bild är att det i normalfallet är en lön som går att leva på.”
Uttalandena från Anders Rubin om att vårdbiträdens löner i Malmö Stad är en lön som går att leva på, är ett hån. Har Anders Rubin glömt vilket parti han tillhör? Och vad vet egentligen han, som har ett arvode för sina politiska uppdrag på strax över 90 000 kronor i månaden.
Det är tröttsamt att medlemmarna i Kommunal ständigt möts av okunskap från politiken. För vad är det annars än okunskap när ett vårdbiträde ska behöva läsa uttalanden från politiker om att man inte vill ha kvar deras yrke, att de inte är värda att
satsa på och att lönen går att leva på?
Eftersom vårdbiträdena inte har den formella utbildningen för undersköterskeyrket, blir de utnyttjade till max, Malmö Stad använder dem så länge lagen tillåter det. Det vill säga att deras anställning avslutas strax innan de måste erbjudas säkrare anställning. De blir bokstavligen mjölkade på sin arbetskraft. Det som är ännu mer frustrerande, är att de vårdbiträden som faktiskt får möjligheten till en tryggare anställning förväntas utföra exakt samma arbete som en undersköterska, men med en mycket sämre lön.
Men kanske är det mest anmärkningsvärda signalvärdet. Hur känns det för de cirka 1200 vårdbiträden som arbetar i Malmö stad att läsa i tidningen att deras yrke är något man på sikt vill fasa ut? Vilken signal skickar det till medarbetare som varje dag gör sitt yttersta för brukarna och verksamheten?
Det är samtidigt svårt att bortse från hur uttalandet från en av stadens främsta företrädare förhåller sig till Malmö stads värdegrunder om respekt, likvärdig behandling och allas lika värde. När en hel yrkesgrupp beskrivs som något man ”på sikt
inte vill ha kvar” uppstår en tydlig motsättning mellan ord och handling. Det är så otroligt smaklöst av Anders Rubin att prata om en yrkesgrupp inom Kommunal på det här sättet. En redan väldigt utnyttjad yrkesgrupp som har en lön som INTE går att leva på. Vi råder honom att fördjupa sig i vilka väljare som givit honom möjligheten att sitta där han sitter, och minnas vilket parti han representerar.
Vi är oerhört tacksam för alla vårdbiträdekollegor som ser till att Malmöborna får en god vård och omsorg. Det borde Anders Rubin också vara.
Cáit Wallace,
undersköterska och facklig företrädare för Kommunal sektion Malmö vård och omsorg
Manuela Måbring,
vårdbiträde och facklig företrädare för Kommunal sektion Malmö vård och omsorg


