På den privata vårdmarknadens människovärdeskalkyl – intet nytt

Kommer du ihåg Stine Christophersen? Vårdbiträdet på Attendo som under coronapandemin slog larm om missförhållanden så allvarliga att människor dog?

Jag lyssnade häromdagen återigen igenom reportaget Det illojala vårdbiträdet på P1 dokumentär. Stines berättelser sänder återigen chockvågor i mig.

”Människor dog som flugor.”

”Alla dörrar stod ju öppna i korridorerna.”

Sabbatsbergsbyns äldreboende är ett slagfält. Personal och närstående befinner sig i chock.

Men den privata vårdgivaren Attendo stärker inte upp bemanningen. Kohortvård bedrivs inte, trots att det är vad som står på hemsidan – och vad som mejlats ut till de anhöriga. En anställd berättar i reportaget om att han hängde upp sitt munskydd för att torka på en kruka.

När personalen försöker kontakta ledningen på olika nivåer avfärdas de. Till media sprids rena lögner om hur vården bedrivs. Och med statligt understöd tar sig vårdbolaget Attendo ändå mer än helskinnade igenom krisen. Inga alexanderhugg på börsen.

Martin Tivéus var VD för Attendo under covid-19-pandemin och har suttit kvar tills beskedet kom den 30 juni i år om att han vid årsskiftet lämnar koncernen.

I februari 2026 rapporterades det om skabbpå ett av hans äldreboenden.

Attendo har ändå fortsatt att gå starkt på börsen.

Jag är ganska militärstrategiskt intresserad. Och när jag läser om sådana här misslyckanden, om hur ledningen på en vårdkoncern får fullständigt förneka det som sker på golvet, i praktiken underlåter behandling på ett sätt som leder till enskildas ensamma, hjärtskärande död (i reportaget återberättas om en boende som med darrande röst ringer hem till sin fru och viskar att han är törstig – vårdpersonalen har inte hunnit ge honom vatten, och det kommer senare fram att hans droppslang inte varit inkopplad), så jämför jag ibland ytligt de två.

Vilka konsekvenser skulle det få om en general, en amiral eller en konteramiral underlät att agera på det sätt som Attendos VD och ledning gjorde under coronapandemin? Om högsta ansvariga lämnade människorna på golvet i sticket, i praktiken totalt avsade sig allt ansvar?

Under en global pandemi?

Det skulle vara ett misslyckande. Ett hypergenant, graverande misslyckande.

Inga möjligheter skulle finnas för att ursäkta, eller värre, rent av berömma ett sådant beteende. Framförallt skulle den ansvarige nog framstå som, ganska, inkompetent.

Men Attendo har under långt tid ändå fortsatt att gå starkt på börsen.

Den 30 juni i år kom beskedet att Martin Tivéus lämnar Attendo vid årsskiftet. Enligt Attendos pressmeddelande lämnar Tivéus för “ett nytt vd- och koncernchefsuppdrag i ett internationellt bolag”. Efter meddelandet om Tivéus avgång störtdök aktierna under en kort period, men är nu på väg upp igen. Ingen skam på torra land.

För vet ni vad? Såhär ser logiken ut inom den privata vårdmarknaden. Där har privata vårdbolag som Attendo kunnat verka och frodas.

På de privata vårdbolagens marknad kommer ansvaret för enskilda människors liv och värde aldrig att väga tyngre än de åtgärder och åtstramningar som för tillfället ses som nödvändiga för ett maximerande och säkerställande av vårdkoncernens vinstmarginaler. Inte ens i sådana verksamheter vars grundfundament är just ansvaret för människors liv.

Att inte sätta människors liv före vårdkoncernens vinstmarginaler kan inte få belönas i ett välfärdssamhälle. I höstens val börjar vi ta stegen mot ett stopp för den här vansinneskalkylen.

Miranda Fingal är socionomstudent på Malmö Universitet och ersättare i gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden för Vänsterpartiet Malmö