Öresundsbron som politisk idé är död

Öresundsbron har fyllt 25 år. Sverige har alltså suttit ihop med Danmark och resten av Europa i ett kvarts sekel. Sedan dess har antalet pendlare ökat lavinartat och regionen har lockat till sig både kompetens och investeringar. För att inte tala om skatteintäkter.

Trots otrolig utveckling finns dock mer att göra. Det är betydligt färre danskar som vill hit och den där drömmen om en helt sömlös Öresundsregion har inte uppnåtts.

Gränskontrollerna som infördes i samband med den stramare migrationen 2015 slöar fortfarande ner trafiken. Tågtrafiken lämnar mer att önska, för att uttrycka sig milt.

Sedan är det ju snordyrt att åka. Varför bron ska göra 75 procent ren vinst? Och varför ska en arbetspendlare betala 2780 kronor för ett månadskort?

För vad är väl en bro när murar är på modet?

Sannolikheten att något görs verkar dock rätt liten, inte minst då idén om att föra Sverige ut i världen får ses som begraven, både som kulturell och politisk idé.

Öresundsregionen är norra Europas största arbetsmarknadsregion, mycket tack vare bron. Byggd på en dröm om fri rörlighet och ett Sverige ute i Europa känns den nästan lite ur tiden.

För vad är väl en bro när murar är på modet?

Det är visserligen lite snack om pendlarna, om näringslivet och om de speciella banden, länderna emellan. Men det blir i både Ulf Kristerssons kommuniké och i Jessica Rosencrantz debattartikel i Sydsvenskan saker som leder fram till att prata hot och säkerhet och Nato.

När bron byggdes dominerade idéerna om möjligheter, nu vill alla prata säkerhet.

Sänk priset, öppna gränsen mot Danmark och lös tågen.

Världen, den som en gång lockade, beskrivs som ett hot. Men gött att ha en vän på andra sidan sundet när det skiter sig, typ.

Och fanns en reell önskan att utveckla denna arbetsmarknadsregion kanske statsministern bemödat sig att resa ner för ett besök. Eller vice statsminister tillika energi- och näringsminister Ebba Busch.

Eller varför inte den nytillträdde arbetsmarknadsministern Johan Britz? Politiker, diplomater och monarker samlades ju ändå för att högtidlighålla länken mellan Sverige och världen. Tal, dans och kungar som avtäckte saker.

Tur i oturen, kanske att kung Carl XVI Gustaf stal showen.

”Vad minns kungen från invigningen för 25 år sedan?” frågar en journalist.
”Det var längesedan”, får hon till svar.

Och visst känns det som en evighet sen? Det Sverige som för 25 år sedan beslutade sig för att bygga Öresundsbron var ett annat. Sveriges roll i världen var en annan. Med detta i åtanke förstår man svaret.

Öresundsbron som politisk idé på riksplan är död. Det är anmärkningsvärt att inte fler ser den enorma mängd oförlöst potential som finns att hämta hem. Men i Skåne har man faktiskt inte gett upp på världen.

Här återkommer tre tydliga uppmaningar: sänk priset, öppna gränsen mot Danmark och lös tågen.

Karina Cubilla, ledarkrönikör
karina.cubilla@skanesfolkblad.se