– Min vardag består av två saker. Sy och träna. Det är väldigt enkelt, men det hänger ihop. Kampsporten och att laga kläder kräver tid för att det ska bli bra. Precis som livet, säger Takao Momiyama.

Takao Momiyama har tagit av sig de grova arbetskängorna precis innanför entrén till den kombinerade kampsportsdojon och konstnärsateljén. Han går i maklig takt över det ljusa trägolvet i strumplästen och ljusblå jeans. Byxlåren är lappade med små tygstycken i olika former och färger. Enkla stygn med vit, grov tråd håller tyget på plats.

– Lagningstekniken heter sashiko på japanska. Syftet är att förlänga livet på det som slitits i hemmet. Kläder, filtar och täcken, säger Takao Momiyama och fortsätter:

– Jag handlar mycket från tygmarknader i Japan. Där har jag hittat slitna små tyger som säkert är över hundra år gamla.

Solen letar sig in genom de stora fönstren i den fortfarande morgonkyliga dojon. Över trägolvet, och tygstycken i olika storlekar och blå nyanser. Vidare upp längs väggarna. Där hänger enorma lapptäcken – broderade med samma teknik som Takao Momiyamas jeans. En bit bort hänger de japanska svärden.

Min största inspiration är de arbetande kvinnorna på fälten i Japan. De arbetade sextontimmarsdagar och tog sedan hand om barnen och deras kläder.

Takao Momiyama

Takao Momiyama växte upp tio mil norr om Tokyo, där föräldrarna odlade hampa och silke. När han var tolv år började han träna kampsport – en väg som så småningom ledde honom till att bli mästare i den japanska svärdskonsten iaido. På 70-talet kom han till Sverige för konstens skull. Via Konstfack i Stockholm och en lång karriär som textildesigner fann han till slut hem på en gård i Glimminge utanför Simrishamn.

– Allt började egentligen med att jag behövde laga mina kampsportskläder och använde mig av sashiko. Efter det har jag aldrig slutat. Det är så hela mitt konstnärskap ser ut – en pågående process där jag lagar mina egna kläder.

Han håller upp ett par tabi – sydda japanska strumpor, delade i två delar. En mindre del för stortån och en större för övriga fyra tår.

– Strumporna slets snabbt, och jag hade inga pengar att köpa nya. Jag blev helt enkelt tvungen att laga dem. Det är samma par jag fortfarande har kvar.

Sashiko är en lagningsteknik som härstammar från Japan och är i sin ursprungsform en proaktiv metod: plagget förstärks innan det ens har gått hål.

– Min största inspiration är de arbetande kvinnorna på fälten i Japan. De arbetade sextontimmarsdagar och tog sedan hand om barnen och deras kläder. De lagade och sydde, lappade och vävde. Jag tycker om kretsloppet, säger Takao Momiyama medan han fingrar på ett av de stora tygerna på väggen.

Jag arbetar inte med gallerier. Det är för elitistiskt och för få som besöker. Jag vill nå så många som möjligt för att sprida kunskapen.

Takao Momiyama

På avstånd hörs bilar på landsvägen mellan Gislöv och Östra Hoby. Åkrar och en mindre skog dämpar motorljuden. Här dominerar istället landsbygdens tystnad.

– När jag flyttade ut på landet innebar trädgårdsarbete ännu mer kläder att laga. Jag lagade byxor, tröjor, jackor och strumpor. Ja, allt. Jag lever efter den japanska idén om mottainai – ett uttryck för det som helt enkelt är för bra för att slängas, säger han.

Han förbereder sig just nu inför årets utställningar. Det blir fem stycken totalt – tre i Sverige och två utomlands.

Att anpassa oss efter de resurser vi faktiskt har är kanske den viktigaste frågan vi står inför.

Takao Momiyama

– Utställningarna är ett pågående projekt. Det blir aldrig klart. Det är mina egna kläder som åker in och ut. Jag arbetar i trädgården, lagar byxorna, ställer ut dem. Tränar i dojon, lagar byxorna och ställer ut dem. Så fortsätter arbetet i cykler, säger han och fortsätter:

– Det började med att jag bara ville förlänga livet på mina kläder. Plötsligt köpte konstsamlare mina tyger. Jag sålde till Peter Stordalens hotell i Oslo. Där hänger nu två enorma tygstycken, berättar han innan han fortsätter:

– Men jag arbetar inte med gallerier. Det är för elitistiskt och för få som besöker. Jag vill nå så många som möjligt för att sprida kunskapen.

Takao Momiyama rör sig vidare genom ateljén. Mindre tyger ligger staplade längs väggarna. Han stannar upp, lyfter och inspekterar det ena tyget efter det andra. Känner, vrider och vänder. Hittar ett som behöver ytterligare lappning och börjar sy, men pausar efter bara några stygn.

– Att anpassa oss efter de resurser vi faktiskt har är kanske den viktigaste frågan vi står inför, avslutar han.

Jesper Klemedsson Sotomayor
jesper.k.sotomayor@skanesfolkblad.se