De tar strid för klimatet – på helt olika sätt

– Jag är helt allergisk mot folk som säger att det bara är företag och politiken som ska göra alla förändringar. Så det spelar ingen roll om de flyger, konsumerar mycket och kör massa bil, säger Terese Arréhn och vattnar sina små förodlade plantor.

Chilin och paprikan står under växtbelysningen och väntar tålmodigt på att få komma ut i köksträdgården.

Terese Arréhn understryker att det självklart också måste genomföras politiska förändringar och att det finns tydliga regler för företag. Men stora förändringar måste även ske på det personliga planet.

Pontus Bergendahl håller med. För fem år sedan sade han upp sig från sitt jobb som chef på ett it-företag för att ägna sig helhjärtat åt klimatkampen.

– Jag slutade mitt jobb på internationella kvinnodagen 2021, 8 mars. Vilket är passande för nu är det min fru som står för familjens ekonomi, berättar Pontus Bergendahl.

Han pekar på en klimatrapport från den brittiska underrättelsetjänsten som något anmärkningsvärt. Den varnar för att ekosystemets kollaps är ett akut säkerhetshot, bara fem år bort. Och att förlusten av biologisk mångfald inte längre kan betraktas som enbart en miljöfråga, utan utgör ett hot mot nationell säkerhet och välstånd.

– De brukar ju inte direkt vara så oroliga för klimatet, underrättelsetjänsten, säger han. 

– Men om man nu ser den verkligheten, hur ska man agera som individ? Man bör göra allt man kan för att rädda det som räddas kan.

Enligt The Guardian ska den brittiska regeringen ha försökt stoppa rapporten i höstas och kritiker påstår att de försökt mörka budskapet för att det krockade med andra politiska värderingar.

Liknande vågor har vi sett även i Sverige, menar Pontus. Han tycker att politiken och makten gör allt för att tysta ner klimatkrisen.

– De tjänar inget på att driva klimatfrågan, men desto mer i att positionera sig i andra frågor. Under valet 2022 hijackades hela klimatfrågan av kärnkraftsdebatten, säger han och tar en klunk av sitt kaffe.

Dokumentärfilmaren Johan Klintberger har följt Terese Arréhn och Pontus Bergendahl under tre år. Något som resulterade i dokumentären Pontus vs Terese – Vem räddar klimatet?

Hans intention var att göra en klimatdokumentär med fokus på individer och snubblade över en artikel om en klimataktivist i Lund. Det visade sig vara Pontus Bergendahl, och till slut fann han också rebellmamman Terese Arréhn.

– Många identifierar sig med Terese samtidigt tycker många att Pontus är modig som gör saker de flesta inte vågar. De kontrasterna föder många tankar, säger Johan Klintberger. 

Trots sina olika tillvägagångssätt, förenas de i klimatkampen. Terese Arréhn odlar, flyger aldrig, samlar matsvinn och manifesterar med gruppen Rebellmammorna och Pontus Bergendahl är med i föreningar som Extinction rebellion och Återställ våtmarker.

Han räds inte att limma fast sig på gator, blockera våtmarker och stoppa flygplan. Han har till och med suttit i fängelse för sina aktioner.

– Det är ovanligt jobbigt ibland inför protesterna. Jag är både konflikträdd och en ganska rädd person. Jag har tagit lite hjälp från en psykolog för att kunna hantera känslorna och träna mig i att göra saker fastän jag är rädd, säger Pontus Bergendahl.

Det har funnits stunder han blivit så påverkad att han varit nära på att svimma på väg till en aktion. Men i Återställ våtmarker har de långa träningar som handlar om hur man hanterar rädslan inför en aktion.

– Det är bättre i dag. Men det finns alltid en process innan man gör en aktion, där jag måste gå igenom vissa steg för att hantera rädslan.

Terese Arréhn tillåter sig inte att utföra civil olydnad av rädsla att hon skulle hamna i fängelse och riskera att vara ifrån sina barn. Med Rebellmammorna känner hon sig trygg och odlingen har blivit en självbevarelsedrift mer än en rolig grej i dag.

– Vi är självförsörjande på grönsaker och rotfrukter under sommarhalvåret och jag ökar hela tiden odlingsytan. Jag drar ner mer och mer på barnens lekyta för odlingen, säger hon och skrattar.

Världen snurrar fortfarande och allt pågår som vanligt. Maskineriet är igång, som Pontus Bergendahl säger. Han tror att flockbeteendet är det största problemet när det kommer till klimatomställningen. 

– Många känner att man inte kan påverka, att inget händer. Det är nog först när det inte finns någon mat på hyllorna i butiken som folk vaknar. Så dags då, säger han.

Hoppet är levande för Pontus Bergendahl och Terese Arréhn när de umgås med människor som aktivt försöker göra något för klimatet. 

–  Hopplösheten kommer när man träffar vanliga människor som är ute och flyger och skiter i allt. Lever sitt vanliga liv liksom, säger Pontus Bergendahl.

Nea Magoo Eriksson
nea.magoo.eriksson@skanesfolkblad.se