Anställda får inte säga att det pågår ett folkmord i Palestina, ledningen stoppar seminarier och institutionsstyrelsernas självbestämmande begränsas. Forskare, rektorer och anställda på Lunds universitet slår nu larm om att den akademiska friheten är under attack.

Det är en torsdag i början av december. Alla anställda på Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds universitet har kallats till möte. 

– Det är första gången jag varit med om att de tagit närvaro, berättar Mia Krokstäde, koordinator vid centrum för Öresundsstudier.

Temat för mötet är tjänstemannarollen. Rättigheter och skyldigheter för anställda vid statliga myndigheter ska avhandlas. Mötet leds av universitetets HR-avdelning.

– På senare tid har det skett en förskjutning. Allt oftare betonar ledningen att vi är en myndighet och att vi ska agera som myndighetspersoner, förklarar hon.

Universitet är visserligen statliga myndigheter, men de har traditionellt haft en särställning. Lärosätenas autonomi har setts som avgörande för den akademiska verksamheten, vilket har gett dem ett stort handlingsutrymme.

Detta gäller även de anställda. Akademisk frihet ska råda och forskningsresultat ska vara oberoende. Därför har universitetsanställda haft betydligt större möjlighet än andra statligt anställda att uttrycka sig offentligt.

Under mötet får personalen bland annat veta att de förväntas vara lojala mot arbetsgivaren. Bristande lojalitet kan, enligt HR, utgöra grund för uppsägning. Som anställd förväntas man representera arbetsgivaren och inte ge uttryck för personliga åsikter, menar HR-personalen. Det exemplifieras:

– De sa att anställda inte får säga till studenter i en utbildningssituation att det pågår ett folkmord i Palestina, berättar Mia Krokstäde.

Uppgiften väcker starka reaktioner. Många menar att det strider mot den akademiska friheten och principen om att forskningen ska vara oberoende. Att det sägs i samband med att uppsägningsgrunder diskuteras gör inte saken bättre – det upplevs av vissa som en munkavle.

– Detta blir ett sätt att skrämma folk, det är beklämmande, vi är en kunskapsinstitution, säger Valeria Naters, forskningskoordinator vid Institutionen för kulturvetenskaper.

Frågan om Palestina har, precis som i andra delar av samhället, varit något som skapat splittring på universitetet. Studenter och anställda har vid flera tillfällen uppmärksammat folkmordet och krävt att universitetet avslutar sina samarbeten med Israel.

Ledningen har framhållit att universitetet inte ska bedriva utrikespolitik och att man som statlig myndighet inte kan gå emot regeringens hållning i frågan. Kritiker menar att lärosätet på så sätt frånsäger sig sitt eget självbestämmande.

 – Det kan inte vara så att universitetet måste ha samma hållning som regeringen. De riskerar att begränsa sitt eget handlingsutrymme, säger Anna Lundberg, prefekt vid rättssociologiska institutionen.

När studenter krävde att alla samarbeten med Israel skulle avslutas skrev hon och hennes institutionsstyrelse ett uttalande om att de inte kommer att ha några sådana samarbeten inom sitt mandat. Uttalandet väckte reaktioner hos högsta ledningen.

– Jag blev ålagd att dra tillbaka uttalandet. Ledningen menade att jag har överskridit mina befogenheter, säger hon.

Själv gjorde hon tolkningen att det ligger inom institutionens mandat, upp till en viss summa. Fakulteter och institutioner har stor autonomi, och universitetet har ett så kallat kollegialt styre där medlemmarna i varje institution själva väljer sina representanter. Påtryckningarna från ledningen blev dock starka. Till slut backade institutionens styrelse.

– Vi lever i en tid där den institutionella akademiska friheten stegvis inskränks, säger hon.

I  uttalandet kritiserar hennes institution också hur ledningen har bemött studenter som protesterat. Vid flera tillfällen har ledningen tillkallat polis på grund av studentprotester – något flera kritiserat.

– Jag reagerar starkt när ledningen ringer polisen på sina egna studenter som uttrycker sina åsikter. Som uppvuxen i Polen ser jag det som ett tydligt tecken på något auktoritärt, säger Marta Kolankiewicz, studierektor vid avdelningen för genusvetenskap.

Under våren 2024 avhyste polisen ett studentläger på universitetets område. En promoveringsceremoni skulle hållas och ledningen befarade att den kunde störas av studenterna. Tidigt på morgonen stormade kravallutrustade poliser studenternas läger, som hade upprättats för att kräva att universitetet avslutar alla samarbeten med Israel. Polisen gick våldsamt fram. Flera studenter skadades och greps. Dagen efter var lägret rivet och ceremonin hölls under polisbevakning.

– Det var obehagligt när de sköt med kanonerna från 1600-talet efter att våra studenter skadats, minns Anna Lundberg.

Efter händelsen ville flera anställda och studenter dokumentera och arkivera protesterna. Bland dem fanns studierektorn vid avdelningen för genus, Marta Kolankiewicz.

– Studenterna har själva dokumenterat mycket. Vi ville arkivera så att filmer, affischer och vittnesmål kan bevaras för framtiden, förklarar hon.

För att kunna göra det anordnades seminarier i motarkiv. Dessa skulle ske utanför den ordinarie utbildningen. Att universitetet erbjuder aktiviteter utanför ordinarie tid är vanligt och brukar uppskattas av ledningen, som ser det som en resurs. Den här gången blev det dock annorlunda.

– Jag har många gånger varit med och anordnat liknande aktiviteter tillsammans med studenter. Jag anser att en bra lärare bör göra det, säger hon.

Hon kontaktades av fakultetens ledning, som menade att seminarierna inte kunde hållas på universitetet. De riskerade att tolkas som att universitetet tog ställning, och det kunde få negativa konsekvenser för lärosätet.

Seminarierna fick slutligen flyttas och hållas utanför universitetet, något hon menar är beklagligt.

– Det är viktigt att kunna ha öppna samtal. Det ingår i vårt uppdrag, säger hon.

Efter att seminarieserien avslutats anordnade deltagarna en utställning. I samband med den hölls också en konferens med inbjudna forskare från bland annat Irland. Även detta mötte motstånd.

Universitetets högsta ledning tog kontakt med henne och menade att riskanalyser behövdes inför konferensen. Trots att detta aldrig tidigare krävts gjordes en sådan. Ändå menade ledningen att konferensen inte kunde hållas på universitetet. En anledning som lyftes var risken att ”infiltratörer” skulle komma. Denna tanke har uppkommit i samband med studentprotesterna. Enligt vissa inkluderade dessa personer som inte studerar vid universitetet.

– Naturligtvis kan allmänheten komma på öppna föreläsningar. Så har det alltid varit. Jag sa att det är våra studenter som anordnar konferensen och att ledningen kunde träffa dem, säger hon.

Ledningen stod dock på sig och även konferensen fick flyttas från universitetet. Istället hölls den i AF-borgen, som ägs av Akademiska föreningen.

Liknande hinder har satts upp vid andra tillfällen. Bokningar av lokaler för föreläsare har stoppats, ofta med hänvisning till regler som tidigare inte använts. Flera uppger också att de utsatts för disciplinära åtgärder efter att ha visat solidaritet med Palestina.

Flera uppger också att de utsatts för disciplinära åtgärder efter att ha visat solidaritet med Palestina.

Valeria Naters berättar att hon efter att ha skrivit texten ”Glöm inte Gaza barn” utanför sitt kontor på sin tidigare arbetsplats, LTH, blev kallad till ett möte med HR. Där fick hon veta att anställda inte får uttrycka personliga åsikter.

– Det var ju en så ofarlig handling, men ändå vidtogs disciplinära åtgärder. Det kändes faktiskt obehagligt, säger hon.

Kritiker på universitetet menar att detta fungerar som ett sätt att tysta obekväma röster. Flera vittnar oma att de känner att de måste censurera sig själva. En doktorand som vill vara anonym berättar hur hon blev ombedd att ändra i sin avhandling. 

– Jag blev i all välmening rekommenderad att ta bort ett stycke om Palestina ur min avhandling. Inte för att det inte passade, utan för att det kunde uppfattas fel.

Universitetet hänvisar frågor till Gabriella Nilsson, prefekt vid Institutionen för kulturvetenskaper. Hon anordnade det personalmöte där det ska ha framförts att anställda inte får säga att det pågår ett folkmord i Gaza. Enligt henne verkar det råda oenighet om vad som faktiskt sades.

– Det som har sagts har uppfattats olika av olika personer, säger hon.

Hon tillbakavisar att det skulle finnas ett förbud för anställda att i undervisnings- eller forskningssammanhang säga att det pågår ett folkmord.

– Om det är grundat i någons forskning är det inget problem, men det är viktigt att skilja på det och sitt eget privata engagemang, säger hon.

Hon menar att det råder akademisk frihet för forskare och lärare vid universitetet. Organisationen som sådan bör däremot, enligt henne, inte ta ställning i politiserade frågor.

– Det är en förutsättning för individens akademiska frihet att organisationen inte är en aktör, säger hon.

Trots att många upplever det som obekvämt att gå emot ledningen säger flera av de intervjuade att de kommer fortsätta vara kritiska röster på universitetet.

– I slutändan är det en själv man ska leva med, säger Anna Lundberg.

Hiram Li
hiram.li@skanesfolkblad.se