Weimarrepublikens fall ger viktiga läxor för dagens politiker i Sverige

Weimarrepublikens fall visar konsekvenserna av ett minskat fokus på folkbildning och fri kultur. Bildning behövs för att värna den parlamentariska demokratin mot auktoritära strömningar. Det skriver Jürgen Wall, pensionerad lärare.

Inför valet 2026 gick jag runt bland valstugorna i Lund och Malmö. Jag ställde en och samma fråga till alla åtta riksdagspartier: ”Vad tänker ni om Weimarrepublikens uppgång och framför allt fall?” Tre partier, Mp, S och V, hade kännedom och som V uttryckte det kunskaper om republiken. Ett parti, finkänsligheten förbjuder att nämna vilket, trodde sig veta att det var ett rockband (inget dåligt namnförslag, by the way). 

Inför valet 2026 gick jag runt bland valstugorna i Lund och Malmö. Jag ställde en och samma fråga till alla åtta riksdagspartier; ”vad tänker ni om Weimarrepublikens uppgång och framför allt fall?”

Men nej, Weimarrepubliken är inget rockband. Weimarrepubliken, 1919–1933, grundlades i Weimar i östra Tyskland. Mot bakgrund av nationalism, militarism och första världskriget skapades republiken som en parlamentarisk demokrati.

Drivande i projektet var vänsterliberala krafter. De högernationella partierna tvingades acceptera statsbygget, med i hög grad målsättningen att en dag krossa den parlamentariska demokratin. Centralt i republiken blev demonstrationsrätt, socialförsäkringar, tryckfrihet, yttranderätt och fri kultur. 

Berlin blev en exponeringsyta för avantgardistisk film, kabaré och teater. Staden präglades till stora delar av kvinnans emancipation, sexuell frigörelse och klasskamp.

Vid slutet av 1920-talet, för att förenkla, växte de politiska motsättningarna mellan kommunister, socialdemokrater och högernationella vilka allt mer började skriva narrativet. Kampen skulle föras mot etablissemanget, socialdemokratin och den vänsterliberala pressen.

Socialförsäkringarna hade förvandlat staten till en välgörenhetsinrättning, en välfärdsfälla som hade försvagat nationens moraliska styrkor. Svaret måste bli ”reformer” i kombination med ett kulturellt korståg. Detta krävde en resultatorienterad attityd, handling och propsande på att den politiska makten bedöms efter vad den åstadkommer. 

Högern skulle välja väg; stå fast vid den parlamentariska demokratin, tygla högerextremism eller öppet supporta högerextremism. 

Den springande punkten.

Svaret kom den trettionde januari 1933 då nazisterna (NSDAP) övertog makten. Resten är historia. Vid regeringsbildningen blev Franz von Papen, Tysknationella Folkpartiet, vice rikskansler. Skulle von Papen tygla Hitler, skulle han bli medlöpare? Resten är som sagt historia.

2022–2026 har Tidöregeringen förlitat sig på stöd från Sverigedemokraterna (SD). Liberalerna har suttit med i regeringsposition. SD har nazistiska rötter, men är i dag inget nazistiskt parti. Dock gör företrädare och uppbackare gång på gång utspel som kan tolkas som nazistiska. 

Inför valet 2026 gick Tidöpartierna fram med ett samlat regeringsalternativ; L, KD, M och SD. Vill statsministerkandidaten Ulf Kristersson (M) tygla eller fullt ut samarbeta med SD?

Inför valet 2026 gick Tidöpartierna fram med ett samlat regeringsalternativ; L, KD, M och SD. Vill statsministerkandidaten Ulf Kristersson (M) tygla eller fullt ut samarbeta med SD?

Den springande punkten. 

Mandatperioden 2022–2026 har, fram till valrörelsens vallöften, präglats av aversion mot bildning, kultur, media, public service och icke fungerande eller orättvisa socialförsäkringar. SD har kritiserat etablissemanget, vilket de nu själva är en del av. 

Varför är bildade och informerade medborgare en fara? För vem? För den politiska makten? För demokratin? Från förra seklets början har folkbildning genom folkhögskolor och studieförbund på ett avgörande sätt bidragit till bygget av det som trots alla sina brister brukar få heta folkhemmet och välfärdsstaten. SD vill göra Sverige till Sverige igen. Är det folkhemmet som åsyftas?

Kommande regering måste investera ekonomiskt och i brist på bättre ord moraliskt i bildning och kultur. Inte överlåta åt marknaden att suga upp ett ”vikande intresse för bildning”.

Kommande regering måste investera ekonomiskt och i brist på bättre ord moraliskt i bildning och kultur. Inte överlåta åt marknaden att suga upp ett ”vikande intresse för bildning”.

Varför investera i bildning? För att som i detta fall analytiskt och kontextuellt studera och diskutera huruvida det kan finnas relevans och paralleller i att studera Weimarrepublikens fall och dagens politiska landskap i Sverige. Vad innebär nationalism, militarism, vänsterliberala krafter, demonstrationsrätt, tryckfrihet, yttranderätt, fri kultur, etablissemang, bildning, kultur? Folkbildning kan ge verktyg för att försöka förstå vem som skriver narrativet, och vad syftet är. 

Varför investera i bildning? För att som i detta fall analytiskt och kontextuellt studera och diskutera huruvida det kan finnas relevans och paralleller i att studera Weimarrepublikens fall och dagens politiska landskap i Sverige.

Oswald Spengler, en av den konservativa revolutionens stjärnor under Weimarrepubliken, skriver att ”alla övertygas om den nya sanningen och tycker sig ha varit vilseförda i går. Förr hade ingen rätt att tänka fritt, i dag är det inte längre möjligt.”

Under många år har bokmarknaden översköljts av litteratur med Weimarrepubliken i fokus. I en av de senare utgåvorna, De oansvariga, skriver Johann Chapoutot att tongångarna blir märkligt bekanta från dagens politiska diskurs. Något att sätta i händerna på deltagare i en studiecirkel, eller i ett klassrum på en folkhögskola?

Jürgen Wall
pensionerad lärare