Sveriges arbetare kan inte vänta på arbetstidsförkortning

Om LO är inte mogna för att förhandla om arbetstidsförkortning återstår egentligen bara en väg, skriver Rasmus Hansson.

Nästa år ska kollektivavtalen för 3,7 miljoner svenska arbetare omförhandlas. Den stora avtalsrörelsen för nästa år inleds nu.

Vi vet redan en sak.

Det lär dröja innan svenska arbetare får en arbetstidsförkortning värd namnet. I onsdags meddelade LO att man inte kommer strida centralt för att korta arbetsveckan nu. Istället kommer man stötta krav på att en del av löneutrymmet hamnar i tidbanker och delpension.

11 av 13 förbund inom LO ställer sig bakom linjen.

Inte Transport, som menar att LO inte lever upp till det kongressbeslut som togs 2024 om att driva generell arbetstidsförkortning med bibehållen lön. Seko frångår också linjen, men har inte angett skäl till varför.

”Inte mogna att ta fajten”

Varför driver man inte frågan om arbetstidsförkortning nu? Det finns ju trots allt kongressbeslut på att göra så.

Enligt LO:s avtalssekreterare, Veli-Pekka Säikkälä, är LO inte redo.

– Vi är inte mogna att ta den fajten just nu när vi möter stenhårt motstånd från arbetsgivarna. Vi behöver samla oss mer och vara beredda på en hård kamp. För att vinna framgång måste alla vara beredda att gå i konflikt, säger LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä till Arbetet.

Förlåt. Men det kan väl inte komma som någon nyhet att Svenskt Näringsliv skulle streta emot benhårt? Och ni har väl haft tid på er att samlas och enas i frågan?

Svenskt Näringsliv och dess vd, Mattias Dahl, gnuggar väl händerna just nu. De vill att vi ska arbeta mer, inte mindre.

Ju mer vi jobbar, desto mer tjänar de.

103 barnskötare på en vd-lön

Enligt LO:s årliga rapport Makteliten tjänar bolagsdirektörerna 2,8 miljoner kronor – i månaden. Den genomsnittliga årsinkomsten för näringslivseliten är 34 miljoner kronor. En topp-vd tjänar lika som 103 barnskötare.

Samtidigt räcker svenska löntagares pengar till allt mindre. Boendekostnaderna och matpriserna har dragit iväg. Dessutom förväntas man arbeta högre upp i åldrarna, trots att vi vet om att LO-kollektivets kroppar inte fixar det. Samtidigt har produktiviteten skjutit i höjden.

Är tanken att arbetarrörelsen ska bara stå vid sidan och titta på när allt det här händer och inte få sin rättmätiga del av kakan? Är idén att deras hårda arbete på fabriksgolven, byggarbetsplatserna eller på vårdboenden ska fortsätta gynna några få?

Och när det nu är dags för avtalsrörelse får man höra att LO inte tänker ta strid i frågan. Om många av Sveriges arbetare känner en enorm besvikelse just nu är det fullt rimligt.

Svensk arbetsmarknad – fredligast i Norden

Hur kan Sverige och arbetarrörelsen varit så passiva i den här frågan under så lång tid?

Våra grannar i både Norge och Danmark klarat av att sänka den generella arbetstiden står vi med mössan i hand och böjer oss för näringslivets samtidigt som deras förmögenheter bara växer.

På andra sidan Öresundsbron sänkte man arbetstiden på 80-talet efter att hundratusentals arbetare gett sig ut i strejk och krävt kortare arbetsveckor med bibehållen lön. Den svenska arbetsmarknaden är sedan länge den mest fredliga i Norden.

Samtidigt som danskarna jobbar mindre och har mer semester räcker deras löner till allt mer. Enligt OECD är snittlönen runt 20 procent högre i Danmark än Sverige om man tittar på vad lönen räcker till.

S får ompröva sitt beslut

Socialdemokraterna beslutade på sin kongress 2025 för att lämna frågan om arbetstidsförkortning till arbetsmarknadens parter, men att de ska hjälpa till när det väl är dags.

Om nu LO inte är mogna att hantera uppgiften via avtalsvägen får S ompröva sitt beslut vid nästa kongress och börja titta på att gå den lagstiftande vägen.

För en sak är säker. Arbetslivet så som det ser ut just nu är inte hållbart för alla miljontals inom LO-kollektivet.

De kan inte vänta längre på en arbetstidsförkortning. Men framförallt förtjänar de att någon tar dem på allvar.

Rasmus Hansson, ledarskribent
rasmus.hansson@skanesfolkblad.se