Tryggheten kräver mer än hårda tag – den kräver också en väg tillbaka

Det kriminalpolitiska samtalet i Sverige domineras i dag av utspel om hårdare tag. Längre
fängelsestraff, sänkt straffmyndighetsålder och ungdomsfängelser lyfts fram efter varje
pushnotis. Det är inte svårt att förstå. Våldet vi ser har skakat samhället i grunden. Men i
skuggan av detta tystnar ett annat samtal. Nästan ingen pratar längre om hur människor ska kunna lämna brott bakom sig och lyckas börja om.

Att fokusera på repression är ett politiskt val. Att samtidigt välja bort förebyggande insatser, både före och efter brott, är också ett val. Det valet får konsekvenser. För tryggheten. För samhället. För framtiden.

Genom mitt ideella engagemang har jag mött unga som tagit ansvar för sina misstag. En av dem, en ung kille tidigare dömd för grova brott, kom ut drogfri och fast besluten att börja om.

Han sökte jobb i hela Skåne utan framgång. Trots att han gjort det vi säger att vi vill, att
ställa om och ta ansvar, dömdes han på nytt. Denna gång av arbetsgivare och strukturer.
Räddningen kom på andra sidan sundet, där devisen om att sona sitt brott och få en ny
chans fortfarande tycks gälla. Men han är långt ifrån ensam. Det finns många fler som
honom, som är redo att börja om men som möts av stängda dörrar.

Det är positivt att den breda Öresundsregionens gemensamma arbetsmarknad ibland kan fånga upp det Skåne inte förmår, men det är inte rimligt att möjligheten till ett nytt liv bara finns i ett annat land. Skånes kommuner måste ta ansvar. Malmö har visat att samverkan mellan Kriminalvården, Arbetsförmedlingen och kommunen fungerar. Det räcker inte. Fler kommuner behöver göra mer.

Arbetet för en andra chans bromsas ofta av kortsiktig finansiering. För att lyckas krävs
långsiktighet och samverkan. Region Skåne eller annan gemensam huvudman bör få en
tydlig samordnande roll. Staten måste också ta sitt ansvar. Det här är inte en uppgift för
enskilda kommuner. Det är en samhällsutmaning.

Kriminalpolitiken löser inte sociala problem. För att förebygga och rehabilitera brott krävs samarbete, rätt stöd och mod att ge en chans. Särskilt i en tid då många arbetsgivare kräver belastningsregister och människor fastnar i utanförskap.

Återfallen i brott minskar. Det förebyggande arbetet fungerar. Men det sista steget, att bli insläppt igen, är fortfarande det svåraste. Det kräver något av oss andra.

Alla har rätt till en andra chans. Att inte ge den möjligheten är att kasta bort både mänsklig potential och trygg framtid. Vill vi minska brottsligheten på riktigt räcker det inte att bygga murar. Vi måste också bygga broar.

Abdirahman Siyad
socialdemokrat