Grågås, vitkindad gås, bläsand, svanor och tranor. De är alla en vanlig syn på skånska fält, men gemene man har kanske inte noterat hur de drastiskt ökat i population sedan slutet av 90-talet.

Enligt prognos kommer gässen ha mer än tiodubblat sin population till 2038, då man tror att det kan finnas cirka 8-20 miljoner vitkindade gäss i den rysk/tyska & nederländska delpopulationen i Europa, om inget görs åt situationen.

– Kurvorna för alla dessa fåglar pekar sedan slutet på 90-talet rakt uppåt. Men prognosen framåt är förstås en teoretisk modellering. Och något slags åtgärder är jag övertygad om kommer vidtas. säger Anders Hallengren, som jobbar med besiktning och rådgivning på Länsstyrelsen. 

Under en temadag om gäss på Bosjökloster i förra veckan samlades skånska bönder, jägare, ornitologer och skrämselkonsulenter när Länsstyrelsen informerade om gässen, dess utbredning och  skadeverkningarna som följer i deras spår. 

För de är hungriga, gässen. 

– Rekordet nåddes 2023 då Länsstyrelsen i Skåne betalade ut nära 5 miljoner kronor i ren ersättning för uppäten gröda, då främst höstraps och höstvete. Men det är bara kostnaden för just förstörd gröda, sen tillkommer kostnader för andra, förebyggande åtgärder. Och till detta tillkommer massor av obetald arbetstid, säger Anders Hallengren.

Varför ökar då gässen i antal? Det finns flera skäl:

• Klimatförändringarna. Skånska vintrar är varmare än på länge och gässen behöver inte längre fly snön.
• Återställda våtmarker gör att gässen trivs bra.
• Rationaliserat lantbruk. På ett stort fält är det svårt att komma åt dem, både för människor och predatorer. 
• Färre predatorer. Jägare håller undan predatorer för att de ska lämna till exempel harar i fred. Men predatorer äter även gäss.
• Mindre gåsjakt. Dagens jägare föredrar att jaga klövvilt. Det finns inte heller något intresse av att ta emot skjutna gäss.

I regeringens budget minskar anslaget för viltvård från 67 miljoner kronor 2025 till 57 miljoner kronor 2026. I förslag hamnar summan på 44 miljoner kronor 2027 och ner till 29 miljoner kronor 2028. 

Utöver att gässen äter mycket så påverkar de också den biologiska mångfalden. Och om fågelinfluensan slår till i en vildbesättning kan följderna bli drastiska. 

– Vi har haft tur de senaste åren, utan utbrott bland vilda fåglar. Men faran är långt ifrån över. Fågelinfluensan kan också drabba däggdjur. Rödräv, gråsäl, mink och tumlare är några exempel på djur som kan drabbas. Och går den på räv, så kan den kanske också drabba hundar, säger Anders Hallengren. 

För många lantbrukare är konsekvenserna av en kraftigt ökad gässpopulation och minskat anslag från regeringen en skräckinjagande tanke. Redan idag läggs mycket tid och pengar på proaktiva åtgärder, såsom fågelskrämmor och jakt. Men det är svårt att få åtgärderna att räcka till.

Hur mycket tid lägger lantbrukarna ner på att mota bort gässen?

– Det är svårt att säga. Vissa lägger ner en halv livstid medan andra inte gör någonting. Med enorma fält som sköts av maskinstationer, så är det nästan omöjligt att vara aktiv överallt. Det går inte att komma åt dem helt enkelt. Men med med fler gäss och mindre pengar så måste lantbrukarna göra mer, säger Anders Hallengren. 

Hos Länsstyrelsen jobbar några som skrämselkonsulenter. Det är personer som jobbar med rådgivning men som också hjälper till praktiskt med rekommendationer och installation av utrustning som kan skrämma bort fåglarna. Historiskt har det bland annat handlat om gasolkanoner, uppblåsbara fågelskrämmor och attrapper av rovfåglar.

Kan ny teknik hjälpa till att hålla borta fåglarna?

– Jodå, det finns till exempel drönare och automatiska laserkanoner. De senare kostar ofta från en cirka 200 000 kronor och det är inget vi kan hjälpa till att finansiera i stort. Även drönare är dyra. Men det finns också handhållna lasrar som är populära och mer humana i pris, säger Anders Hallengren.

Olof Broddesson
olof.broddesson@skanesfolkblad.se