Trots att de kämpar så får de aldrig näsan ovanför vattenytan

Moderaterna hävdar att de sätter familjen först och att en ”vanlig” familj med en polis och en sjuksköterska får 23 000 kr mer i plånboken. Detta framgick av Elisabeth Svantessons partital i Almedalen. Jag antar att de 23 000 kr är per år så fördelat per månad blir det mindre än 2 000 kr.

Antar även att de tjänar hyfsat lika så det är mindre än 1 000 kr per månad och person. För att detta ska gå ihop bygger det på att det är två vuxna med hyfsat bra inkomster i hushållet. Vad händer för den ensamstående med barn? Vad händer för de som tillhör kategorin låginkomsttagare?

Deras hyra och matkasse med mera har blivit lika mycket dyrare. Detta kategorier som har bostadsbidrag har fått ett tillfälligt tillägg som försvinner nu i månadsskiftet juni/juli. Är inte de värda att få känna en del av alla förmåner som de med bättre inkomster får? Bara för att de har en lägre inkomst är det inte detsamma som att de inte arbetar lika hårt.

Vad gör det med människor att se att trots att de kämpar så får de aldrig näsan ovanför vattenytan? Vad gör det med barn till dessa föräldrar? Detta ständiga utanförskap som skapas när man inte kan delta på samma villkor som andra barn. Och i förlängningen vad gör det med människor som försöker vara ärliga och arbeta hårt men aldrig når fram och aldrig riktigt kommer in i det samhället som de flesta av oss är en del av?

Jag känner en stor oro för vad ökade inkomstklyftor leder till för de barn som växer upp idag. Jag är orolig för följderna av ekonomiska åtstramningar i vårt sociala skyddsnät och hur många som trillar igenom de grova maskorna där.

Vi pratar så mycket om att barnen är framtiden och att det måste satsas på dem men jag ser inte att det görs. Om vi satsar på barnen redan från förskolan och ser till att de har föräldrar som är bra förebilder tror jag vi har mycket att vinna framåt men det är ingen snabbfix eller något som går att sälja in med en enkel mening.

Som så mycket annat som är viktigt krävs tålamod och uthållighet. Jag vill se fler vuxna i förskolan och grundskolan så att alla barn blir sedda. Jag vill se fler föräldrar som går till ett arbete och genom den självkänsla det ger blir bättre förebilder för sina barn.

Ett samhälle ska inkludera alla i det och alla ska kunna ha en dräglig vardag. Det innebär inte att alla ska ha det exakt lika men vi får inte tappa de som kanske inte får den bästa starten i livet. Vi måste kunna känna att vi kan förändra vår situation för tappar vi hoppet tappar vi allt. Tillsammans är ett viktigt ord och jag tror att vi tillsammans kan åstadkomma förändringar.

Jag upprepar ofta ett citat jag hörde för många år sedan ”det är bättre att bygga starka barn än att laga trasiga vuxna”.

Monica Kristensson (S)
ledamot i arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö