Valåret är i gång med besked och med det vilda spekulationer om eventuella regeringssamarbeten. Socialdemokraterna vill ta över, men räds... Läs mera »

Valåret är i gång med besked och med det vilda spekulationer om eventuella regeringssamarbeten.

Socialdemokraterna vill ta över, men räds samtidigt uppgörelser med Vänsterpartiet och Miljöpartiet på områden som lag och ordning och migration. Breda samarbeten över blockgränserna är vad man söker.

Kompromisskultur är kanske inte heller det som utmärker dessa två progressiva partier, varför Anderssons S håller alla dörrar öppna.

S och KD säger sig vara lika kompromissvilliga

Vi kan samarbeta med alla utom Sverigedemokraterna, upprepar Magdalena Andersson gång efter annan.

Miljöpartiet vägrar kärnkraft, Centerpartiet vägrar Vänsterpartiet och Vänsterpartiet, tja, de vägrar vara sossedörrmatta en mandatperiod till.

En som har ett öppet sinne som Andersson, och som inte heller drar röda linjer är Ebba Busch. Hon lovar dyrt och heligt att även hennes KD är villiga att göra det som krävs för Sverige. Vad det nu betyder.

Synnerligen gott självförtroende

När Busch nyligen gästade SVT:s 30 minuter var tonen inte den där kaxiga som man nästan vant sig vid. KD:s partiordförande var lättsam, näst intill skämtsam och passade på att slänga både M och SD under bussen. De ska ha gjort kärnkraften jättedyr, hette det.

För den som har den minsta koll på kärnkraft är det plågsamt tydligt att kärnkraften var jättedyr redan innan SD och M lämnade samtal om en bred energiöverenskommelse över blockgränsen. Den tar också lång, lång tid att få på plats.

Ebba Busch leder ju själv ansvarigt departement på Regeringskansliet och medgav att det var ett misslyckande. Det hindrar henne dock inte ifrån att se sig själv som en självklar del av en blocköverskridande förhandling framöver.

Ingen ny kärnkraft i sikte

Varför någon skulle anse henne lämpad för detta är svårt att se, allra minst partier som säger sig vilja komma framåt. På fyra år har det ju under hennes ledning inte tagits minsta kliv framåt för ny kärnkraft, trots att det var ett tydligt vallöfte inför valet 2022.

Ändå säger KD-källor att Buschs parti skulle kunna tänka sig att ingå i en S-regering. Det ter sig inte särskilt märkligt. Det märkliga vore dock om S såg detta som ett reellt alternativ.

Detta är alltså ett KD som leds av den partiledare i Tidösamarbetet som först, mest och bäst jobbade in Sverigedemokraterna in i maktens korridorer.

Illojal och oförmögen

Ett KD som leds av sittande energi- och näringsminister tillika chef för klimat- och näringslivsdepartementet Ebba Busch. Vice statsminister är hon visst också.

Under hennes tid som högsta höns på KN-departementet har utsläppen ökat och investeringarna i näringslivet stagnerat.

Som vice statsminister är hon inte ens lojal nog att hålla sig ifrån att baktala sina regeringskollegor i stats-tv. Dessutom är Kristdemokraterna ett borgerligt parti, hur mycket de än snackar om välfärd.

Mycket snack, lite verkstad

Den som på riktigt tror att Ebba Busch i en regering skulle innebära goda saker för vårt land verkar inte ha ägnat vare sig dagens utmaningar eller morgondagens lösningar en tanke. Eller vår näringsministers tillkortakommanden och grodor heller, för den delen.

Allt fler väljare kräver svar på potentiella samarbetspartier redan nu. Och om det nu är så att Kristdemokraterna är en sådan för S så förstår jag dem.

Visst kan det vara bra att ha något att pressa C med. Mer än det duger tyvärr inte KD till. Om regeringssamarbetet inte är handlar om att vräka ur sig att det är viktigt att ”hålla packet borta” eller påstå att Israels armé IDF ”gör världen en tjänst” när de bombar civila i Gaza.

En illojal kappvändare oförmögen att lösa ut en endaste knut kring svensk energi, näringslivet eller klimatet och med en fäbless för islamofoba hundvisslor kan väl en socialdemokratiskt ledd regering ändå klara sig utan?

Karina Cubilla, ledarkrönikör
karina.cubilla@skanesfolkblad.se