Bland blommande syrener finns sorgen efter en utplånad familj

I Skåne sitter Sabreen Alghoul med fotografierna av sina föräldrar, syskon, deras barn och barnbarn – alla utplånade. Hon anklagar den svenska regeringen för medskyldighet till folkmordet och kräver politiskt ansvar.

Rapsfälten står i full blom längs lands­vägen in mot Hasslarp. Regntunga moln vilar över ett stilla villakvarter med syrener i vitt och ljuslila. På ett fönsterbräde i en ljusgul villa sticker en liten palestinsk flagga upp ur en blomkruka.

I köket hos familjen Alghoul förbereds söndagsmiddagen – en tradition sedan de första barnbarnen kom till världen.

Sabreen Alghoul sitter i soffan tillsammans med sonen Nour och dottern Farah. Hennes man Ashraf stökar med maten. Tryckkokaren på spisen visslar svagt, och doften av långkokt kött med palestinska kryddor letar sig in i vardagsrummet.

På bordet framför Sabreen står en vas med nyplockade syrener från trädgården. Arabiskt kaffe i små vita koppar sprider sin karakteristiska doft. Rummet är varmt och ombonat.

På väggen mittemot hänger en stor tavla – ett kollage av porträttbilder. Leende män och kvinnor. Omfamnande kärlekspar. Barn i olika åldrar som möter betraktarens blick.

Alla är döda. Utplånade i samma israeliska bombattack.

– 56 familjemedlemmar hade sökt skydd i huset. 49 mördades den natten. Mina föräldrar, tre av mina bröder, två systrar – de var alla där tillsammans med sina barn och barnbarn, säger Sabreen och låter blicken vila på fotografierna.

– Vi såg bilder av det sönderbombade huset på Al Jazeera men visste inte säkert om det var vår familjs hus. Jag försökte ringa mina systrar och bröder i Gaza. Ingen svarade. Jag skrev på Facebook i hopp om att någon skulle höra av sig. Men det var tyst.

Farah, som sitter i fåtöljen under fotografierna, tar vid.

– Vi visste ingenting säkert. Vi pausade nyhetsklippen, zoomade in för att försöka läsa namnen som stod skrivna på de vita liksäckarna. Det var så vi började förstå.

– Vi såg barnfötter sticka ut under betongen. Livlösa. Vi fick gissa vem av våra kusiner det kunde vara.

Sabreens familj kommer ursprungligen från norra Gaza. Efter en evakueringsorder från den israeliska militären hade de sökt skydd i en av systrarnas hus i Nuseirat, i centrala Gaza – ett stort hus, tänkt att vara säkrare, eftersom området var mindre tätbefolkat.

– Den svenska regeringen är delaktig i mordet på min familj när de inte fördömer Israels krigsbrott. De är delaktiga i folkmordet när de inte arbetar för att stoppa det.

Sabreen reser sig och går fram till väggen med fotografierna. Hon pekar, berättar deras namn, deras jobb, fritidsintressen, deras drömmar.

– Varenda en på tavlan har en berättelse. Alla med egna drömmar, mål och förhoppningar om framtiden.

Hon stannar upp, vänder sig om.

– Den svenska regeringen är delaktig i mordet på min familj när de inte fördömer Israels krigsbrott. De är delaktiga i folkmordet när de inte arbetar för att stoppa det.

Sedan kriget började den 7 oktober 2023 har över 50 000 människor dödats, varav minst 15 000 barn. FN varnar för att nära en halv miljon människor står inför katastrofal hungersnöd. Svält.

Människorättsorganisationen Human Rights Watch menar att Israels blockad av Gaza gått från militär strategi till ett verktyg för utrotning. Federico Borello, tillförordnad chef för HRW, säger att världen bevittnar ett pågående brott mot mänskligheten – etnisk rensning och folkmord.

Organisationen uppmanar särskilt USA, EU, Storbritannien, Tyskland och Frankrike att stoppa all vapenexport, diplomatiskt stöd och militärt bistånd till Israel.

Även FN:s humanitära organ OCHA varnar. I ett tal inför säkerhetsrådet frågade chefen Tom Fletcher:

– Vilka fler bevis behöver vi? Kommer vi att agera beslutsamt för att förhindra folkmord, eller kommer vi i efterhand säga att vi gjorde allt vi kunde?

Farah bryter tystnaden i rummet.

– Palestinierna är undantagna från internationell rätt. Från mänskliga rättigheter.

Nour, som suttit tyst, nickar.

– Våra liv förminskas. Hade det varit ukrainare, hade hela världen fått veta. Massakern hade fördömts.

Han sänker rösten.

– Vi får inte ens sörja. Vi måste kämpa för att stoppa kriget och folkmordet först. Först därefter kan vi börja sörja, begrava våra döda.

De försökte skicka pengar till Gaza för att betala diesel till en grävmaskin som kunde gräva fram kropparna ur ruinerna. Men banken stoppade överföringen.

– Det finns ingen rättvisa. Den som tryckte på knappen, som släppte bomben – den personen kommer aldrig att ställas till svars, säger Nour.

Sabreen sitter försjunken i sin mobil. Pekfingret löper upp och ner över skärmen. Ett blåaktigt sken letar sig upp över hennes ansikte. Nya tårar. Ett nytt dödsbud har kommit. Ännu en släkting dödad i ett av de massiva flyganfallen under de senaste dygnen. Över 300 döda. Kort därefter inleder Israel en ny markoffensiv.

– Jag saknar att världens ledare sätter ner foten. Vanliga människor visar solidaritet, men var är det politiska modet? Frågar Farah.

Många frågar vad de kan göra, säger hon. Hon har inget enkelt svar.

– I början var det många som sa att palestinierna fick skylla sig själva. Men jag märker att det har börjat ändras. Fler och fler förstår vad det är som händer i Gaza. Det är därför vi måste fortsätta protestera även i Sverige. Fortsätta bojkotta israeliska varor.

Det börjar dra ihop sig till middag. Barnbarnet Elias rusar in genom ytterdörren och in i vardagsrummet. Han kastar sig först i pappan Nours famn, sen springer han runt, letar under soffan, tittar på hyllorna, kikar under soffbordet.

– Han letar efter påskägg. Jag gömde ägg under påsken, och han tror fortfarande att det ska finnas ägg varje gång han kommer hit, säger Sabreen och skrattar till.

Hon lyfter upp Elias i famnen. Kramar honom.

– Jag har gråtit mycket för de döda. Men nu gråter jag för de levande. De som är döda slipper helvetet.

Jesper Klemedsson Sotomayor
jesper.k.sotomayor@skanesfolkblad.se