“Man behöver inte åka till ett getpungsläger för att komma nära sina känslor”
”Jag hoppas att när jag går nära min egen sårbarhet så berör det andra, för innerst inne är vi människor väldigt lika och på så vis blir berättelsen universell,” säger Hampus Linder. Foto: stillbild från filmen
Efter att ha gjort en dokumentär om Gudrun Schyman, vände regissören Hampus Linder blicken mot vikingaritualer, låtsaskrig och sårbarhetscirklar. I sin dokumentär Confessions of a Swedish man djupdyker han ner i patriarkatet och hatet mot den mjuka mannen.
På ett konservativt mansläger i Danmark, i en stor inplastad konferenssal, ska deltagarna äta getpungkulor och grisblod smörjas på den plats på deras kropp där smärta finns. Ofta bröstkorgen eller magen.
Dokumentärfilmaren och malmöbon Hampus Linder väljer det vegetariska alternativet. Veganskt blod (rödbetsjuice) smörjs på hans bröstkorg och han får en morot.
– Det var svårt att ta ritualen på allvar. En man tittade mig djupt in i ögonen samtidigt som han gav mig moroten, som symboliserade getpungkulorna. Men jag fick inte skratta. I det tillfället handlade det om att få access till sammanhanget och fördjupa mig i deras rörelse, säger Hampus Linder.
Det är en personlig resa han bjuder på i sin dokumentär Confessions of a Swedish man. En film vars initiala idé var att med en kritisk blick fånga mansrörelser och fördjupa sig i ämnet maskulinitet. Men något hände under färden och arbetet med dokumentärfilmen. Hampus Linder kom närmare sina känslor och började se likheter med sig själv och männen på lägret.
Men det fanns fortfarande en hel del problematiska element under manslägren, berättar han.
– De har en väldigt essentialistisk syn på könen, som att mycket är medfött. De mest provocerande var nog när 140 män i en sal pratade om hur vilsna kvinnor är för att de måste satsa på karriären och mår dåligt för att de inte är hemmafruar.
Efter att ha arbetat nära Gudrun Schyman och varit inbäddad i Feministiskt initiativ, ett umgänge som resulterade i dokumentären Gudrun – konsten att vara människa, föddes idéen om mansfilmen hos Hampus Linder.

– Jag har gjort filmen för min son, mig själv, för män och folk som har med män att göra. Jag hoppas att när jag går nära min egen sårbarhet så berör det andra, för innerst inne är vi människor väldigt lika och på så vis blir berättelsen universell, säger han.
– Det är en antipolariseringsberättelse.
Intentionen var aldrig att Hampus Linder själv skulle vara den centrala figuren i filmen. Men efter att ha gjort en deal med Paul, ledaren för EMG (European men’s gathering) i Danmark, blev det svårt att inte inkludera sig själv. För att få tillåtelse att filma var han tvungen att själv delta aktivt i manslägrets ritualer och sårbarhetscirklar.
– En stor vändpunkt blev när jag kunde acceptera att min osäkerhet och okunskap blev en tillgång för filmen. Men det fanns ett stort motstånd hos mig.
Sårbarhetscirklarna och att ha tittat djupt och länge in i andra mäns ögon, bidrog till att något essentiellt skiftade inom Hampus.
– Jag är mindre förvirrad som man i dag. Jag tror att både män och kvinnor mår dåligt när könsrollen blir för snäv. Människor är inte likadana och ska inte heller vara det, säger Hampus Linder.
Paul som leder manslägret är traditionell, konservativ och ortodoxt kristen. Men ett band byggs mellan männen och i dag kallar Hampus honom för en god vän med annorlunda åsikter. Paul är till exempel tydlig med att det är han som är ledaren i sin familj.
– En del upplever nog scenen när jag är hemma hos Paul och hans familj för första gången och han berättar att det är han som bestämmer, som väldigt obehaglig. Jag tycker inte att den var det, kanske för att jag spenderat mycket tid med dem.
– Jag upplever att hans fru låter honom hålla på med sitt. Och att det ändå på något plan är hon som bestämmer.
Förutom att Hampus Linder djupdyker i maskulina mönster och känslor, handlar filmen mycket om hans egen relation till sin pappa, som varit frånvarande under stora delar av hans liv.

– Jag var tvungen att göra film för att närma mig känslorna och öppna upp det med pappa. Han hade tufft när jag var ute och pratade om filmen. Då hamrades begreppet “den frånvarande pappan” in.
– Men att han går med på detta trots att han tycker att det är skitjobbigt, det är den största kärleksförklaringen.
Den gemensamma nämnaren för en majoritet av männen på manslägret, och för både Hampus och hans pappa, är deras komplicerade relationer till sina egna fäder.
– Precis som jag har mina bitar av ofullkomlighet, har han det också. Han hade en pappa som aldrig sa att han älskade honom. Jag kämpar med att bryta det med mina egna barn.
Även hans mamma, som är producent för filmen, har vuxit upp utan en pappa. Den känslomässiga resan Hampus Linder gör med sin pappa i filmen har rört upp mycket hos henne också.
Men Hampus Linder tror inte att en traditionell mansroll är kompatibel med ett aktivt föräldraskap. Det var efter separationen med barnens mamma han insåg att han behöver ta ett större emotionellt ansvar.
– Man behöver inte åka till ett getpungsläger för att komma nära sina känslor och öppna sig för sårbarhet, men det gjorde jag.
Confessions of a Swedish man kommer att visas på SVT play från 22 mars.
Nea Magoo Eriksson
nea.magoo.eriksson@skanesfolkblad.se
Individer inom internationella mansrörelser
Andrew Tate är influencern och traffickhallicken som startade Hustlers university. Han har kallats för “kungen av toxisk maskulinitet” och har skapat ”the war room” som är en sammanslutning för män som betalat drygt 50 000 kronor för att få delta i manlighetsträning.
Jordan B Peterson är psykologiprofessorn som blivit en guru inom självhjälp. 2019 släppte han sin bok ”12 livsregler – ett motgift mot kaos” främst riktad till män, med enkla regler som att bädda sängen och räta på ryggen. Han har kritiserats för sin egen kritik om feminism och politiskt korrekthet.


