Hårdare tag löser inget – ge ungdomarna en framtid istället

I åratal har vi matats med idén att hårdare straff är lösningen på gängkriminaliteten. Det har blivit en politisk tävling i att vara mest hårdför, trots att forskningen tydligt visar att det inte fungerar.

Vi ignorerar det som kräver tålamod, långsiktighet och verkligt ansvar – nämligen det förebyggande arbetet. Ska vi verkligen acceptera en politik där unga människor lämnas utan alternativ och där samhällets svar är att låsa in dem och kasta bort nyckeln?

Den evidens som presenterats om att hårdare straff inte leder till önskat mål om att komma åt den grova kriminaliteten och gängen ignoreras, mest för att de lösningarna
innebär inte lösningar här och nu utan kräver uthållighet.

Uthållighet och att tänka långsiktigt är en bristvara i det snabba samhälle vi lever i. För att uppnå långsiktiga och hållbara resultat är det min åsikt att det borde satsas betydligt mycket mer på det förebyggande arbetet och barnen i förskola och grundskola.

Något som upprepas är att vi ska låsa in och enligt min tolkning mer eller mindre
kasta bort nyckeln, hårdare straff, föräldraansvar, eget ansvar och inte minst
arbetslinjen.

I Malmö finns Ung i Sommar som innebär fyra veckors sommarjobb för de mellan 16-
19 år. Detta är en chans att smaka på arbetslivet, ger en liten inkomst, möjlighet att
skapa kontakter/referenser och att bygga sitt CV.

Om ungdomar arbetar finns det mindre utrymme att lockas in i dåligheter. Detta har viftats bort av oppositionen med nedlåtande kommentarer om att det inte gör någon skillnad.

Det väcker frågor:

• Ska de som låses in komma ut någon gång?
• Om de ska komma ut ska vi då ha hjälpt dem till att bli bättre och fungerande
  medborgare? Eller ska de låsas in för evigt?
• Vad kostar det skattebetalare att låsa in en 14-åring för evigt?
• Ska skattemedel gå till att evigt straffa?
• Vad är förebyggande åtgärder?

I Malmö, som av många beskrivs som en väldig segregerad stad, har det i dagsläget inrättats fem allaktivitetshus. Dessa bygger på att ungdomar under hela grundskoletiden har ett ställe att samlas på efter skoltid och skapa eller delta i aktiviteter på egna villor.

Inte minst kan de göra detta utan kostnad, varje vardag. Vissa av dem serverar även frukost innan skolan. Detta finns inte i alla områden men byggs ut efterhand som det är möjligt. Som jag ser det är även detta ett sätt att bidra för stadens unga att kunna ha meningsfull tid efter skoltid och därmed inte lockas till de kriminella gängen.

Det ska nämnas att allaktivitetshusen hittills bildats i det som brukar kallas för utsatta områden. I Malmö kommunfullmäktiges sammanträde i juni stod den främste företrädaren för Sverigedemokraterna i Malmö och raljerade över dessa allaktivitetshus. Han menade att de inte har någon verkan och att det inte är rätt då de inte finns i hela staden. Samtidigt som han säger att han inte står för allt till alla hela tiden.

Jag förstår inte. Han säger att det är föräldrarnas uppgift att hålla koll på sina barn och att det finns fritids. Hur många barn går på fritids efter 10-12-års åldern? Vid den åldern kanske barnen går i skolan till ca 14.30. Hur många föräldrar är hemma vid den tiden?

Vi vill väl alla att föräldrarna ska ha arbete och kunna försörja sig själva och sin familj. Är det då inte lysande att det finns en samlingspunkt för barnen där de kan få tillgång till
vettiga aktiviteter?

Min fasta övertygelse är att vi måste se till att barn och ungdomar har det så pass bra och känner en framtidstro att de inte lockas till de kriminella gängen. Vi måste erbjuda ett alternativ! Detta kan vara att ha tillgång till ett allaktivitetshus efter skoltid eller att några veckor på sommaren ha ett arbete att gå till med en meningsfull sysselsättning.

Om vi menar allvar med att stoppa gängkriminaliteten måste vi börja långt innan brottet begås. Det handlar om att erbjuda barn och unga en meningsfull tillvaro, där de ser sin plats i samhället och känner hopp inför framtiden.

Allaktivitetshus, sommarjobb och vuxna som bryr sig är inga naiva drömmar – det är konkreta verktyg för att skapa trygghet. Det är dags att byta ut tomma löften om hårdare tag mot insatser som faktiskt gör skillnad.

Monica Kristensson (S)
ledamot i arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö