Gå inte på skitsnacket, arbetsmarknaden är riggad mot mammor

Vem ska jobba, undrar någon.
Ska vi ens bli fler, undrar den som förstått att jorden faktiskt är överbefolkad.
Hur ska vi få kvinnor att föda fler barn, fnular regeringen på och tillsätter en utredning.

Föds färre barn i Sverige

Mycket klokt har sagts, inte minst om att politiker ska ge fan i kvinnors livmödrar (!).

LO lyfter gång på gång hur de ekonomiska förutsättningarna att bilda familj har försämrats för människor i låglönesektorer. Vem ska ha råd att bo stort nog för att skaffa barn när man knappt klarar sig utan?

Och så var det detta med tiden. Att hinna och orka. Pressen på jobbet ökar samtidigt som att den sociala pressen att inte lämna först och hämta sist är stor. Ni vet, livspusslet.

Och så vabben, denna källa till både bråk inom familjen och stress. Kommer man någonsin hinna göra tillräckligt för att kvala in till att få löneökning eller hamnar man i bottengruppen IGEN efter vecka efter vecka av förskolebaciller?

Sparkad och förnedrad på grund av graviditet

Skånes Folkblad var först med att rapportera om hur 21-åriga Emilias provanställning avslutades när hon berättade för sin arbetsgivare att hon väntade barn.

Som om inte det vore nog så sa chefen att hon kunde ha gjort abort om hon velat behålla jobbet och att ingen kommer vilja anställa en person som är gravid.

Fallet är fruktansvärt. En ung tjej blir uppsagd i en minst sagt kritisk tid i livet. Nyheten plockades i helgen upp av SVT Nyheter, som i sin tur la ut den i sina sociala medier.

I stället för att förfasas valde många att försvara chefens agerande i kommentarsfältet.

Obehagliga reaktioner i sociala medier

”Kanske bättre att säga det på intervjun och inte hålla det hemligt ”, skriver någon.
”Hade hon berättat från början hade det ju aldrig hänt”, skriver en annan.
” Företaget anställde uppenbarligen för att dom behövde nån som faktiskt skulle jobba & inte vara föräldraledig”, skriver en tredje.

Nej, då hade hon inte heller fått något arbete. Är det rätt? Inte enligt svensk lagstiftning.

Någonstans där förstår man varför det ser ut som det gör på svensk arbetsmarknad och naivitet som finns inför fria och flexibla val.

Drabbar kvinnor som grupp

För den som tror att effekterna endast är kännbara för nyanställda 21-åringar har fel.

All lönestatistik visar att kvinnors karriärs- och löneutveckling stannar av efter barn. Redan innan tjänar kvinnor mindre än män. Efteråt tuffar män vidare medan kvinnors planar ut.

Innan man ens hunnit få barn ses man alltså som en potentiell risk just för att man inte bara förvänta föda barnen utan också i majoriteten av fallen av olika anledningar tilldelas huvudansvar för familjen AB.

När Kristdemokraterna för ett par veckor sedan gick ut och föreslog slopade pappamånader reagerade oroväckande många positivt.

Förlegade och skadliga könsroller

Partiledare, minister och vice statsminister Ebba Busch sedan kallade pappamånader för fattigmånader i partiledardebatten. Som om en manlig partner med högre lön var ett helt naturligt utgångsläge och som att föräldraskapet enbart handlar om pengar.

Vore det fallet skulle ju kvinnor som tjänar mer än sina partners vara hemma mindre. Så är alltså inte fallet. Pengar verkar bara avgörande om personer som tjänar dem också har en penis.

Det hänger ihop. Att se kvinnan främst som mamma är även att se henne som en kostnad, en börda eller en tickande bomb.

Frihet är inte att spä på ojämställdhet

Det är att välja den jämnåriga mannen framför henne i en rekryteringsprocess och att tycka att hon faktiskt inte prioriterat arbetet och presterat mer än väntat i en löneprocess (hallå, hur ska man hinna och orka det?!)

Det är också att känna att man som företagare kan behandla henne som skräp när hon väl blir gravid, trots tydlig lagstiftning emot.

”Kvinnor är inte dumma”, proklamerar Ebba Busch gång efter annan och menar att alla ska vara fria. Som om hennes förlegade idéer om familjen vore det rimliga.

Att denna frihet i förlängningen innebär ojämställdhet och ofrihet verkar hon skita fullständigt i.

Karina Cubilla, ledarkrönikör
karina.cubilla@skanesfolkblad.se