Biologisk mångfald i fritt fall – Socialdemokraterna måste agera
Foto: TT/AP
Hotet mot den biologiska mångfalden är akut. Det behövs starka åtgärder för att vända utvecklingen. Socialdemokraterna bör ställa sig bakom detta förslag som också finns med i flera motioner till årets partikongress.
Det skriver Lars Andersson i sitt debattinlägg.
Forskare och miljöorganisationer har föreslagit ett naturpolitiskt ramverk som skulle ge politisk tyngd åt strävan att skydda känsliga ekosystem. Men den svenska regeringens intresse är svagt och pekar i många fall i helt fel riktning.
Just nu, när naturen vaknar upp, björkens blad är som musöron och taltrasten testar olika melodislingor, kan vi njuta av den vackraste av årstider. Och återigen kan vi fascineras av hur myllret av organismer samspelar i olika ekosystem, där mångfalden skapar styrkan.
Ett samspel som inte bara ger oss skönhet och själsro utan också är en förutsättning för bland annat vår tillgång till mat och friskt vatten, och skydd mot sjukdomsspridning och extremväder.
Men växt- och djurarter trängs alltmer undan av industriell exploatering, ändrade odlingsmetoder och överutnyttjande av våra naturresurser, och tidigare uthålliga ekosystem försvagas.
Hotet mot den biologiska mångfalden är en av världens stora ödesfrågor, men i jämförelse med de lika viktiga klimatförändringarna är allmänhetens kunskap, den mediala uppmärksamheten och debatten alltför svag.
Det krävs ett naturpolitiskt ramverk som, på samma sätt som med
klimatförändringarna, kopplar samman lagar och kontroll med de uppsatta målen för att frågan ska få en större politisk tyngd och leda till förbättringar.
Bland de många motionerna till den socialdemokratiska partikongressen finns tre motioner som för fram detta som förslag.
Förslaget till naturpolitiskt ramverk har förts fram av ett 50-tal ledande forskare tillsammans med Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden WWF (GP 27-07-07). Det omfattar:
i) ett långsiktigt naturpolitiskt mål beslutat av riksdagen
ii) en naturlag som ålägger varje ny regering att ta fram en handlingsplan som även anger vilka resurser som behövs
iii) ett naturpolitiskt råd som ger stöd till och utvärderar regeringens insatser.
Behovet av ett naturpolitiskt ramverk visas tydligt av hur motsvarande klimatpolitiska ramverk påverkar debatten, och i förlängningen politiken. Regeringens klimatpolitik får återkommande kraftig kritik för att de tydligt uppsatta målen för utsläppen av växthusgaser inte nås. Det uppmärksammas stort i medierna, får genomslag i opinionen och sätter press på politiker i alla partier.
Den kanske kraftigaste kritiken kommer från det politiskt oberoende Klimatpolitiska rådet, bestående av åtta ledamöter med hög vetenskaplig kompetens, med uppdraget att utvärdera hur regeringens samlade politik är förenlig med de klimatmål som riksdagen har antagit.
Den sakliga kritiken ger väljarna möjlighet att hålla sig informerade och påverka klimatpolitiken. Det samma måste gälla för skyddet av naturen!
Lars Andersson
medlem i Majornas S-förening, Hörby S-förening och Reformisterna
