Billströms skattemjölkande säger allt om den moderata självbilden

Moderatlegendaren och ex-ministern Tobias Billström har legat lågt sedan han checkade ut från Tidöregeringen förra året. Tills nu.

Statsråd i en svensk regering får en fallskärmsliknande deal när de avgår. För Oxiesonen Tobias Billström innebär det att han sedan ett år tillbaka får 156 000 kronor i månaden.

En rejäl kompensation, får sägas.

Bilström är inte blyg, han tar ut full ersättning. Men han rullar inte tummarna för det. Tvärtom passar han på att bygga upp sitt företag under tiden.

Hans Tobias Billström AB har dragit in hundratusentals kronor genom diverse konsultuppdrag. På sin LinkedIn-sida skriver han:

”What a week! Det finns veckor som bara flyger förbi därför att man har roligt när man jobbar och trivs med uppgiften. Efterfrågan på geopolitisk guidance är extra hög just nu givet världsläget och min tillvaro är full av förfrågningar för Tobias Billström AB.”

Det går bra nu.

Regeringskansliet regelverk säger att alla intjänade kronor dras av mot ersättningen. Men Billström är listig. Han avstår att ta ut lön från sitt företag och kan på så vis maxa sin fallskärm.

Att politiker får någon sorts avgångsvederlag när de slutar är inte nödvändigtvis dåligt. Anställningstryggheten skiljer sig från LAS-standard. Du kan bli av med jobbet från en dag till en annan, något som är rimligt att kompenseras för.

Människor som varit ideellt engagerade eller haft en liten verksamhet där de till exempel sålt virkade mjukdjur har jagats, ifrågasatts, granskats.

Och allt fler rör sig obehindrat mellan politik och näringsliv. När kritiker ifrågasatt har många slagit ut armarna och frågat ”vad ska man annars göra?”.

Att erbjuda ett alternativ, eller i alla fall lite tid att hitta ett alternativ, till att sälja sin själ som konsult kan därför vara klokt.

Men ilskan man känner gentemot Billströms kreativa ekonomiska upplägg är kanske inte främst att han får ersättning. Det är hyckleriet och de dubbla måttstockarna.

För gemene person i Sverige som går på a-kassa är det inte ok att vara egenföretagare hur som helst och fortfarande plocka ut ersättning. Många avstår från att ens ansöka då de är rädda för att bli återbetalningsskyldiga.

Samma sak gäller människor som är sjukskrivna. Människor som varit ideellt engagerade eller haft en liten verksamhet där de till exempel sålt virkade mjukdjur har jagats, ifrågasatts, granskats.

I värsta fall har människor fått sina inkomster indragna.

Och högertugget fortsätter som alltid. Bidragstagare beskrivs som lata fuskare. Det måste löna sig att arbeta, hetsar de och påstår skamlöst att alltför höga ersättningar gör att människor väljer att inte jobba.

Om Billström har någon som helst skam i kroppen slutar han försöka mjölka oss på skattemedel.

Men det gäller tydligen inte i de egna leden. Helt skamlöst gör man alltså skillnad på folk och folk. På sig själva och sina egna och pöbeln.

Och visst kan man dra sig för att peka ut politikerlöner som ett problem. Att tala om skamlösa politiska eliter kan skada förtroendet för våra demokratiska institutioner. Exemplet Billström visar dock på att förändring måste till.

Att täppa till tvivelaktiga kryphål för ex-politiker bör därför inte ses som ett sätt att jävlas med en meningsmotståndare. Tvärtom är det ett skydd för att meningsmotståndare ens ska få finnas.

Om Billström har någon som helst skam i kroppen slutar han försöka mjölka oss på skattemedel. Och om inte Moderaterna klämmer åt honom får de i alla fall kliva ner från sina höga hästar.

Karina Cubilla, ledarkrönikör
karina.cubilla@skanesfolkblad.se