Återvänd till de socialdemokratiska tandrötterna

På 1930-talet gick Per-Albin Hansson i spetsen för att förbättra munhälsan genom att grunda Folktandvården. Andra förutseende politiker följde efter genom att på 60-talet starta utbildning av tandhygienister.

På 1990-talet började utvecklingen mot bättre munhälsa att bromsas av tandläkarkåren och implantatindustrin som tjänade mer pengar på att ”åtgärda ohälsa”.

Tandvårdsförsäkringen kom därefter på 70-talet. Socialstyrelsen deltog aktivt i utvecklingsprojekt och dess riktlinjer gav jämlik tandvård och tandhygienisterna och profylaxtandsköterskorna utökade arbetsbefogenheter. Svenska folkets munhälsa förbättrades.

På 1990-talet började utvecklingen mot bättre munhälsa att bromsas av tandläkarkåren och implantatindustrin som tjänade mer pengar på att ”åtgärda ohälsa”. Politikens kunskaper om tandvård var begränsade.

Bromsens verkan förstärktes efter hand och har nu resulterat i lukrativa verksamheter på bekostnad av höga patientavgifter.

På senare tid har forskningen påvisat kopplingen mellan bra munhälsa och minskad risk för dyra följdsjukdomar, men regeringen har bara intresse av att fiska röster inför nästa val genom att med Tio-tandvården flytta omkring resurser i tandvårdsförsäkringen.

Forskningen har visat  att god munhälsa har potential att skapa nytt ekonomiskt utrymme i form av årliga miljardvinster i den nationella sjukvårdsekonomin. Detta förträngs på den högsta politiska nivån.

I tio-tandvården ingår inte den förebyggande munvården utan betraktas som ”undanträngande verksamhet, vilket leder till sämre jämlikhet, sämre allmän munhälsa och ökad risk för följdsjukdomar.    

De skånska socialdemokratiska gräsrötterna har gett stöd åt arbete med att förstärka den allmänna munhälsan.

Vägen till jämlik tandvård, bättre munhälsa och ekonomi för patienterna samt stora besparingar i den nationella sjukvårdsekonomin går genom en rationellt utförd förebyggande munvård.

De skånska socialdemokratiska gräsrötterna har gett stöd åt arbete med att förstärka den allmänna munhälsan genom att på distriktskongressen bifalla två motioner med detta vägval för framtidens tandvård.

I motsats till 90-talet finns nu en sponsor med samma syfte, det vill säga utvecklingen av munhälsa: KK-stiftelsen satsar 48 miljoner på ett projekt vid Universitetet i Malmö. 

Socialdemokraterna kan ta en ledande position när det gäller tandvårdens framtid. Politisk styrning är viktig för det breda införande som har saknats i 30 år. Det skånska utvecklingsprojektet kan bli starten på ett nationellt paradigmskifte i tandvården.

Detta är en möjlighet som inte får tappas bort. De nya möjligheterna gör det nu möjligt att och fullfölja den långsiktiga tandvårdspolitik som Per-Albin Hansson startade på 30-talet!  

Sylve Qvillberg