Arbetarrörelsens arkiv på väg att försvinna
Fredrik Egefur leder arbetet i det enda skånska arbetarrörelsens arkiv som inte har ekonomisk kris.
I Skåne hotas flera av arbetarrörelsens arkiv av nedläggning. Brist på pengar och personal gör att unika samlingar riskerar att gå förlorade. Men kanske rymmer arkiven lösningen på problemen.
I Skåne hotas flera av arbetarrörelsens arkiv av nedläggning. Brist på pengar och personal gör att unika samlingar riskerar att gå förlorade. Men kanske rymmer arkiven lösningen på problemen.
Hos Arbetarrörelsens arkiv i Landskrona står pärmarna uppradade i prydliga rader – hyllmeter efter hyllmeter fyllda med bevarat material. Här samsas gamla mötesprotokoll med personarkiv som skänkts till samlingen.
Ett exempel är fotografen Bertil Perssons dagböcker och foton. Han arbetade under flera decennier som fotograf på tidningen Arbetet. Arkivets föreståndare Peter Böök tar ned en pärm från hyllan. Den är fylld med tidningsurklipp.
– Han var en väldigt ordentlig man. Han klistrade in alla artiklar där hans bilder användes för att hålla koll på om han fått betalt. Det är ett fantastiskt tidsdokument, förklarar han.
Trots att arkivet hyser en imponerande samling av stor historisk betydelse kämpar det för sin överlevnad. Ekonomiska utmaningar har länge präglat verksamheten. Utöver Peter Bööks som jobbar ideellt finns bara en person som är avlönad för åtta timmar i veckan.
– Vi får en del stöd av staden men det räcker inte så långt, och arbetarrörelsens organisationer skjuter inte heller till de pengar som behövs. De anser sig inte ha råd, berättar han.
I stället får arkivet förlita sig på ideella krafter som på sin fritid hjälper till att sortera och tillgängliggöra materialet som kommer in. Men även det har blivit en utmaning.
– Det är färre som vill hjälpa till. Förståelsen för arkiv har minskat både inom arbetarrörelsen och hos allmänheten i stort, säger han.
Själv har han egentligen gått i pension. Att han fortfarande sköter arkivet beror främst på att det saknas ekonomi för att anställa någon som kan efterträda honom. När han slutar riskerar arkivet att upphöra.
– Frågan är om vi hittar någon som vill ta över efter mig. Den bästa förhoppningen är kanske att stadsarkivet ser en möjlighet att driva det, säger han.
Oron är befogad – Landskrona är inte ensamt. Flera andra arkiv i Skåne har redan upphört eller lever på sparlåga. Till exempel tvingades arkivet i Trelleborg att magasineras när föreståndaren gick i pension. I dag är det inte tillgängligt för allmänheten.
– Jag fick gå i pension och samtidigt packa ihop arkivet. Det var en tung upplevelse och den svåraste arbetsuppgiften jag haft, berättar Christel Winberg, arkivets sista föreståndare.
I Kristianstad, Helsingborg, Hässleholm och Ängelholm finns folkrörelsearkiv men de har bara öppet några få timmar i veckan. Och hos Arbetarrörelsens arkiv i Örkelljunga är situationen liknande den i Landskrona – där drivs allt på ideell basis.
– Vi har fått dubblerad hyra och intresset från kommunens sida att stötta upp är mycket svalt, säger Leif Magnusson, materialförvaltare på arkivet.
Han är 85 år gammal. När han inte längre orkar driva arkivet kan det tvingas lägga ner. Någon egentlig efterträdare finns inte.
– En risk är att Skånes arkivförbund i Lund får ta våra samlingar, men då måste de sortera bort mycket och det lokala materialet försvinner. Det vore ett misslyckande både för arbetarrörelsen och samhället i stort, säger han.
Det enda arkivet i Skåne som bryter mot trenden är det i Malmö. Där råder hög aktivitet. Flera personer rör sig bland hyllorna – samtliga långt ifrån pension.
– Vårt arkiv mår bra, vi har väldigt mycket utåtriktad verksamhet, säger Fredrik Egefur, chef för Arbetarrörelsens arkiv i Malmö.
Samtidigt är han väl medveten om de utmaningar som finns runt om i Skåne. Någon möjlighet att ta över de andra arkivens material och verksamhet har de dock inte.
– Vi har varken personal eller plats för att göra det, säger han.
Liksom Peter Böök i Landskrona upplever han att förståelsen för arkivens betydelse minskat inom arbetarrörelsen. Något han menar är problematiskt för hela samhället.
– Ett demokratiskt samhälle uppstår inte av sig självt. Arkiven, liksom bildningsförbunden, är en del av arbetarrörelsens större demokratiska projekt, säger han.
Enligt honom pågår en riktad kampanj mot arbetarrörelsens olika bildningsinstitutioner. Vid flera tillfällen har stödet strypts till bildningsförbund, arkiv och folkhögskolor.
– Det är ingen slump. Ett historielöst samhälle är lätt att kontrollera – styr man minnet så styr man nuet, säger han.
Kanske finns lösningen på arkivens utmaningar i själva arkivet. Enligt honom fungerar det som en ständigt pågående undersökning. Här dokumenteras vad som gått bra och vad som gått mindre bra. Han rör sig vant mellan hyllorna medans han pratar och plockar bland pärmarna.
– Det här är kontraktet från när Folkets park i Malmö köptes. Pengarna samlades in på under en månad, säger han och tar fram ett gulnat papper ur en pärm.
Arkivet i Malmö rymmer ett omfattande material som vittnar om ett stort folkligt engagemang. Här finns verksamhetsberättelser från kooperativen, politiska affischer och protokoll från när den första kvinnoföreningen startade.
– Vi har hamnat i en situation som på många sätt liknar den i början av 1900-talet. Villkoren för arbetare försämras, klyftorna ökar. Även då motarbetades arbetarrörelsen – men engagemanget var stort. Det är en lärdom vi inte har råd att glömma, säger han.
Text:
Hiram Li
hiram.li@skanesfolkblad.se
Foto:
Jesper Klemedsson Sotomayor
jesper.k.sotomayor@skanesfolkblad.se
