Äntligen är LO eniga om arbetstidsförkortning

Tidigare i veckan kom beskedet.

På en presskonferens meddelade LO:s styrelse att man är enig. Arbetstiden ska förkortas. Reformen ska omfatta alla arbetare oaktat vilken bransch man jobbar i.

LO kommer kräva centrala förhandlingar med Svenskt Näringsliv i frågan.

Äntligen, är vi nog en del som tänker.

Senaste gången Sverige kortade arbetstiden var 1973, då vi gick från 48-timmars arbetsvecka till att jobba 40 timmar i veckan. 1978 fick vi vår femte semestervecka.

Sedan dess har vi varken fått kortare arbetsdagar eller fler semesterveckor, trots att produktiviteten mer än fördubblats.

Och det är inte så konstigt. 40-timmarsveckan är utdaterad och anpassad för ett hemmafrusamhälle där nära hälften av alla kvinnor ställdes utanför arbetsmarknaden. Så ser Sverige gudskelov inte ut längre. Idag jobbar alltså de vuxna i ett typiskt hushåll mycket mer än man gjorde när 40-timmarsveckan infördes.

Utöver det har den tekniska utvecklingen också gjort sitt för produktiviteten.

Ekonomiska eliten drar ifrån

Men. Den där ökade produktiviteten har knappast gjort Sveriges arbetare rikare.

I slutet av januari släppte LO sin årliga rapport, Makteliten. Och den visar att den ekonomiska elitens plånböcker bara blir tjockare.

1980 tjänade en topp-vd 9 gånger mer än en industriarbetare. Idag är den siffran uppe i 77.

Idag behöver en topp-vd arbeta i två timmar och en kvart för att ha tjänat ihop en industriarbetares månadslön. 135 minuters arbete, sen kan vd:n klappa igen datorn hemma och ha tjänat ihop en vanlig LO-arbetares månadslön.

Kikar vi på andra yrkesgrupper går siffran upp rejält mycket mer. För en kriminalvårdare ligger siffran på 85, för en barnskötare är den 103.

Rättvist? Knappast.

Ny svensk studie

I början av denna veckan presenterades dessutom en ny studie på arbetstidsförkortning gjord i Norge och Sverige.

Resultaten talar sitt tydliga språk.

Ökad produktivitet, färre sjukskrivningar, lägre stressnivå, bättre sömn och förhöjd livskvalitet. 10 av 11 verksamheter som ingick i projektet har valt att fortsätta med fyradagarsveckan för att det fungerade så bra.

Studien visar samma resultat som tidigare uppvisats på liknande tester i Storbritannien.

Svenskt Näringsliv har kortare arbetstid

Men LO:s motpart i frågan, Svenskt Näringsliv är inte intresserade.

De säger tack, men nej tack till LO om att förhandla frågan utan att politiken blandar sig i. Vi får väl se hur länge de kan streta emot.

Själv har Svenskt Näringsliv kortare arbetstid än 95 procent av alla tjänstemän i Sverige. Dessutom har de 32-timmarsveckor under sommaren.

De visar alltså vägen i frågan om arbetstidsförkortning. Men det verkar var en lyx som bara ska gälla dem.

Sparkapital i välfärden

Välfärden då? muttrar kanske någon lite surt och undrar om den inte redan går på knäna.

För två år sedan släppte Kommunal en rapport som avhandlar just arbetstidsförkortning inom välfärden.

Problemet inom välfärden är inte antalet arbetade timmar, problemet är att det är för få individer som jobbar. Vi behöver alltså fler som jobbar inom välfärden, inte fler arbetade timmar och det är en stor skillnad. Dessutom finns det ett enormt sparkapital av människor i välfärden som arbetar deltid och kan räknas upp till heltid.

Utöver detta har vi sett tester på exempelvis Vrinnevisjukhuset i Linköping där man faktiskt fick ut fler arbetade timmar och fler operationstimmar när man sänkte arbetstiden.

Lagstiftning återstår

Ett annat motargument som högern slänger sig med är att Sveriges BNP skulle ta stryk. När Danmark och Norge genomförde arbetstidsförkortningar på 80- och 90-talet syntes inga hack i deras BNP-kurvor.

Svenskt Näringsliv kan fortsätta vifta bort LO:s utsträckta hand om att förhandla i frågan. Men särskilt mycket medhåll från allmänheten har de inte. Det folkliga stödet är stort. 68 procent är positiva, enligt tankesmedjan Futurion.

Frågan är inte om vi får arbetstidsförkortning – frågan är när. Högern saknar helt enkelt argument.

Om Svenskt Näringsliv fortsätter vifta bort LO:s utsträckta hand återstår fortfarande den lagstiftande vägen.

Under torsdagen gick Vänsterpartiet ut och sa att man kräver förhandlingar om det efter valet.

Vid ett eventuellt maktskifte i höst lär trycket i frågan inte minska.

Rasmus Hansson, ledarskribent
rasmus.hansson@skanesfolkblad.se