Värna Malmös romska arbete

Romsk inkludering och arbete mot antiziganism är generellt nedprioriterade frågor i Sverige. Kunskapen om den nationella minoriteten romer är genomgående låg, samtidigt som antiziganism är en av de mest utbredda rasismformerna.

Något som kännetecknad ”romska frågor” är att de både historiskt och i samtiden väckt begränsat intresse. Det begränsade engagemanget syns såväl inom myndigheter, förvaltning, forskning, civilsamhället och i det offentliga samtalet. 

Forskare lyfter RIKC som en av de mest framgångsrika satsningarna inom området. Inte bara lokalt, utan internationellt.

Forskare inom området har på senare tid hört av sig till Malmös politiker med värdefulla insikter om arbetet med romsk inkludering. Trots att Malmö fortfarande har en bit att gå, finns här goda exempel på strukturerat och långsiktigt arbete, genom bland annat RIKC (Romskt informations- och kunskapscenter), Romska rådet och Iris skolan. 

Forskare lyfter RIKC som en av de mest framgångsrika satsningarna inom området. Inte bara lokalt, utan internationellt. Flera andra svenska och internationella städer besöker RIKC för att ta lärdom av arbetet. 

Genom RIKC har Malmö stad byggt upp ett arbete som är unikt. Arbetet bygger på en långsiktig struktur och har varit pågående sedan 2009. På RIKC finns en samlad kunskap och en välfungerande organisation.

Det strategiska och praktiska arbetet kombineras, vilket skapar en integrering. Detta har tidigare lyfts som ett gott exempel av Kommissionen mot antiziganism. Arbetet har även fått internationellt erkännande av Europarådets kommission mot rasism och intolerans (ECRI). 

Dessutom arbetar RIKC 50 procent gentemot romer och 50 procent gentemot övriga allmänheten. Ett nödvändigt arbete för att öka såväl minoritetens delaktighet och inflytande, som kunskapen om minoritetens villkor och rättigheter. 

Malmö stad har beställt en extern genomlysning av stadens arbete med romsk inkludering. Nu ligger det ett uppdrag hos stadskontoret att ta fram förslag för eventuella organisatoriska förändringar i samordningen.

Vi vet inte med säkerhet vilka förslag som kommer att läggas fram, men mycket av det som framkommit i ärendet hittills lutar åt en omorganisering. Både medarbetare och forskare har larmat om att det saknas tydliga grunder för en sådan. Det är heller inte fastlagt hur en omorganisering ska gynna minoriteten eller stadens fortsatta arbete.  

Tidigare kunskap visar på att utmaningar inom arbetet ofta handlar om prioriteringar på ledningsnivå i kommunen. Dessa utmaningar handlar om det handlingsutrymme medarbetare ges, både i att följa nationell lagstiftning och utveckla det lokala arbetet. Det visar rapporten Lycklig är den som har en öppen väg framför sig.

Om det finns svagheter i organisationen och om ambitioner som möjliggör att hela den kommunala förvaltningen arbetar med frågan saknas, så ligger ansvaret hos alla i ledande positioner inklusive politiker.

Rapporten visar också att de befintliga formerna varit avgörande i ökad delaktighet och för lägre trösklar in till den kommunala förvaltningen. Rapporten visar att de finns en tilltro till de aktörer som finns i staden, såsom RIKC, Romska rådet, och Iris skolan.

Detta gör det viktigt att värna det långsiktiga institutionella arbetet. Dessa institutioner spelar en central roll för att säkerställa kontinuitet samtidigt som de värnar om att romska rättighetsfrågor inte försvinner genom andra kommunala prioriteringar.

I rapporten kan vi även läsa att arbetet mot antiziganism kräver ett arbete i alla förvaltningar och på alla ledningsnivåer. Om det finns svagheter i organisationen och om ambitioner som möjliggör att hela den kommunala förvaltningen arbetar med frågan saknas, så ligger ansvaret hos alla i ledande positioner inklusive politiker. Då är det ett utökat arbete, utökade resurser som krävs. Frågan är alltså större och mer komplex än Malmö stads organisatoriska förändringar. 

Romsk inkludering handlar om tyngd och prioriteringar. Det saknas inte alltid en vilja hos Malmö stad, men ofta finns en diskrepans mellan behov och resurser. Vi ser gärna lösningar i form av förstärkta resurser och utökat arbete.

Men även en försiktighet vad gäller att riva upp långsiktiga och fungerande strukturer. Det behöver inte vara negativt att fler delar på ansvaret, men det är viktigt att kunna visa empiriska exempel på att en ny modell fungerar specifikt för romska frågor. 

Vi vädjar därför om noggranna överväganden i alla led, ordentliga risk – och konsekvensanalyser, reellt inflytande och verklig delaktighet för romska Malmöbor. Detta för att det finns en risk att organisatoriska förändringar försvagar det som internationell forskning återkommande visat vara avgörande, nämligen långsiktiga institutionella strukturer, kontinuitet och en dialog mellan strategiskt och praktiskt arbete. 

Att försvaga eller montera ner detta vore inte bara ett misstag, det vore ett politiskt misslyckande.

Romsk inkludering handlar om ansvar, värderingar och politisk vilja. Malmö har under många år byggt upp ett arbete som gett resultat, med förtroende och delaktighet som grund.

Att försvaga eller montera ner detta vore inte bara ett misstag, det vore ett politiskt misslyckande. Vi uppmanar därför Malmös politiska ledning att stå upp för sitt eget arbete och de institutioner som gjort Malmö till ett föredöme. Att värna det långsiktiga och fungerande är inte att blicka bakåt, det är att ta ansvar för framtiden. 

Nina Jakku (V)
oppositionsråd

Marek Lakatos (V)
fritidspolitiker