En arbetslinje för de fattiga – men inte för de förmögna

Partiledarna inom Tidösamarbetet, från vänster Ebba Busch (KD), Statsminister Ulf Kristersson (M), Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (SD) och Simona Mohamsson (L). Foto: TT

”Arbete åt alla” är en av de vackraste paroller som funnits i många förstamaj-tåg.

Den utgår från att alla människor har en inneboende vilja och strävan att försörja sig själv. Nu har högern kidnappat den gamla parollen och skapat Frankensteins monster, nämligen Arbetslinjen.

Enligt arbetslinjen är inte skurken samhället som inte skapar fram tillräckligt arbeten, utan den arbetslösa bidragstagaren. Numera är det inte bara den arbetslösa bidragstagaren som är skurken, utan också barnen till den arbetslöse bidragstagaren.

Den 17:e september lade regeringen fram hårda förstärkningar av arbetslinjen. De nya reglerna ska stegvis införas fram till 2028. En familj med fem barn ska kunna få 8000 kr mindre i försörjningsstöd. Invandrare ska inte få full del av barn- och bostadsbidrag från början.

”Det kommer bli ett slag för dem som inte kommer i arbete”, sa Hans Eklind (kd).

Men arbetslinjen missar en grupp människor som inte utför något arbete i någon egentlig mening. Vilka? De som arbetat fram Sveriges nya kulturkanon, AI-konstnärer eller gängkriminella? Nej, jag talar om de finansiella nomader, daytraders, eller vad du vill kalla de som lever av sina placeringar, räntesnurror eller aktier.

De kanske inte utgör en så pass stor grupp av samhället idag, men frågar du ett barn vad det vill bli när det blir stort blir ofta svaret idag rik. Sociala medier flödar över hur de ska kunna skaffa dig din egen pengamaskin och bli ekonomiskt oberoende.

Det finns en rörelse av unga som skryter med att de lever på nudlar och går på tvättstugans toalett för att spara toalettpapper, allt för att kunna gå i pension vid 30 och slippa jobba.

Dessa behöver tydligen inte inordna sig i arbetslinjen, trots att Sverige har ett stort behov av undersköterskor, busschafförer, elektriker och rörmokare inför framtiden. Men det är tydligen viktigare att öka klyftorna mellan de som har och inte.

I Sverige har vi relativt höga inkomstskatter men beskattningen av egendom är låg. Ingen fastighetsskatt, bolagsskatten på 20,6 procent, skatten på ISK-konton är 0,888% för kapital över 150 000.

Är det rätt med en arbetslinje som bestraffar barnfamiljer men låter miljonärer och framförallt de över 540 miljardärerna få roffa åt sig mer och mer pengar med minimal ansträngning och minimala bidrag till välfärden? 0,888 % på ISK-konto och runt 30 % på arbete. Det finns inget incitament till arbete för de som lever på räntor.

Anders Malmros,
Vänsterpartist, bosatt i Röstånga