Väljarna är inte så dumma som Tidöpartierna tror

Hela havet stormar. Ungefär så kan man sammanfatta läget i Sveriges regering.

Finansministern håller pressträff om S ekonomiska politik. Biståndsminister Benjamin Dousa (M) får debattera integration i stället för Mats Persson (L) – som egentligen är ansvarig minister. Persson själv har fullt upp med att diskutera festivalbokningar med opinionsbildare.

Och samtliga partiledare: Ebba Busch, Johan Pehrsson och, inte minst, Statsminister Ulf Kristersson, får alla prickar av Konstitutionsutskottet, för hanteringen av medborgarskapsfrågan.

Stödpartiet Sverigedemokraterna granskas – och ertappas – ännu en gång för tydliga kopplingar till organiserad brottslighet i MC-miljöer.

Finns det ingen hejd på kaoset? Det verkar inte så.

Men väljarna är inte dummare än att de synar den desperata avledningsmanövern, de märker av att det inte är någon ordning i Tidölaget.

SCB:s opinionsundersökning visar att väljarna underkänner strategin.

När Statistiska centralbyrån, SCB, presenterar sin stora partisympatiundersökning ser det allt annat än ljust ut för Tidöpartierna. Oppositionspartierna samlar hela 13 procentenheter fler än sittande regeringsunderlag.

Som grädde på moset når varken Liberalerna och Kristdemokraterna upp till riksdagsspärren. Och S är större än SD och M – tillsammans.

Statsministern Ulf Kristersson har haft fullt upp med krishantering hela året. Vändorna med de före detta säkerhetsrådgivarna Landerholm och Thyberg har tagit mycket syre i debatterna.

Samtidigt visar det sig att bostadsbyggandet stannat av, arbetslösheten är fortsatt hög, kaffet är dyrt som fan och tillväxten låg. Men Moderaterna vill hellre snacka om S.

Elisabeth Svantesson menar på att de inte bara klagar på S, utan styr landet – också. Interna dokument visar på att även detta är ett försök att förflytta fokus.

SCB:s opinionsundersökning visar att väljarna underkänner strategin.

Och nu ser väljarna effekten av Tidöpartiernas politik.

Marginalväljarna, de som kan tänkas byta block ända in på valdagen, verkar röra sig mot oppositionen. Och det är inte så konstigt, sett till den oreda som tycks råda. Folk vill ha ordning och reda, inte minst i osäkra tider. Inte heller det klarar styrande Tidögäng av att leverera.

När kris är det nya normala duger det helt enkelt inte att skylla på yttre omständigheter. Man måste faktiskt ha lösningar som ger effekt på hemmaplan.

Och nu ser väljarna effekten av Tidöpartiernas politik. Det är lån för försvaret men skattesänkningar för de rikaste. Fortsatt ansträngt läge för majoriteten av de svenska hushållen samtidigt som aktieutdelningarna når toppnivåer.

Det är höjda lönekrav och slopande av snabbspår för att kasta ut arbetande kollegor för att de inte anses svenska nog. Det är en utrikespolitik som vägrar ta ställning mot Israels besinningslösa mördande av palestinier.

Det är paniken inför att oppositionen samlar sig och faktiskt presenterar politiska lösningar på problemen människor möter i vardagen. Och det är ointresset inför vad människor faktiskt behöver.

Och det är arrogansen i att tro att man kan lura väljarna att titta åt ett annat håll.

Karina Cubilla, ledarkrönikör
karina.cubilla@skanesfolkblad.se