Svenskt Näringsliv kommer nog ångra sig om de inte lyssnar på LO
Innan årsskiftet ska Veli-Pekka Säikkäla och Johan Lindholm ha presenterat hur de vill gå vidare med arbetstidsförkortning.
Svenskt Näringsliv är inte intresserade av att förhandla med LO om arbetstidsförkortning. Ändrar de sig inte återstår bara ett alternativ, skriver Rasmus Hansson.
Det brinner i knutarna i frågan kring arbetstidsförkortning.
LO har lovat att tala om hur man vill gå tillväga i förhandlingarna innan årsskiftet.
Trots att vi sakteliga faktiskt närmar oss nyårsafton är det ganska tyst från LO.
LO vill förhandlar frågan centralt med Svenskt Näringsliv om generell arbetstidsförkortning för alla. Men näringslivet stretar emot. De vill inte ens förhandla frågan.
Fis i rymden
I en debattartikel i Dagens Industri ger Mattias Dahl, vice vd på Svenskt Näringsliv, kalla handen till LO och säger nej tack till förhandlingar om generell arbetstidsförkortning.
Texten innehåller undermålig bevisföring och svag argumentation för att inte förkorta arbetstiden. Debatten är styrd av känslor, menar han.
Dessutom skriver Dahl att Sverige visst sänkt arbetstiden de senaste åren. I en passage mumlar han något om justerade arbetstidsregler i vissa kollektivavtal.
Det har han kanske rätt i. Men det är en fis i rymden jämfört med vad som faktiskt måste göras. Och dessutom utelämnar han den lilla detaljen att Sverige också höjt pensionsåldern senaste åren.
Om vi fortsätter försöker förhålla oss till verkligheten så kvarstår det faktum att vi inte minskat arbetstiden sedan 1973, då vi gick från 48-timmarsveckor till 40. Och att vi fick en femte semestervecka 1978.
Men det är alltså 52 år sedan vi senast kortade veckoarbetstiden. Och den gången valde man att lagstifta om det.
Dessutom är det folkliga stödet för en ny arbetstidsförkortning är dessutom stort, någonstans kring 60-70 procent enligt olika undersökningar. Det är en sten i rullning som inte kommer gå att bromsa.
Knip igen
Vi jobbar alltså lika mycket som vi gjorde 1973. Om vi inte räknar in Mattias Dahls små invändningar om några justerade arbetstidsregler.
Vad som också hänt under den här tiden är att vi blivit mer än dubbelt så produktiva. 1980 låg produktiviteten på 302,2 kronor per arbetad timme. Nu är den uppe i 752 kronor.
Men den ökade produktiviteten hamnar inte i fickorna hos dig.
1980 tjänade en vd nio gånger mer än en industriarbetare. Idag är den siffran uppe i 71, vilket framgår i LO:s rapport, Makteliten – i raketfart från verkligheten.
Vad som också hänt är att den förväntade livslängden mellan mindre bemedlad och rik ökar. Den som arbetar och kämpar med kroppen varje dag får alltså mindre i plånboken och lever kortare.
Hör ni det lastbilschaufförer, undersköterskor och barnskötare som tvingas gå i pension tidigare för att era kroppar inte fixar att arbeta mer?
Knip igen, era argument är känslostyrda, det säger Svenskt Näringsliv.
Krävs två för att dansa
Givetvis finns det poänger med att LO inte vill blanda in politiken. Får man igenom en arbetstidsförkortning den här vägen skulle det visa på deras styrka.
Men. Det krävs två för att dansa.
På Socialdemokraternas kongress i våras fastslog man att partiet ska underlätta för arbetsmarknadens parter att komma överens om förkortad arbetstid. Varken S eller LO vill lagstifta just nu.
Men om Svenskt Näringsliv ska fortsätta sitt och sura i sandlådan finns det snart bara ett alternativ kvar.
Och det är att börja snegla mot med den lagstiftande vägen.
Då kanske Mattias Dahl och resten av Svenskt Näringsliv ångrar att de inte accepterade den hand som LO sträckte ut.
Rasmus Hansson, ledarskribent
rasmus.hansson@skanesfolkblad.se
