Oppositionspartierna har nu lagt fram sina skuggbudgetar. I prioriteringen av utgifter syns viktiga skillnader, men frågan är om det inte är i frågan om skatter som skillnaderna blir tydligast. Det skriver Anders Malmström i en analys.

Uppmärksamheten för statens budgetar gäller främst vilka utgifter som ska prioriteras. Alltså alla åtgärder som ingår i budgetens reformutrymme. Och visst är det av största vikt att ta del av och diskutera hur stor den statliga kakan är och hur den ska fördelas.

Regeringens största satsningar handlar om sänkt skatt på el, mat, inkomster och pensioner. Såhär i sin sista budget före nästa års val tar regeringen i såpass med sina reformer att det krävs att staten tar nya lån för att kunna finansiera reformerna. Därmed ökar också ränteutgifterna.

Att alla oppositionspartier kritiserade budgeten var väntat. Frågan var vilka andra prioriteringar de själva skulle göra och hur nära C, MP, S och V skulle lägga sig varandra i sina förslag.

När nu Centerpartiet, som sista oppositionsparti, lagt fram sin skuggbudget finns det inget som tyder på att de fyra partierna har haft några djupare överläggningar om budgeten. För det spretar.

Bara själva storleken på reformutrymmet skiljer partierna åt:

• Center­partiet lägger 9 miljarder mindre än regeringen.
• Socialdemokraterna 5 miljarder mindre.
• Vänsterpartiet lägger 2,5 miljarder mer.
• Miljöpartiet lägger 67 miljarder mer (kopplat till särskilt lån för klimatinvesteringar).

Även i reformförslagen blir skillnaderna mellan de fyra partierna tydliga:

Även om det är bland utgifterna och reformförslagen som mycket går att utläsa i vad partierna vill åstadkomma, så är frågan om inte de ideologiska skillnaderna blir ännu tydligare vid en närmare syn på hur allting ska finansieras.

I den delen går det framför allt en skiljelinje mellan C och de övriga i oppositionen.

• Miljöpartiet vill höja skatteintäkterna med 69 miljarder kronor jämfört med regeringen, främst genom höjd skatt på inkomster över 70 000 kronor.
• Vänsterpartiet vill höja skatteintäkterna för 66 miljarder kronor. Viktigaste delarna är återinförandet av en fastighetsskatt, höjda kapitalskatter inklusive bankskatt och höjda skatter på inkomster över 65 000 kronor.
• Socialdemokraterna vill höja skatteintäkterna med 32 miljarder kronor, främst genom en bankskatt och avskaffande av jobbskatteavdrag för inkomster över 66 750 kronor.
• Centern vill däremot sänka statens skatteintäkter med 2 miljarder kronor, främst genom sänkta arbetsgivaravgifter och fler jobbskatteavdrag.

Beloppen kan tyckas ofantliga, men sett till att statens totala utgifter är runt 1 500 miljarder kronor och inkomster runt 1 400 miljarder kronor så innebär samtliga partiers förslag en begränsad kursändring i statens finanser.

Inte minst blir begränsningen tydlig i en bild av hur utvecklingen av statens skatteintäkter ser ut. Linjen nedan visar skatteintäkternas del av bnp:

Den ekonomiska politiken är visserligen inte allt. Men om de sista budgetförslagen för den här mandatperioden visar något så är det att det inte är inom den delen av politiken som det är naturligast för de fyra oppositionspartierna att mötas.

Anders Malmström
anders.malmstrom@skanesfolkblad.se