Skattebroms för kommuner och regioner: Tidös senaste ojämlikhetssatsning

Regeringen vill tillsätta en utredning för att hindra kommuner och regioner från att höja skatten. De vill premiera dem som har råd att sänka skatten och tvinga resten att skära ner.

Redan nu har många svenska kommuner och regioner det kämpigt ekonomiskt.

I tider av ekonomisk kris blir också behovet av välfärd större. Fler behöver stöd och hjälp att hitta jobb och fler behöver hjälp att få hjälp med skulder och ordning på sin privatekonomi.

Fler ofinansierade uppdrag från staten

Inflationen har drivit upp kostnader för lokaler, mat och personal. Allt man lyckas effektivisera eller spara in på har ätits upp av kostnadsökningar.

Som om inte det vore nog blir uppdragen från staten fler, eller så kommer nya lagar och direktiv som ska verkställas. För kommuner är det HVB-platser, att motverka den ofrivilliga ensamheten, implementera den nya socialtjänstlagen.

För regionerna finns en enorm vårdskuld där SKR:s beräkningar pekar på över 20 miljarders underskott.

För att inte tala om beredskap, som till följd av rådande säkerhetsläge återaktualiserats. Det finns att göra – och allt kostar.

Ideologiska drivkrafter

Regeringen nöjer sig alltså inte med att svälta ut kommuner och regioner ekonomiskt. Nu ska de också försöka ta det enda verktyg de har ifrån dem.

Och det kan ju så klart verka megakonspiratoriskt, rekordcyniskt och helt ofattbart att de gör detta. Kan de verkligen mena allvar?

För att förstå det måste man också förstå de ideologiska drivkrafterna bakom. 

Kommunerna har i dag ansvar för stora delar av den välfärd som finns allra närmst människor i vardagen. Förskolan, skolan, äldreomsorgen, socialtjänsten, LSS.

Regionen har lokaltrafik och vården.

Tappad tro på det offentliga

Dessa välfärdsfunktioner är helt avgörande för att livet ska fungera i Sverige. Men de kostar. Den allra största delen av den skatt vi betalar via våra lönekuvert går ju till just kommunen och regionen.

Det gillar inte svensk höger i allmänhet – och Tidöhögern i synnerhet. Helst ska alla dessa funktioner privatiseras.

För att detta ska ske måste människor tappa tron på det offentligas förmåga att leverera välfärd. 

Så man ser till att staten inte täcker upp för kommunernas kostnadsökningar och tvingar lokalpolitiker att administrera nedskärningsbudgetar.

Lokalpolitiker mer pragmatiska än regeringen

Man får helt enkelt fler människor att vilja vända sig till privata alternativ – för att sedan peka på att det efterfrågas. Vips, så är varje desperat medborgare själv med och monterarar ner välfärden.

Lokalt finns politiker som inte delar Tidöregeringens politiska vision. Och även om lokala företrädare till höger håller med om slutvisionen så är de inte överens om hur det går till.

Och sedan finns lokalpolitiker som, för att slippa sänka kvaliteten, lånar pengar eller höjer skatten. De vägrar skära ner. 

Men det är inga slösaktiga politiker det är tal om, för den sakens skull. Nej, lagen reglerar vad en kommun får låna till och inte. Och drar kostnaden i väg för det som kallas drift, eller löpande kostnader, så måste kommunen höja skatten.

Mer till de rikaste

Det är alltså de lokala parlamentens sista utväg som regeringen nu vill strypa åt. Detta kan få ödesdigra konsekvenser, inte minst för kommuner som har hög arbetslöshet och gles- och landsbygdskommuner.

Men själva påstår de att det rör sig om effektiviseringar. 

Varför ska deras polare välfärdskapitalisterna få göra vinst medan kommunerna straffas? Och varför ska en premie betalas till de rika kommuner som lyckas sänka skatten?

Ännu en gång visar Tidöregeringen att de är helt ointresserade av svenska medborgares vardagsliv. Ett makroperspektiv med ideologiska skygglappar som skövlar allt som kommer i dess väg.

Och resultatet? Mer pengar till de rikaste, mindre till resten.

Karina Cubilla, ledarkrönikör
karina.cubilla@skanesfolkblad.se