Regeringens föreslagna reform slår hårt mot de redan utsatta

En ny bidragsreform i tre delar väntas få begränsade positiva effekter – men allvarliga konsekvenser för fattigdom, integration, barns livschanser och brottsligheten.

Förslaget innebär:

1. Kvalificeringskrav för socialförsäkringar som barnbidrag, bostadsbidrag och föräldrapenning,

2. Avskaffat ekonomiskt bistånd till invandrare med mindre än fem års vistelse i Sverige,

3. Ett bidragstak som främst slår mot barnfamiljer.

Regeringens föreslagna bidragsreform riskerar att slå hårt mot tiotusentals hushåll med svag socioekonomisk ställning. Uppskattningsvis kommer omkring ­67 000 vuxna och 60 000 barn att förlora tillgång till centrala socialförsäkringar som barnbidrag, bostadsbidrag och föräldrapenning. Ytterligare 4 400 vuxna och 3 200 barn beräknas drabbas av förlust av ekonomiskt bistånd, medan det föreslagna bidragstaket innebär kraftigt sänkta inkomster för alla sammanboende barnfamiljer – 6 000 och 14 000 kronor i månaden för familjer med två och för fyra barn.

Detta sker i ett läge där endast drygt 3 procent av befolkningen får ekonomiskt bistånd – en historiskt låg nivå jämfört med mitten av 1990-talet, då andelen låg kring 10 procent. Den grupp som idag uppbär bistånd kännetecknas av mer komplexa behov och längre försörjningsperioder. Med andra ord är problemet inte ett utbrett beroende av välfärd – utan att samhällets stöd är för svagt för att möjliggöra verklig inkludering i samhället för dessa grupper.

Reformernas huvudsakliga syfte är att göra Sverige mindre attraktivt att invandra till och att öka incitamenten att arbeta. Kommer det lyckas?

Danmark  har prövat liknande reformer redan 2002, då man halverade bidragen för invandrare. Det ledde till att färre migranter från länder utanför EU valde att bosätta sig i Danmark – men inte till att färre lämnade exempelvis Afghanistan för EU. Effekten var snarare en omfördelning inom unionen: Danmark fick färre, medan länder som Sverige och Tyskland fick fler migranter.

Studien visar alltså att sänkta bidrag kan förändra migranters destinationsval, men inte deras grundläggande drivkrafter att migrera. För EU som helhet är lägre bidrag därför en nollsummestrategi – den innebär inte att färre kommer, utan snarare att enskilda länder försöker skyffla över mottagandet på sina grannar.

Om EU vill minska migrationen krävs gemensam politik, inte nationella avskräckningsstrategier. Det är just syftet med EU:s nya migrations- och asylpakt. För när länder i stället tävlar om att vara minst attraktiva urholkas välfärden för invandrare – utan att migrationen till EU minskar. Resultatet blir ett ”race to the bottom”.

Men får man fler i arbete när man sänker bidragen? Det kan ha en viss effekt på sysselsättningen för personer nära arbetsmarknaden – men för grupper med låg utbildning och svag etablering visar forskningen att effekterna är små eller obefintliga.

Om vi återvänder till Danmark, vad var konsekvenserna? Danmarks fann att sänkta bidrag gav en kortvarig ökning i sysselsättning – men effekten försvann efter fem år. I stället ökade fattigdom och brottslighet. Barnen drabbades särskilt hårt: sämre skolresultat, psykisk ohälsa, lägre utbildning och sämre framtida inkomster. Bland tonåringar ökade risken för kriminalitet markant. Forskarnas slutsats är tydlig: försämrat välstånd får långsiktiga sociala kostnader.

Slutligen kan man fråga sig om det är juridiskt försvarbart att införa djup fattigdom. Utredaren för bidragstak menar att förslaget inte är förenligt med barnkonventionen, och troligen inte heller med Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och Europa–rådets sociala stadga. För utredningen om kvalificeringskraven framför den juridiska experten att dessa frågor inte utretts tillräckligt och det finns en risk att kvalificeringskraven inte är förenligt med barnkonventionen och andra internationella åtagande.

Sammantaget kan man konstatera att Tidöregeringen föreslår åtgärder mot de fattiga – inte mot fattigdom. Kvinnor och barn drabbas hårdast, och priset kommer bli högre brottslighet. I tider av omfattande gängkriminalitet är det inte bara dumt, utan även är anmärkningsvärt oansvarigt. 

Martin Nordin