Ny forskning: Ingen tar ansvar för hemlösa
En ny avhandling från Malmö universitet visar hur stat och kommuner skjuter över ansvaret för Sveriges hemlösa på varandra. Foto: Malin Palm
En ny avhandling från Malmö universitet visar hur staten och kommunerna skjuter ansvaret för hemlösa mellan sig – något som gör att problemen består över tid.
En ny avhandling från Malmö universitet visar hur staten och kommunerna skjuter ansvaret för hemlösa mellan sig – något som gör att problemen består över tid.
Minst 27 000 personer lever i någon form av hemlöshet i Sverige. Detta trots att det offentliga enligt lag har ett ansvar att trygga rätten till en lämplig bostad.
– Jag hoppas att min avhandling kan bidra till att den här ansvarsförskjutningen blir tydlig och att den här spiralen bryts. För annars kommer situationen aldrig att förändras för de här människorna, säger Linnéa Lindemann, som nyligen disputerat med avhandlingen
Enligt svensk lagstiftning delas ansvaret för bostadsförsörjningen mellan stat, kommuner, regioner och kommunala bostadsbolag. Ändå visar Socialstyrelsens kartläggning från 2023 att hemlösheten är omfattande – och troligen större än vad statistiken visar.
– Det finns ett stort mörkertal. Statistiken kommer inte åt dem som inte har kontakt med socialtjänsten, säger Linnéa Lindemann.
I avhandlingen undersöker hon hur politiker och tjänstepersoner på både statlig och kommunal nivå beskriver den strukturella hemlösheten. Analysen visar hur ansvaret för lösningar gång på gång flyttas vidare – från staten till kommunerna och från kommunerna till individen.
Ett av de fall som studeras är den statliga utredningen ”Sänk tröskeln till en god bostad” från 2022. Utredningen var tänkt att ta ett helhetsgrepp om bostadssituationen för strukturellt hemlösa. Resultatet blev dock begränsat enligt Linnéa Lindemann.
– Man utredde vem som skulle ha ansvaret och presenterade flera förslag. Av dessa valde regeringen endast att gå vidare med de förslag som rörde kommunerna, säger hon.
Hon fortsätter:
– Förslaget om statliga hyresgarantier valdes bort. Detta visar att problemet utreds, men att ansvaret landar enbart på kommunerna, säger hon.
På kommunal nivå lyfts Malmö fram som ett illustrativt exempel. Staden hade länge en relativt generös bostadspolitik, men efter flyktingmottagandet 2015–2016 ändrades inriktningen.
– Istället för att erbjuda bostäder och bistånd infördes bland annat bostadsrådgivning och webbutbildningar i hur man söker bostad. Problemet formulerades om till att det är individen som saknar kunskap och nu själv måste lösa sin situation, säger hon.
Samtidigt framgår det i Malmös bostadsprogram att kommunen pekar ut staten som huvudansvarig för den strukturella bostadsbristen. Trots ett omfattande byggande de senaste åren har satsningarna främst gällt dyrare hyresrätter och bostadsrätter.
– De här bostäderna har inte hjälpt dem som är strukturellt hemlösa, säger Linnéa Lindemann.
Hiram Li
hiram.li@skanesfolkblad.se

