Nej, vi har faktiskt inte råd med de rika

Inför ett nytt år spekuleras de alltid friskt kring vad som är inne och vad som är ute. Det som borde toppat alla innelistor 2026 är miljardärer. Det våras nämligen verkligen för de superrika.

När världens politiska elit samlades i januari för World Economic Forum i Davos fick de sällskap av en rad perverst välbärgade män. Vad har de att hämta där, kan man undra.

Grotesk kapitalkoncentration

Tja, det allra mesta.

I samband med att detta gigantmöte ägde rum släppte Oxfam sin årliga rapport och i den finns svar. En allt mindre skara roffar åt sig alltmer av våra gemensamma resurser. Världens tolv rikaste äger mer än halva jordens befolkning.

Ja, du läste rätt: 12 enskilda personer har mer tillgångar än 4 miljarder människor tillsammans. Det är groteskt.

Ekonomiskt makt är inte nog

Men den ekonomiska makten är inte nog för denna ha-galna skara. Nu är det alltså politiken som ska erövras. Där finns regler att töja på, nya lagar att stifta och pengar att tjäna. Och de lyckas.

Tidigare var en företagares mål att expandera, öka sin omsättning, vinna marknadsandelar inom sin bransch. Det ger dem makt över anställda och deras villkor och, irriterande nog även social status i vår hyperkapitalistiska samtid.

Men mycket vill som bekant ha mer. Slopade regleringar, sänkta skatter, mer frihet att flytta kapital och tillgångar utan frågor.

Lobbyister och dumpade villkor

Allt ifrån sänkta löner och sämre arbetsvillkor som drar ner kostnaden för arbete till bekämpningsmedel eller andra gifter som kan skada både den som producerar något och den som konsumerar det.

Att med lagstöd fortsatt suga ut både människor och naturen utan eget ansvar eller att behöva erbjuda något i gengäld, helt enkelt.

Det finns ju så klart extremfallen, som att Elon Musk flyttade in till Vita Huset efter Trumps valvinst. Eller att vi har en skolminister i Sverige som är direktrekryterad från en friskolekoncern. Men det stannar inte där.

Står i vägen för jämlikhet

Samma Donald Trump hymlar inte med hur nära relationer han har till näringslivet. Tvärtom skryter han om det och om hur han ringer dem före de folkvalda i kongressen.

Lobbyorganisationerna i USA är så pass starka att de enkelt kan stå i vägen för sociala reformer och slå sönder sociala rörelser, däribland fackliga organisationer.

Här hemma i Sverige får de allra rikaste skattelättnad på skattelättnad av högern mot ekonomiskt stöd. Relationerna med både skollobbyister, fastighetsmagnater och företagsledare smörjs regelbundet och har snarare blivit norm inom svensk politik.

Makten flyttas från folket

Ett fåtal har fått det bättre ställt: de allra rikaste. Samtidigt fortsätter klyftorna att öka.

I dagarna släppte LO sin årliga rapport Makteliten. Även detta år ökar lönegapet mellan en industriarbetare och de 50 högst avlönade vd:arna i Sverige. De har en 77 gånger högre inkomst.

Samtidigt minskar representationen av LO-arbetare i politiska organ. Det är ingen slump.

Med en ekonomisk elit förflyttas makten från folket in bakom lyckta dörrar, exklusiva bastuklubbar eller andra exklusiva sammanhang.

Monterar ner rättigheter

Politiken blir, föga förvånande av de rikaste, för de rikaste. Lösningen blir inte sociala insatser för att stävja kriminalitet, det blir fängelser och staket för att skydda sig själv.

Det blir inte en god tillgänglig vård, det blir privata sjukvårdsförsäkringar för den som har råd

Och det blir inte en bra skola för alla utan elitskolor dit välmående familjer kan sätta sina barn för att slippa resten.

Ja, de rika monterar ner våra gemensamma rättigheter, bit för bit. Det är dags att på riktigt göra något åt det. Något annat har vi helt enkelt inte råd med.

Karina Cubilla, ledarkrönikör
karina.cubilla@skanesfolkblad.se