Utsatta områdena lyfts knappast av usla arbetsvillkor

Allt färre i Malmös utsatta områden tar emot ekonomiskt bistånd eller går arbetslösa. Dessutom går fler barn ur grundskolan med gymnasiebehörighet.

Främst rör det sig om Hermodsdal, Nydala, Lindängen och Rosengård.

– Malmö har en rätt stark utveckling överlag när det gäller sysselsättning, men det ökar störst i de här områdena, säger Martin Grander, bostadsforskare vid Malmö universitet, till DN.

Dessutom nämner han att Rosengård, specifikt Herrgården, är utstickande i positiv bemärkelse.

Goda nyheter, såklart! Men vi ska nog inte ropa hej ännu.

Klyftorna ökar

De ekonomiska klyftorna fortsätter att öka. De stadsdelar med lägre sysselsättningsgrad/inkomster halkar efter, trots att de kämpar på.

Hur kan det vara så?

Jo, Sverige har en trasig arbetsmarknad. Den som är arbetslös tvingas att ta osäkra anställningar med riktigt skräpiga arbetsvillkor.

Det yttersta beviset finns i arbetsgivarorganisationen Almega egna rapport:

”Utvecklingen går åt rätt håll men för att skynda på den behövs fler reformer för att stärka drivkrafterna till arbete och för att göra det lättare för tjänsteföretagen att anställa.”

På arbetsgivarspråk betyder det ungefär att man ska ge mer makt åt företagen att styra och ställa över arbetsvillkoren. Och kanske än mer för den som kommer från ett utsatt område. De gör ju ändå samhället en tjänst.

Arbetsgivarnas marknad

Almega är inte direkt kända för att värna vare sig goda arbetsvillkor eller löntagare. Och hela den politiska högern vill åt exakt det här.

Människor ska ta kassa jobb. Deltidsanställningar eller enstaka timmar är bättre än inget. Eller varför inte köra taxi för slavlön hos Uber eller Bolt?

De ska slita ut sina kroppar och alltid stå till arbetsgivarnas förfogande. Ständigt redo att ta fler timmar utan att få större eller fasta kontrakt. Det är så man hålls fast i arbetsgivarens grepp.

De vill rent krasst att personalen ska kosta mindre, på bekostnad av folks inkomster. Och samtidigt ska förmögenheten växa för ägarna.

Forskaren bekräftar

Bostadsforskaren Martin Grander bekräftar bilden av att det handlar om osäkra jobb för de i Malmös utsatta stadsdelar.

– Dels har personer i de här områdena deltidsarbeten och låginkomstarbeten, dels handlar det också om att utvecklingen i det inkomststarka Malmö är starkare. Så ojämlikheten ökar för att inkomsterna drar ifrån bland dem som har ett mer välbetalt jobb.

Pissiga arbetsvillkor löser inga problem i längden. I alla fall inte för de människor som man påstår sig vilja lyfta ur fattigdom och utsatthet.

Klassklyftorna i Sverige, Skåne och Malmö är ett gigantiskt problem. Och en sak är säker: man jämnar inte ut några klasskillnader med spä på skillnaderna mellan folk.

Men nu har vi i stället en situation där det är svårt att få pengarna att räcka till, oavsett om man har en anställning eller inte. 

Samtidigt som fler får anställningar och färre går på bidrag är barnfattigdomen fortfarande enorm. I Rosengård är den värst i landet, 59,4 procent, enligt Rädda Barnen.

Det är den yttersta konsekvensen av skitlöner, skitvillkor och skitpolitik. Och det är också det yttersta beviset för att både Almegas och hela högerns samhällslösningar är totalt värdelösa för vanligt folk.

Rasmus Hansson, ledarskribent
rasmus.hansson@skanesfolkblad.se