När tröjan från Shein sitter som en smäck uppstår äntligen julefrid
En allt vanligare syn så här års: överfulla postombud.
Hela den svenska julhandeln är ovärdig, skriver Rasmus Hansson.
Ju närmre dopparedagen man kommer desto värre blir den: julstressen.
Varje vrå av hemmet ska städas inför släktens besök. Man är öm i axlarna av all julklappshets. Samtidigt rör man sig i ett töcken av matos från skinka, köttbullar, prinskorvar och risgrynsgröt. Dimman ligger tätare än i Lützen.
Och någonstans latent i bakgrunden hörs Feliz Navidad.
Men det är inte bara i privatlivet som pulsen stiger.
Jobbar man exempelvis inom handeln eller transportbranschen ökar arbetsbördan markant inför jul.
Ledet från produktion till kund är långt. En himla massa arbetande människor hanterar klapparna innan de landar under granen.
E-handelns intåg skapade kaos
Som gammal terminalarbetare och paketutlämnare minns jag julstressen. Och jag minns den inte med värme.
Under mina första år i transportbranschen, tidigt 2010-tal, pågick julstressen någon vecka innan jul. Men med e-handelns intåg förlängdes den där perioden rejält.
Black Fridays ankomst till Sverige gjorde att vi helt plötsligt såg enorma volymer av paket redan i mitten av november.
Plötsligt pågick den där julstressperioden på jobbet i nästan två månader. I terminalen badade vi i kläder och skor som skulle skickas. I paketutlämningen badade vi i kunder som ville hämta paket.
Dagarna flöt ihop med varandra. Ju närmare jul man kom desto mer folk trängdes i receptionen där paketen lämnades ut. Och kundernas stress blev inte mindre när de noterade att man tydligen behövde stå i kö för att hämta ut sina paket. De tunga suckarna duggade tätt.
Man blängde surt mot klockan för att den skulle ticka snabbare.
Den gjorde aldrig det.
Underbemannade ombud
Svensk Handel förutspår att årets julshopping ökar jämfört med förra året. Och allt fler paket levereras till postombud. Varje år läser vi nyheter om hur de svämmar över av lådor.
En lösning på det här skulle kunna vara att bemanna ordentligt. Men det är inte arbetsgivarna så sugna på, menar fackförbundet Handels.
Arbetsgivarna vill hålla personalstyrkan så liten som möjligt. Att de anställda får knata runt med andan i halsen mellan paket och irriterade kunder är sekundärt.
Belöningen för personalen blir på sin höjd ett kexchoklad eller några bitar pizza.
Skräp under granen
Vad som knappast gör situationen ljusare är varifrån en stor mängd av paketen kommer.
Postombuden fylls med alltmer skräp från Shein och Temu.
Trots att nyheterna om de där företagen avlöser varandra när det kommer till slavliknande arbetsvillkor och höga gifthalter fortsätter svenskarna att beställa därifrån.
Nästan var femte svensk väntas handla något från de kinesiska onlinejättarna.
Stressade vid ratten
Men det är inte bara vid paketutlämningen det är stressigt. Även på vägarna vittnar chaufförerna hos logistikföretagen om hur jäktigt det är.
För ett år sedan kunde vi läsa om hur budbilschaufförer har det vid den här tiden på året.
Chaufförer som anlitades av Instabee, där både Budbee och Instabox ingår, avslöjade förra julen att de fick köra i 130 kilometer i timmen på 90-vägar för att hinna med alla sina leveranser. Dessutom fick de käka lunch vid ratten.
Ändå tycks de inte ha hunnit med sina leveranser under utsatt arbetstid. Och jobbade man över fick man ingen utbetald övertidsersättning.
Då uppstår julefriden
Ju mer man tänker på den svenska julhandeln, desto ovärdigare blir allt.
Vi köper billigt skit med höga gifthalter från fabriker i Kina där det pågår tvångsarbete.
Chaufförerna bryter hastighetsgränser samtidigt som de inhalerar sin lunch. Personalen på postombud sliter ut sig när de springer slalom och hinderbana mellan det billiga skräpet, allt ackompanjerat av suckande kunder i kön.
Men kanske kommer allt vara värt det efter Kalle Anka. När vi girigt river upp inslagspappret och den där cancerogena tröjan från Shein sticker fram ur paketet.
Tröjan sitter som en smäck. Man känner hur stressen rinner av en.
Latent i bakgrunden spelas Feliz Navidad.
Nu är det julefrid.
Rasmus Hansson, ledarskribent
rasmus.hansson@skanesfolkblad.se


