När hemmet inte längre är tryggt måste i alla fall jobbet vara det

En sommarmorgon bröt en man sig in i en bostad i Sjöbo. Huset tillhörde mannens ex nya pojkvän. I bostaden infann sig exet, som misshandlades med ett baseballträ.

Mannen hann slå sönder både kvinnans telefon och inredning i huset innan hon lyckades fly. Han ska även ha hotat både kvinnan och hennes nya parter till livet.

Fällande dom

Den dömde hittades i sin bil efter att han kört av vägen. I bilen hittades också en väska med en yxa och en hammare. Han var vid tillfället även drog- och alkoholpåverkad.

Nu döms han till 18 månaders fängelse för bland annat misshandel, dödshot och drograttfylla. Det blev fällande dom på alla 13 åtalspunkter, trots att mannen förnekat allt utom hemfridsbrott och att ha slagit sönder exet telefon.

Han ska också betala skadestånd till bland annat exet och deras gemensamma barn.

Första slaget är sällan den första våldshandlingen

Man behöver inte vara någon vidare expert för att förstå vad som legat bakom vansinnesdådet. De slag som män döms för är sällan det första.

Och det första slaget är sällan den första våldshandlingen. Direkta våldshandlingar kan vara enklare för omgivningen att se spår av. Men våldet tar betydligt fler former än så.

För det börjar sällan med en örfil, utan med nedlåtande kommentarer där ens värde och förmåga ifrågasätts. Att man är ful och oälskad. Att ingen egentligen bryr sig.

Kontroll och psykisk misshandel

Ihop med kontroll, som i stort sett alltid sker, blir den drabbade både mentalt nedbruten och socialt isolerad. En ny, liten värld som förövaren kan kontrollera tar form.

Sedan kommer kraven. Inga lösenord på telefonen, fri tillgång till alla sociala medier och sms. Platstjänster i gång så inga aktiviteter eller kontakter kan ske utan förövarens vetskap.

Och så alla bråk. Om kläder och smink, med insinuanta frågor om vem man gör sig fin för. Om prioriteringar när man väljer att träffa vänner, familj eller går på en AW med kollegor. Ihärdigt ifrågasättande som gör det enklare för den utsatta att helt enkelt låta bli.

Svårt att ”bara lämna”

Skulden och felet läggs på den utsatta och denna är så pass nedbruten att det för henne börjar låta och kännas rimligt.

Det är i det läget liksom inte så lätt ”bara att lämna”, hur önskvärt och rimligt det än vore.

Därför är det väldigt bra att facken växlat upp i arbetet mot just denna form av våld. När hemmet inte längre är tryggt kan jobbet vara den oas som både bygger upp mod att berätta, anmäla – och till slut lämna.

Facken tar på sig ledartröjan

IF Metall och Kommunal har gemensamt gått ut och fastslagit att mäns våld mot kvinnor är en arbetsplatsfråga. Där kan kollegor både se tecken och agera stöd för den utsatta. De har även tagit fram en webbkurs för att stötta förtroendevalda.

LO drar samma slutsats. Man ställer även krav på att regeringen bjuder in arbetsmarknadens parter till bordet för att diskutera hur man bäst motverkar mäns våld mot kvinnor.

TCO-förbundet Vision likaså. Där vill man ha utbildning för både medarbetare och chefer.

Orange Day den 25 november

Den 25 november är det Orange Day, den internationella dagen mot mäns våld mot kvinnor. I samband med att problemet uppmärksammas vore det också bra att komma med konkreta åtgärder.

Den enkla ”lösningen” vore att ropa efter högre straff. Ser man till hur få det är som anmäler och döms så är det ett ganska uddlöst förslag.

Säkra finansieringen till kvinnojourer, ta rygg på facken i arbetet för att säkra arbetsplatser, soc-anmäl pappor som slår mammor.

Sist men inte minst: se för guds skull till att det finns bostäder folk har råd att bo i så man faktiskt kan lämna sin förövare.

Karina Cubilla, ledarkrönikör
karina.cubilla@skanesfolkblad.se