Med vilken trovärdighet leder Simona Mohamsson sitt (L)osergäng?

Och så var hon vald. Efter vilda spekulationer blev det den på riksplan oprövade nytillträdda partisekreteraren Simona Mohamsson som valdes att leda Liberalerna.

Mohamsson är 30 år ung med bakgrund i Palestina och Libanon. Trots sin unga ålder har hon gedigen erfarenhet som lokalpolitiker och ger ett proffsigt intryck. Och det är väl bland annat därför hon de senaste månaderna gjort rekordkarriär.

2025 har hon gått ifrån att vara ledamot i Liberalernas partistyrelse, vilket hon varit sedan 2021, till att bli partisekreterare till att nu, bara tre månader senare, ta över som partiledare.

Innan dess var hon pr-konsult. Men då hon alltid ansetts vara en av de ”goda liberalerna” som inte älskar Sverigedemokraterna och inte haft offentliga uppdrag så har hon sluppit den värsta kritiken.

Väljarna har varit tydliga: nuvarande linje duger inte.

De som försvarat henne får väl dock, så här i efterhand, ändå erkänna att det snarare verkar vara del av ett mönster för liberala politiker att ha bekymmersamt täta relationer med näringslivet snarare än ett litet undantag.

Och visst ligger det henne i fatet, men faktumet bleknar i jämförelse med den djupa kris Liberalerna befinner sig i. Väljarna har varit tydliga: nuvarande linje duger inte. Enligt Dagens Nyheter är det framför allt SD-samarbetet som kostat. Liberala väljare älskar inte främlingsfientliga partier, visade det sig.

I sitt första offentliga framträdande på Almedalens huvudscen, bara några få timmar efter hon valts, höll Mohamsson ett platt tal med samma L-piskor som Johan Pehrson, Mats Persson och alla andra liberala företrädare hållit.

”Bilda dig, bete dig, bry dig”, upprepade Mohamsson som ett litet mantra. Tillbaka till klassisk folkpartism, lovade hon och fortsätter kalla L för skolpartiet.

Vad hon som politiker har för vision bortom företrädare Pehrsons floskler ”från skärm till pärm” och ”hårda nypor för mjuka värden” förblir ett mysterium.

Men det är inte utan att man lämnas med en del frågetecken. Mohamsson gick hårt åt Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet samtidigt som att hon själv inte presenterade någonting utöver en politik väljarna uppenbarligen inte vill ha.

Vad hon som politiker har för vision bortom företrädare Pehrsons floskler ”från skärm till pärm” och ”hårda nypor för mjuka värden” förblir ett mysterium. Inte minst då till och med lärarna övergett hennes parti.

Den enda delen av Simona Mohamssons Almedalstal som var trovärdigt var de inledande orden om hennes livsresa. Om hur hon kom till Sverige som åttaåring, om en idyllisk uppväxt i Västra Götaland och om hur Sverigedemokraternas intåg i rikspolitiken fick henne att engagera sig politiskt.

Nu erfar medier att L kan komma att svänga från tidigare beslut om att inte sitta tillsammans med SD i regering.

Med vilken trovärdighet Simona Mohamsson då ska leda sitt (L)osergäng förblir oklart.

Karina Cubilla, ledarkrönikör
karina.cubilla@skanesfolkblad.se