Det krävs hårda tag mot de som försvarar systemet och hellre ser vinster än bra utbildning till våra barn, skriver Karina Cubilla.

Varje år i samband med att Nobelpriset delas ut bjuder Uppsala universitet in pristagare att föreläsa. I år gästade bland annat fransmannen Philippe Aghion, en av årets tre mottagare av ekonomipriset till Alfred Nobels minne.

Just detta pris fick han för sin forskning om så kallas kreativ förstörelse och hur kreativa lösningar kan slå sönder saker, exempelvis jobb, för att i andra änden skapa värde som sedan blir nya jobb.

Lite som facken i Sverige resonerat kring jobben och tekniken, kan man säga. Men Aghion är inte direkt känd för sina vänsteridéer. Tvärtom, skulle nog många hävda, då hans största fans är liberaler.

Riktar skarp kritik mot vinster i skolan

Och som brukligt för vår samtid så sprids klipp från tillställningar via digitala kanaler. Den del som i dagarna har fått vingar i sociala medier är en där Aghion gör ett bestämt medskick till sin svenska publik:

”Ni har för mycket vinstfokus i ert skolsystem. Ni måste tillbaka till en icke-vinstdriven skola. Jag tycker det är avgörande, snälla gör det!”

I en längre intervju i Svenska Dagbladet upprepar han sin kritik: – Ni förstörde utbildningsreformen. Ni borde gå tillbaka till det ni hade tidigare.

Jimmie Åkesson kallar det kommunism

Och man behöver inte vara prisad forskare för att se vad som är fel med det svenska friskolesystemet.  År in och år ut har både elever, lärare och experter slagit larm om hur företag gör avkall på utbildningstimmar, lokaler och behörig personal för att fylla sina ägares fickor.

Men ändå fortsätter det. Vid det här laget hoppas man att alla förstår att det beror på vilka som styr vårt land. Och, viktigast av allt, vilkas intressen de företräder.

Jimmie Åkesson kallade nyligen en eventuell reglering kommunism. Som om Sverige, ensamma om vårt extrema skolsystem vore de enda icke-kommunisterna i världen.

Tidöpartierna vägrar

Kristdemokraterna kämpar på med sina käpphästar kvalitetskrav och kontroll. Låt oss ana att de inte vill stöta sig med några trossamfund som driver skolor. Eller med sina kompisar i Moderaterna, för den delen.

Och Moderaterna, tja, de har ju som bekant inte särskilt mycket till övers för något som börjar med ”allmän”. (Ett av få positiva undantag är dock Lomma-Moderaternas grindvakt Robert Wenglén, som vägrar släppa in skolföretagen).

Liberalerna ska vi inte ens tala om. Skolminister tillika partiledare Simona Mohamsson säger sig vara både principfast och sträng när det kommer till just skolan. Bort med vinsterna, proklamerade hon gång på gång efter att hon tillträtt.

Mycket snack, lite verkstad

Men i riksdagen röstade hennes parti nej till vinststopp. Hon vill försöka lösa det med övriga inom Tidö. Säkert kanon för husfriden där, men helt obegripligt för den som hört hennes snack de senaste månaderna.

Att hennes L är nere och skvalpar på två procent och Mohamsson själv är den minst populära partiledaren förvånar ingen.

Ihop med Centerpartiet, det kanske mest marknadsliberala partiet av alla, utgör alltså vinstivrarna hela fem av riksdagens åtta partier.

Ovärdigt Sverige

Och med tanke på att det sistnämnda räknas in i det grönröda regeringsunderlaget räcker det alltså inte med ett regeringsskifte. Det måste till ett rejält folkligt motstånd.

Demonstrationer, namnlistor, medborgarinitiativ. Allt som sätter press på de politiker som hellre försvarar systemet och dess vinster än våra barn.

Det är ju trots allt vi som är avvikande. Och i ärlighetens namn är det ovärdigt lilla landet lagom.

Karina Cubilla, ledarkrönikör
karina.cubilla@skanesfolkblad.se